Det finns hopp!

Igår var vi i Vännäs ridhus och tränade. Det kändes inte alls bra. Visst hade Olle fint fokus och engegemang stundtals men var överlag lite osäker och försiktig i momenten. Det som framförallt kändes dåligt var läggande under gång där han gick en mil innan han lade sig, ingången i inkallningen som var segare än sirap och ställande där han försiktigt tog något steg. Den gemensamma platsliggningen var svår då det låg hästbajs precis bredvid hans huvud. Hakan i backen fungerar inte så bra när jag står 20 meter bort, det är liksom bortanför hans komfortzon och jag är absolut inte rädd att han ska kliva upp men han börjar gärna pyssla med något vilket kan leda till att han flyttar sig lite med framdelen.

Jag har medvetet nött mycket moment med Olle på gott och ont. Han är väldigt säker på vad han ska göra då jag nästan alltid kör momenten i rätt ordning och har momentrutiner som talar om vilket moment det är. Men detaljer och fart har fått stå tillbaka vilket blev väldigt kännbart när han var lite ur form. Så min plan efter igår var att retirera och köra lite mer spontana lägganden, ingångar med fokus på fart och att absolut inte ligga på latsidan med platsliggningen bara för att han ligger kvar.

Tack och lov kändes han lite mer som vanligt idag när vi för första gången var i Nordmalings ridhus. Värmde inte upp utan gjorde direkt en ingång på planen och linförighet med relativt hög belöningsfrekvens. Det gick kanon trots en hel del hundar och ganska stökig miljö. Läggande under gång var nog det snyggaste han gjort på länge och jag hade tur nog vett att belöna ordentligt. Inkallningen var farten helt okej och ingången samlad och snygg. Ställandet var snyggt och han rörde inte en fena efteråt. Apporteringen är alltid lika rolig då han har en sådan skön stil. Hugger som en piraya och håller den blixtstilla=)

Platsliggningen där den ena hunden låg 2 meter bredvid gick bra men han har tendens att som sagt börja pyssla lite. När ettan förhoppningsvis är över blir det till att ta tag i platsen ordentligt och fundera över hur jag vill ha den i framtiden men just nu så bryr jag mig inte.

Det blir minst sagt spännande att tävla med en så ung hund för det märks att han saknar rutin. Så det kan gå kanonbra eller käpprätt åt skogen och den svåraste uppgiften för mig är helt klart att värma upp oss på rätt sätt...

Då vi har haft minus 33 grader och där i kring har det blivit mest korta träningspass, faktiskt en del lägganden för Olle som verkar ha härdats av den ständiga kylan. Efter ett par riktigt kalla dagar började hundarna klättra lite på väggarna och nu i helgen blev det äntligen varmt igen och vi kunde ägna oss åt våran nya hobby. Det är faktiskt inte bara hundträning som är roligt, draghundar är klart underskattat!

Lite bilder på dårarna som njuter av norrlandsvistelsen!