En fundering

Nu i veckan har jag börjat på distriktsstationen för lite praktik. Det har varit väldigt intressant att se på hur många olika sätt man kan lösa samma problem utan att något är mer rätt än det andra. Olika sätt passar olika veterinärer olika bra. Samma insikt fick jag efter kursen med Niina då jag upptäckte att två framgångsrika hundtränare hade väldigt olika sätt att lära in olika moment rent tekniskt. Det tror jag kan vara klokt att ta med sig i hundträningen. Man vinner nog mycket på att vara ödmjuk inför olika människors sätt att träna och våga pröva sig fram för att utvecklas.

Jag är ganska obrydd över hur jag ska få till detaljer just nu, istället lockar uthålligheten och tävlingsträningen. Vi prövar oss fram och Olle är ständigt på hugget men ibland blir det såklart fel vilket jag tycker är lika underbart varje gång speciellt när det är oväntade fel som är typiska på en tävling. Ju fler sådana vi löser nu desto tryggare känns det att tävla.

Häromdagen bommade han ställandet under kommenderingsträning och lade sig istället vilket inte har hänt på flera månader. Han fastnade lite i samma fel men när han väl redde ut det så kändes det som om han blev ännu säkrare.

När vi tränar är jag väldigt noga med att allt jag tränar kommer i ordningen det gör på tävling. Ju mer ledtrådar jag kan ge honom desto säkrare blir förhoppningsvis utförandena.

Tvåans fjärr är högst experimentiell då jag lär in den med signal och handtecken på en gång. Han gör rätt men är lite slow och det ska bli spännande att se hur mycket jag kan utveckla det trots att det är på signal.

Olle 9 månader idag faktiskt, har det lite tufft hemma då mammas hund löper. Han blir ständigt uppvaktad och förstår inte riktigt vad som förväntas (tack och lov!) Imorgon blir det ridhusträning igen och får det nog bli fokus på lugn och sansad attityd med tanke på hur taggad han var sist...