Tryck framåt!

Tack vare min underbara träningskompis Jenny har jag vågat trycka framåt i inlärningen, vågat sikta högt utan att fastna i detaljer. Det är märkligt men jag upplever nästan att vissa saker blir bättre utan specifik träning. Tex halterna i fria följet har jag inte tränat specifikt på men när han har gjort en riktigt fin halt har jag såklart belönat den och de har faktiskt blivit bättre. Det är väldigt skönt att våga använda delar som ännu inte är helt perfekta.

Idag tränade vi massor. Började med en platsittning följt av en platsliggning. Platsen är absolut inte perfekt då han inte kan koncentrera sig vilket resulterar i en hel del tittande. Men han ligger stadigt kvar och större delen av tiden med hakan i backen.

Linförighet/fritt följ är något jag sällan ägnar separata pass åt. Brukar ofta försöka förstärka det i transporterna mellan moment då jag tycker att han lätt blir för het med flera belöningar efter varandra. Idag valde jag att belöna relativt ofta och då blev han för het och frustade lite. Men å andra sidan är jag väldigt nöjd med hans fokus och stil=) Fotgåendet helt klart svårt då det kräver stor koncentration och uthållighet men utan för hög sinnesstämning.




Vittringen är ett moment som bara har tuffat på i en härlig takt. Jag hade egentligen bara tänkt börja lite smått och såg framför mig en lång period av tragglande med detta moment. Men nu när jag vågat pröva mig fram mer så har vi helt plötsligt kunnat jobba med riktiga pinnar. Börjar med att gömma rätt pinne i gräset (var lite för kort gräs idag) för att sedan närma mig de andra pinnarna. Han felmarkerar en gång men inser det själv innan jag hunnit reagera. Frysmarkeringarna hade kunnat vara längre men det får vi jobba på senare.



Inkallning med ställande är jag ännu mer glad över att jag vågade testa och se hur vi låg till. Avståndsbelöning funkar väldigt bra på honom, fast han är usel på vilken signal som betyder varsågod då han på första repetitionen tog leksaken när jag ropade Olle=) Så nu är det bara till att snabbt jobba bort avståndsbelöningen!



Rutan har blivit träningspassens höjdpunkt. Ställer alltid ut den och sedan får han helt spontant rusa dit för sin belöning.




Apportering Lk1 är inget jag hade särskild lust att lägga ned mycket tid på. Att hålla stilla är viktigt och det har vi jobbat med men inlärning av signal och att vänta på signal har vi knappt jobbat med alls. Misstolka inte detta nu för jag säger det inte för att skryta utan för att jag har insett hur mycket man faktiskt kan trycka framåt speciellt på unga hundar som inte har några förutfattade meningar. Träna inte för mycket på sådant som inte ingår i de högre klasserna utan lägg det riktiga krutet på elitmomenten. Idag var det första gången vi gjorde det utomhus med en helt ny apportbock. Jag var beredd att backa om det skulle skita sig men gjorde det inte det så, våga tryck framåt!



Ställande och läggande under gång har vi tragglat en del under baklängesmarsch och alltid på signal. Ja, numera kör jag aldrig frivilliga beteenden när jag väl lagt på signal då målet har varit signalsäkerhet för det är vad som verkar lönar sig på tävling. Hans lägganden är lite långsamma men det kommer sig nog med lite vana.



Hoppas verkligen inte att jag med detta inlägg uppfattas som en skrytmåns. Träningen går absolut inte alltid bra för oss ska gudarna veta och jag har många svagheter som tränare. Men jag vill dela med mig av insikten jag fått om att just våga trycka framåt i inlärningen. Man ska såklart inte göra saker som hunden inte kan eller klarar av men ganska ofta klarar den mer än vad man själv tror!

Momentrutiner

De senaste dagarnas lyckade hundträningspass har gjort att min hundhjärna gått i spinn, kanske inte helt optimalt så här inför reproduktionstentan. Momentrutiner är något jag inte hade hört talas om förrän jag började träna för Maria Hagström. Förut var mitt mål snarare att hunden skulle utföra momenten med så lite hjälp och förvarningar från mig som möjligt. Jag vill såklart fortfarande att hunden ska klara svåra störningar men förstå vad bra det är att kunna dubbelsäkra momenten genom att förbereda hunden i tanken på vad som komma skall.

När man inte haft momentrutiner för ut var det lite svårt att få fantasin att räcka till. Det var heller inte helt lätt att hitta på rutiner som är naturliga och bekväma så det kan tänkas att jag får ändra lite om det inte känns bra.

Så här hade jag tänkt med klass ett momenten:

Platsliggning- smeka lugnt på bringan och tala lite lugnande.
Tandvisning- vardagssignal för att sätta sig, gärna lite snett framför mig.
Linförighet- Säger hans namn på ett speciellt sätt.
Läggande under gång- ta på hans högra framben.
Inkallning- ta på nosryggen och prata lite om att "vänta".
Ställande under gång- trycka med handen på hans in och utsida. (Kommer från utmaningarna jag tänkt göra för att han ska stå kvar när man kommer tillbaka till hunden.) Tack Jenny=)
Apportering- omvänt lockande rörelse med apportbocken när jag får den från tävlingsledaren.
Hopp över hinder- Ta några steg mot hindret innan uppställning.

För övrigt har jag blivit riktigt taggad på lite klass två moment. Inkallning med ställande prövade vi på igår. Satte honom och kallade in, belönade farten med att kasta en fresbee mot honom. Gjorde om och sa stanna istället för att kasta fresebeen direkt. Gick förvånande bra och tror att det var åtminstone en 8. Imorse prövade jag igen men lät honom leta godisar på marken och springa spontant mot mig. Denna gång gick det inte alls och inte gången därefter heller. Gjorde istället så att jag satte honom med en leksak bakom på ett kortare avstånd, friade ut och sa "stanna", blev kanonfint och belönade med godis. Gjorde en till likadan som belönades med godis. Sista gången gick jag iväg betydligt längre och jösses vilket fint ställande! Är så glad att jag vågade prova och se vad vi hade innan jag började krångla till det. Avståndsbelöning verkar ju fungera alldeles utmärkt på honom!

Imorgon bär det av till Maria Hagström för lite privatträning tillsammans med Malin. Klurar lite på vad vi ska träna på och jag tror att det blir fokus under platsliggning då han är lite om sig och kring sig den unge mannen med huvudet, linförighet har Maria alltid bra åsikter om och jag vill gärna ha extra tips om attityden då det är en balansgång på en ganska smal lina. Sedan blir det nog till att be om en spark i arslet för att komma igång med fjärren....

Nöjd matte!

Jag är så himla nöjd med Olle idag! Det var uselt väder men det var många som trotsade vätan och åkte till Bro Håbos träningsdag. Olle fick börja med att komma ut och mingla lite. Ligga och sitta plats lite här och var för att jag vill betinga lite lugn i stökiga miljöer. När man fick kommendering körde vi en tandvisning och sedan uppstart linförighet där jag belönade efter några steg. Har insett att jag verkligen måste bygga mycket värde i att komma i bra attityd igen efter en tandvisning då de kan bli hur ingående som helst, sist inspekterade ju domaren Dagnys tonsiller...

Efter lite vila i bilen fick vi en inkallning kommenderad och här valde jag att gå tillbaka upprepade gånger och belöna stadgan. Kallade in och fortsatte ett kort fritt följ innan belöningen kom. Eftermiddagen var helt klart höjdpunkten. Jenny och jag tränade lite för oss själva och hon coachade oss i vittringen. För första gången lade jag ut andra pinnar bredvid den rätta pinnen. Först blev han lite förbryllad och provade markera fel pinnar men jag valde att inte fela och vips fattade han galoppen. Duktiga, duktiga Olle!!

Rutan med plastband längs marken hade vi ställt upp innan vi tog ut hundarna. På väg mot den släppte jag honom och "woho" sa Olle och galopperade 20 meter rakt in i rutan!

Ibland älskar man sin hund mer än någonsin och idag är definitivt en sådan dag=)

Foto: Malin Wijk

Äntligen hemma!

Tack för alla fina kommentarer som vi fått!! Känns riktigt bra att ha tävlat och nu längtar jag tills februari då Olle blir 10 mån och vi får inta tävlingsplanen=)

Nu är slakteriveckan i Skara över och den var minst sagt speciell. Känner mig riktigt på hugget med hundträningen och imorgon är det träningsdag i Bro Håbo. Har startat projekt platsliggning utan haka i backen. Lägger honom överallt i vardagen och det är inga problem. Hakan i backen började krångla så oerhört mycket utomhus att jag har valt att lägga ned det tills vi tävlat ettan så att vi då kan börja om från början. Med den nya platsliggningen känns det väldigt ljust inför klass ett då de flesta momenten börjar se riktigt fina ut. Allt är såklart inte färdigt men igår gjorde vi en kedja med inkallning, förflyttning till en punkt, låtsades vänta på tävlingsledarens instruktioner och gjorde sedan ett ställande under gång som jag belönade direkt. Signalerna fungerar fortfarande klockrent, men fråga mig inte varför=)

Malin Wijk har återigen tagit kanonbilder på skrutten! Tack så himla mycket Malin!!!


Full fart till rutan!

Wow vilken hund!

Ja, då var det gjort! Tävlat lydnad för första gången i mitt liv. Dagny fick ställa upp för att ge sin matte lite tävlingserfarenhet och vilken uppvisning det blev=)

Mitt mål med starten var som sagt att få erfarenhet, men också att visa upp en hund som verkligen älskar att träna lydnad! Några förhoppningar på bra poäng med piplisan hade jag inga som helst förhoppningar på.

Ni som känner underbara tant Dagny vet hur ljudlig hon är och hur mycket vi har kämpat med detta under den tid vi kunde vara aktiva inom lydnadsträningen. Jag lärde mig enormt mycket om sinnesstämning men inför tävlingen har jag inte brytt mig alls om ljuden och jag var aningens orolig över platsliggningen. Men min strategi med att vara så vardaglig som möjligt in på plan och kommendera med vardagskommandot "lägg dig" och sedan stå på 20m och titta i det blå funkade kanon! Visst det kom ett litet ljud men vi fick en 10!!!

Vi hade startnummer två och i uppvärmningen åkte köttbullarna fram. Kanske inte helt smart för hon blev som besatt. Veckorna innan tävlingen har jag förstått att hon kan pipa mycket men det här var något i hästväg. Fria följet dansade hon glatt på sniskan, läggandet undrade hon nog efter ett tag vart köttbullen tog vägen, inkallningen slog en överdriven stadga till, ställande blev ett sättande...

118 poäng och en 7 plats. Men jag är så himla stolt och nöjd. Faktiskt rätt stolt över mig själv som tävlade med en hund jag visste skulle skrika så högt att ingen skulle kunna undgå det. Jättenöjd med Dagnys attityd. Ja, för het var den, men vilken glädje hon utstrålade! Precis sån glädje som det faktiskt är att träna hund!

För den som fortfarande undrar om jag är riktigt klok så, nej Olle kommer inte att pipa, har ju faktiskt lärt mig av mina misstag med Dagny. Och efter idag har jag lärt mig ännu mer som jag ska ta med mig till träningen med plutten. Nu bär det av till Skara slakteri en vecka, får väl se om de släpper in mig, hostar och kraxar alldeles för mycket...

Så perfektionister kan blund och hålla för öronen, ni andra njut av den gladaste och lyckligaste labben=)

Mycket bra och lite dåligt

Ibland går det plötsligt dåligt i hundträningen på många fronter men ibland förskonas man med ett enstaka moment. Platsliggningen krånglar som bara den utomhus. Har fått en del bra tips av mina underbara träningskompisar och det känns som att vi är på väg i rätt riktning.

I övrigt är han helt underbar! Fria följet som vi tränar väldigt sällan blir bara bättre och bättre. Uthållig är han och hänger flashigt med i svängar och språng marsch. Signalerna går klart framåt och alldeles nyss hade vi 100% rätt i ett pass med sitt, ligg och stå. Har insett att momentet inte slutar där och har därför kört igång med stadgedelen samt avslutet vid sidan.

Fjärren ligger vi lågt med då jag måste lära honom att jobba på avstånd från mig. Buga-stå är jättefint på nära håll men så fort jag ökar avståndet tenderar han att buga genom att sätta fram tassarna och det var ju inte riktigt tanken.

Rutan och vittringen är mina absoluta favoriter! I går fick han springa till en redan utställd ruta med plastband på marken utan någon som helst retning. Han har ett sådant otroligt härligt sug dit och har till och med börjat göra sina roliga rävhopp med framtassarna in i rutan=)

I går spred jag ut massor av värmeljus på golvet och lade vittringspinnen mitt ibland dem för att sedan låta honom leta när han kom in från kvällspromenaden. Näsan slog igång direkt och han använde överhuvudtaget inte synen för då hade han hittat den direkt. Är sugen på att ta med övningen ut i gräset för att göra det lite svårare.

Nästa vecka ska jag till Skaraslakteri och jag vet inte hur det ska gå utan hundträning. Men först ska jag göra något helt galet som jag hoppas att jag inte behöver ångra...


Foto Malin Wijk

Jaktfilm med nya insikter

Imorse tyckte Olle att det var hög tid för ett jaktpass. Har legat lågt med jakten i några veckor då han inte behöver bli hetare om man säger så;) Har passat på att fila på avlämningar lite för att nu när vi körde igång igen kunna använda dem.

Tidigare trodde jag att det skulle bli bra avlämningar genom att han lärde sig frysa nosen i min hand. Och det funkade bra med mindre föremål men när det blev normalstora dummiesar så landade den inte i min hand när han fick lossignal. Så nu har jag istället tränat mycket i leksessioner att jag utmanar och försöker ta den genom att dra och peta på föremålet. Det har gett bra resultat och han verkar tycka att det är en rätt spännande grej.

Efter en långpromenad gick jag och snälla husse och förberedde olika stationer. Innan vi började knatade jag och Olle runt i skogen och belönade jaktfot och några sessioner passivitet. Första stationen kastade husse en tuss gräs över området där några bollar var gömda. Han har nämligen stora tendenser till att vilja springa och ringa ett stort område. Sedan blev det ett linjetag till samma plats men då låg där en synlig dummie så att han skulle få snabb belöning för att springa rakt.

Generellt sett har jag börjat mer och mer inse vikten av bra momentrutiner och har idag justerat dem lite. Inför närsöket går jag ut en liten bit och tar lite i gräset närmast innan jag skickar. Tanken är att inte behöva vara så övertydlig i framtiden men det behövs nu då han lätt drar iväg på ett för stort område.

Linjetagen är något jag experimenterar vilt med då jag tycker de är sjukt svåra. Idag ändrade jag vår rutin innan till att gå framåt några meter i rätt riktning, gå tillbaka och sedan rikta med handen och kasta en dummie. Rutinen kändes helt rätt men övningen med att kasta dummien vet jag inte vad den gav men den skadar iallafall inte.

Är jättenöjd med dagens träning! Som sagt nya tydligare rutiner innan momenten, varierade belöningar vid avlämningarna som fungerade förvånansvärt bra. Underbara lilla hunden hade perfekt attityd och att sedan få njuta av hans stolta uppsyn när han fick bära hem den nya 2,75kg dummien var oslagbart=)