Nostalgi

Årets sista dag och timme. Har tyvärr för dåligt minne för att prestera någon slags årsrapport. Men två ting som jag inte glömmer i första taget som har förgyllt 2009 lite extra. Tanten som tack och lov fick livsgnistan tillbaka och dessutom gjorde entré på lydnadsplanen. I juni dök en svart liten skrutt upp i familjen som på sistone mer och mer börjat likna en älgkalv både i utseendet och beteendet...

Nästa år blir ett hektiskt år i skolan och för att inte tala om sommaren då jag ska ut och "kvacka" för första gången... Däremellan tänkte jag påbörja min och Olles tävlingskarriär. Ja vi får väl se vad det blir, Olle är väldigt ung och allt kan hända men jag är så vansinnigt sugen att tävla tillsammans med min underbara hund oavsett vad resultatet blir!

Ridhusträningen gick riktigt bra och jag ska nog våga anmäla mig. Olle tyckte såklart att underlaget som bestod av en viss procent hästbajs var intressant men när vi jobbade tog han ingen notis om läckerbitarna. Men det är mycket kvar att jobba på, tandvisningen kan bli riktigt pinsam om han inte slutar morra på folk som kommer mot oss. Det är som sagt inga problem alls när de väl är framme och ska titta på tänderna men just sträckan innan knorrar lite. Sedan är det stor skillnad att kliva in i ridhuset och köra en hel tävling utan att kunna värma upp på samma underlag, massor av stökigt folk på läktaren och tydligen är det även svårt att hoppa hinder. Igår trodde jag inte att han skulle hoppa mer när han stampade av typ 3 meter innan hindret (som bara var 3 plankor högt) vilket såklart resulterade i en kraschlandning... Så hoppteknik är tydligen något vi måste fila på lite=)

Nyårsraketer verkar då inte bekomma Olle. De båda röjde runt på gatan i nysnön när det smällde alldeles i närheten utan att bry sig de minsta, skönt!

Så Gott Nytt År!!!

Tänk att min skrutt varit så liten...

Olle aningens mer rund i formen än nu, endast 8 veckor gammal

Tryggt att ha en vän!

Glöm inte..

... att träna på inför tävlingen:

• Massor av kommendering då Olle gärna sneglar på tävlingsledaren.
• Kommendering med långa sträckor/pauser emellan. Det är ju så lätt att alltid göra momenten så snabbt och snärtigt.
• Platsliggning med andra hundar samt längre avstånd.
• Inmarsch på "ny" plan där man inte fått chansen att värma upp.
• Tandvisning med nya människor, inte så käckt när Olle gruffar och morrar när han får syn på en okänd person. Inte så illa som det låter då han utan problem tolererar hanteringen men det har liksom fastnat i hans hälsningsfras. Som sagt kanske inte så himla uppskattat på en tävling...
• Störningar från enstaka personer på planen. Om det blir i ridhus kanske man blir helt själv med domare och tävlingsledare.
• Ljud och buller från läktare.
• Läggande under gång i svåra miljöer samt avslutet på läggandet som jag lätt glömmer bort nu när jag försöker få dem snabbare.
• Halter i linförigheten. Verkar vara en grej man lätt förlorar poäng på om hunden sätter sig långsamt.
• Avslutet på ställande under gång med avståndsbelöning för att minimera tassflytt efter ställandet.

Imorgon ska vi till ett ridhus och träna. Då får jag se om det ens kommer att vara möjligt att tävla ettan i ridhus på grund av allt bajs... Det får gå som det går, det ska iallafall bli väldigt varmt och skönt!

Vi ser det snöar....

Imorse fick vi en glad överraskning, typ en halvmeter snö!! Hundarna blev som tokiga och höll nästan på att dränka varandra i snön. I skogen försvann de nästan då snön var högre än dem. Och det snöar fortfarande, vet inte hur det ska sluta....


Observera att alla bilderna är tagna på vägen utanför huset......

Olle finns någonstans där under....

Det har varit lite väl kallt för platsliggning i stan men med lite fantasi kan man hitta bra störningar ändå. Det blev en hiss vilket var bra träning då Olle tyckte det var väldigt svårt när den rörde sig men han kom över det rätt snabbt iallafall.

Julträning

Min lilla pyssling låter oss inte få någon sovmorgon inte. Pigg som en mört är han och det spritter i hela hans kropp av energi. Inte så roligt alla gånger men det positiva är att om man orkar masa sig ur sängen och träna läggande under gång så blir de faktiskt rätt bra.

Läggandena har oväntat nog blivit lite utav ett problemmoment. Dels är de aningens långsamma men det har också vuxit in en ovilja att lägga ned hela kroppen i äckliga underlag och ligga kvar. Spontant lägger han sig jättefint framför mig om det är lite avstånd, blir det för nära så vill han inte riktigt slänga ned framdelen lika fort som bakdelen, han har liksom för mycket drag till mitt ansikte. Kan vara en faktor till att de inte är lika bra framläges som baklänges. Men vi experimenterar på och om man taggar upp honom lite när han är som piggast så blir de bra sen om det håller i ett helt program återstår att se.

Stadsträning har det blivit. Platsliggning dagen före julafton på torget bland massor av folk. En människa ställde sig en halvmeter framför Olle och började vifta och ropa åt någon. Olle såg lite blyg ut men låg fint med hakan i backen mellan 10-40 sekunder. Fritt följ var inga problem så länge vi inte gick nära en julgran då var han tvungen att sniffa lite. Läggande under gång var ingte direkt någon hit i den stökiga miljön.

Inkallningen har börjat arta sig. Har jobbat med djupet igen och i kombination med vänstersvängsträningen så blir det rätt okej. Han springer i full fart och tänker djupt när han kommer in vid sidan och det känns tillräckligt än så länge.

Idag blev det uthållighetsträning på hemmaplan i en decimeter nysnö. Först en tandvisning, sedan ett helt perfekt fritt följ, därefter en inkallning där jag kunde maxbelöna en snygg ingång. Sedan blev vi kommerade även i läggande och ställande under gång, apportering och här blev det lite småbelöningar där det behövdes. Efter det blev det en timmes skidåkning off road så då blev Olle faktiskt trött=)

Nu ikväll jobbade vi med läggandena utan större framgång men däremot gick vittringen lysande. Husse lade ut pinnarna och jag jagade upp honom ganska mycket i intensitet men han valde inte fel en enda gång trots väldigt intensivt letande!

Julafton var trevlig. Köpte lite nya leksaker till Olle och så fick de varsitt ben inslaget. Dagny fattade direkt och öppnade sitt paket med stor effektivitet medan Olle sprang runt med paketet i munnen lika glad över det.

Är det någon som är träningssugen så här i mellandagarna så är jag och den svarta på hugget!

Jullov

Imorgon bär det av till Norrland! Underbart!!!!

Fjärrfilm

Jahapp då har man äntligen börjat våga experimentera med fjärren! Inspirerad av Niina kursen så försöker jag använda hjälper i inlärningen som sedan blir signalen för beteendet. Ställandena är nog mycket lättare än bakåt-sitt och bakåt-ligg när det gäller Olle. Han satte sig bakåt av sig självt när han var liten men det har hans fega matte missat att utnyttja!

Signalen för stå från sitt "fram" ska vara en snabb utåtrörelse med vänsterhanden vilket jag har lärt in med omvänt lockande i just vänster handen. Till en början har jag godisar i den så att när han ställer sig blir han stillastående av omvänt lockande men sedan försöker jag variera med att belöna från annat håll. Stå från ligg "stå" blir då motsvarande fast med högerhanden.

Vi har inte gjort så många pass ännu och jag håller fortfarande på att lära mig hur jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt. Jag har valt att belöna ställandet genom att mata ned honom i den andra positionen för att få in rörelsemönstret och inte så mycket drag mot mig. Han gör det absolut inte perfekt än men jag tycker att han blev bättre och bättre under passets gång.

Jag använder gärna signal så snabbt det bara går och det kanske inte hörs men det är muntlig signal i kombination med handsignal. Insåg av filmen att jag kör på i ett hejdundrandes tempo vilket inverkar negativt på hans bakben som inte är helt stilla när han matas ned i position sitt eller ligg. Så jag ska bli betydligt lugnare och dessutom försöka placera handen längre ned när jag belönar för det verkade som att han då håller bakbenen mer stilla.

En väldigt bra tanke som jag fick med mig från Niina var att handsignalen för bakåtsitt inte bör vara en hand som åker uppåt då hunden lätt får för mycket tanke just uppåt och då gärna sätter sig mer rakt ned och inte bakåt. Så mina tänkta signaler för bakåtligg och bakåtsitt är en hand som kommer underifrån och framåt dvs liknande rörelse som jag använder när jag belönar ned honom i dessa positioner.

Här kommer en början till fjärr hela passet oredigerat... (tips mottages tacksamt!)

Verktyg för oförutsägbar belöning

Nyss hemkommen från Maria Hagström blev jag ännu mer peppad att göra klart min mall för tävlings/uthållighetsträning. Det är svårt att vara oförutsägbar och min tanke med detta verktyg är att man lättare ska kunna hålla reda på vart man har lagt belöningarna, stora som små. Jag använder ett blad per månad för att det inte ska bli så kladdigt och ritar in vart jag har lagt mindre belöningar och stora maxbelöningar när jag har kedjat.

Foto på mig och Olle: Malin Wijk

Om någon vill ladda hem ett ex går det bra att göra här

Som vanligt blir jag lika glad och träningspeppead när jag har varit hos Maria! Olle fick träna på störningar med hakan i backen, ingångar som funkar på nära håll men inte lika bra på långt håll. Där fick vi ett bra tips kring hans kontrollbehov av belöningen. Jag håller den nämligen i höger handen och när jag belönar tar jag med vänster hand en belöning som jag sedan belöningsplacerar till vänster om honom. Men Maria trodde att det skulle bli bättre om jag tar belöningen från höger handen bakom ryggen istället för framför så att han inte behöver hålla koll på den. Smart!

Läggande under gång gick bra ända tills Olle tyckte att det faktiskt var alldeles för kallt om bröstvårtorna... Shit vad kallt sa han och satte sig=) Bara bra tyckte jag för då fick jag min teori bekräftad om varför han ibland inte lagt sig. Han gillar inte äckliga underlag vilket är bra jämfört med att det skulle vara signalkontrollen som havererat.

Lite mer tempo i läggandet ska vi fila på och kunskapen att kunna lägga sig oavsett vart jag är placerad. Han vill liksom gärna springa hela vägen fram till mig och lägga sig vid mina fötter.

Olydig matte, duktig Olle!

Så då har man gjort det igen, ägnat sig åt hundträning när man egentligen borde sitta hemma och tentaplugga.... Men det var helt klart värt det!

Vi åkte till Uppsala bhk där vi inte varit sedan Olle var liten. Började med en platsliggning som blev ganska talande för hur han brukar göra. Jag har valt att inte fela när han lyfter hakan då det snarare ökade i frekvens jämfört med nu när jag fokuserar på att belöna när han ligger stadigt med hakan. Visst hade jag och Olle säkert lärt oss en hel del på att jobba igenom det men jag har inte en perfekt platsliggning som min huvudsakliga målsättning. Så ni ser att han är lite orolig från början men ligger sedan stabilt resterande tid. Med lite mer störningsträning så kommer det nog att bli rätt hyfsat.

Här nedan är några klipp från 2 min platsliggning.


I torsdags experimenterade jag lite med att köra linförighet, läggande under gång, inkallning i sträck för att sedan belöna i starten för ställande under gång. Uthållighetsmässigt var det inga problem alls och jag känner att min målsättning med att han inte ska ha förutfattade meningar om vart belöningarna kommer har gett resultat!

Så idag pressade jag på lite till. Ställande under gång, apportering och hopp över hinder på ett helt nytt ställe. I ställandet tog han ett steg och har små tix för sig när jag är på väg tillbaka, apporteringen gjorde han världens snyggaste gripande då han innan signalen satt och glodde på en annan hund och fick nog lite bråttom. I hopp över hinder kom belöningen, tror ni att den blev godkänd=)



Uthållighetsträning är riktigt kul och det är egentligen nu som utmaningarna börjar. Tänk att få hunden stensäker på momenten och hålla ett helt elitprogram med attityd!

Jag tenderar att prioritera säkerhet för detaljer med Olle men några detaljer som vi borde fila på under julen:

• Snabbare och signalsäkrare lägganden under gång (har bommat några gånger på sistone..)
• Säkrare ingångar
• Inga steg efter ställande
• Störningar under platsliggning
• Tandvisning

Uthållighetsträning:

• Moment efter störande saker som tex en tandvisning
• Hela ettan i sträck
  
• Kommenderingsträning
• Massor av olika miljöer (passar bra till jul då vi bor mitt inne i stan...)
• Rutiner mellan momenten, utvärdera vilket som är bäst. Tyst eller peppande?
  
• Belöna transporter med godis
• Stora belöningar så som att springa till ryggsäcken lägges med fördel i moment eller i precis i uppställning inför moment

Hussebus...

Älskade byrackor!

Foto: Malin Wijk

Att göra rätt när det blir det fel...

...är verkligen en konst! Så länge Olle gör mer eller mindre rätt så är det tacksamt att vara hundtränare. Men när det blir fel och jag inte lyckas hantera det på bästa sätt så kan det helt plötsligt bli ett problem som måste lösas.

I teorin låter det så lätt, bryt när det blir fel och gör om. Visst det fungerar utmärkt i vissa situationer tex hunden tjuvstartar från inkallningen, det är hyfsat lätt att markera vad som blev fel och naturligt att gå tillbaka och göra om.

Men hur gör man med små tasslyft i stadgan i stå som hunden verkar göra halvt omedvetet?
Olle fick häromdagen göra ett ställande under baklängesmarsch som jag belönade och fortsatte utifrån det med stadgan. Det gick bra tills han flyttade en tass och vi skulle göra om. Då var det som om han blev helt övertygad om att "stanna" inte betydde stanna för att jag felat honom i stadgan. Efter mycket om och men kom den fina signalkontrollen tillbaka igen. Testade på nytt och efter några repetitioner blev det återigen fel och vi gjorde om. Samma intressanta fenomen uppträdde och ordet "stanna" verkade som grekiska för Olle...

Andra faktorer kan också göra det svårt att fela. Tex att hunden blir väldigt låg trots ett helt neutralt och till och med glatt sätt att bryta hunden på. Frustration är inte heller ovanligt. Speciellt tycker jag att det lätt skapas i fotposition då hunden ska arbeta med bakdelen. Våra ingångar är inte riktigt klara än och mycket handlar om att jag tycker det är så galet jobbigt att fela i dessa situationer. Felar jag genom att kliva ur min tävlingsposition så slutar det med att utförandet blir sämre och sämre då han verkar tro att det var fel att komma in i position överhuvudtaget. Jag har alltid gillat Jennys tankar om informativt felande (mycket läsvärt!) bara lite trög på att våga pröva, men nu försöker jag ge en felsignal och sedan fortsätta svängen för att försöka "tala om" att det var just snedheten som var fel.

Har ingen aning om vad som är mest rätt och det finns säkert inte något sådant heller för tänk vad lätt det skulle vara att träna hund då!



(Om Lena med Diesel läser så får du gärna mejla till mig på vendelaforsman at gmail.com så kan jag berätta mer om rutan=)

Frostbilder

Äntligen har vi fått lite dagsljus! Riktigt bra tajmat faktiskt till den enda dagen jag slutar vid lunch. Första frosten kom idag och nu håller jag tummarna för att snön ska börja falla snart.

Blir inte så mycket mer än lite bilder idag då det är tentaplugg som gäller. Men på hemmaplan kedjar vi friskt och i mer tävlingslika situationer ligger fokus på lugn och koncentration med tätare belöningar. Igår låg Olle sin första platsliggning bland okända hundar. Lite läskigt tyckte han och satte sig direkt men sedan låg han kanonfint med hakan i backen 3 meter bredvid en stor schäferhanne.







Fryst dregel från den eviga jakten på rönnbären...



Den lömska jägaren siktar högt och slår till när man minst anar...