Kursdagar för Niina Svartberg

Då var man helt slut efter två dagars kurs! Niina Svartberg var instruktör och vi var ett kanontrevligt och duktigt gäng deltagare. Extra kul var det att vi övernattade på ett vandrarhem så torsdagskvällen bjöd på mer träning och en god middag med massa hundprat.

Olle var taggad ut i klospetsarna även om det inte märks när man börjar jobba då han liksom koncenterar sig så hårt. Vårat första pass ägnade vi helhjärtat åt fjärren, skiftena sitt från stå och ligg från stå. Vi har tränat på stå från sitt och ligg och i de övningarna har jag belönat ned honom i ligg eller sitt. De handrörelserna jag har använt utgick vi i från och tog bort belöningarna i den handen. Olle fattade förvånadsvärt snabbt medan jag var betydligt långsammare med att få ordning på allt tekniskt. Istället för att hasta igenom många olika moment blev det ett till pass fjärr idag. Väldigt bra då jag fick extra information om hur snabbt jag kan trycka framåt och vilken belöningsplacering som funkade bäst. Olles långa ben och konstiga sätt att ställa upp sig på ledde till en del tassflytt som jag fick fela men det var rätt häftigt att komma dit utan något alls och åka hem med ett rätt schysst skifte stå/sitt!

Farten ut till apporten gav inte med sig så fort som jag trodde. Vi experimenterade hemma med en apport i ett snöre för att få upp farten och att samtidigt kunna undvika att han fick gripa när han kladdat på den med tassarna innan. Farten blev mycket bättre men när vi körde på kursen gick det inte lika bra med tassarna. Niina kom fram till att jag absolut inte fick röra apportbocken förrän vi var helt färdiga med passet då apportbocken skulle vara "död" för Olle och inte "levande". Levande byten ska "tassas" på. Så en medhjälpare fick lägga ut den och sedan fick han gripa spontan och jag belönade bra gripanden. Vi började så hemma och då var det ingen vidare fart men nu var det klart bättre och utan en massa tassande. Han hade nog blivit säkrare på vad han skulle göra och så var underlaget inte lika halt som tidigare dagar. Mindre bra var väl att Olle imorse värmde upp med att flisa en apportbock medan vi åt frukost...

Fritt följ hann vi med en snabbis och där tyckte Niina att jag skulle gå fortare för att få lite mer attityd. Hopp över hinder konstaterade hon att jag är väl snabb med belöningarna. Då han har sprungit bredvid tidigare så har jag velat belöna att han väljer hindret men det har nog bidragit till hans livsfarliga avstamp då han tänker korv, korv, korv istället för på uppgiften.

På kvällen tog vi rutan till en ny nivå. Har först velat ha drivet till rutan och det har vi nu mer än tillräckligt för under apporteringsträningen försökte han smita till rutan så fort han fick chansen=) Den nya övningen går ut på att lära honom mer exakt vart i rutan han ska. Targeten ska absolut inte synas på håll men när hunden kommer in i rutan ska den vara väldigt tydlig så att hunden inte måste leta efter den. När jag jobbat med target i rutan med Dagny har jag missat den viktiga och avgörande detaljen om att den inte får synas på avstånd så det här kommer nog att bli ett bra komplement.

Inkallning med ställande har vi ändrat momentrutinen till att jag varslar om en utlagd avståndsbelöning redan innan uppställning då det inte finns så mycket tid till det när man väl ställt upp. Olle funkar verkligen kanonbra på avståndsbelöning och vi kör flera olika delar. Dels att han ska springa i fullt ös mot mig och på varsågod vända direkt (dvs reagera snabbt på en signal) och ta avståndsbelöningen som han inte sett läggas ut. Dels att han får se mig lägga ut avståndsbelöningen men ändå springa fullt ös hela vägen in till mig för att få varsågod. Sedan övar vi ibland på att han ska skilja på stanna och varsågod vilket han blivit riktigt duktig på. Det kanonfina underlaget idag fick mig också att inse att vi inte ska träna på plogade ytor då ställandet faktiskt inte kan bli lika snyggt.

Det är inte alltid jag tycker att kurser ger så mycket men det har varit väldigt inspirerande att se på otroligt flashiga hundar och utföranden, pipande schäfrar som måste koncentrera sig för att vara tysta dvs något helt annat än Dagnys förväntanspip. Det har analyserats mycket utifrån vad hundarna ser ut att tänka och känna vilket jag tycker är helt underbart! Kanske är det inte lämpligt att klicka för fart när hunden är på väg emot föraren för att det blir något som hunden fokuserar för mycket på? Hundträningen blir så otroligt mycket mer spännande när man ser mer till individen än att försöka passa in alla hundar i ett och samma system!

Ojdå vad långt det blev och kanske lite obegripligt men nu är det dags att sova lite, att dela säng med en svarthårig pyssling som ständigt hoppas på frukost är inte lätt=)