Konsekvent eller inte?

Vi lever trots allt efter mängder av tentaplugg! Nu är det snart påsklov så det blir en liten andhämtning innan nästa race. Tränat har vi gjort massor, kanske lite för mycket faktiskt. Jag försöker trycka framåt så mycket det bara går vilket har både för och nackdelar. Det har varit kanonbra med vissa moment tex apportering, inkallning med ställande och hopp över hinder. Lite mindre bra med fjärren, fria följet och platsliggningen.

Sedan Lk1 bestämde jag mig för att fixa till platsliggningen så att han inte skulle lyfta alls på huvudet vilket han gjorde då och då. Det har gått kanonbra inomhus och han ligger lugnt 3 min dold dessutom. Jag har varit väldigt konsekvent i början av träningen och det gav bra förståelse för momentet. Nu däremot jobbar vi med att komma upp i 3 min utomhus. Det har ökat mängden huvudlyft men hittils har jag varit konsekvent och upprepat kommandot så fort han lyft hakan eller gjort om med bättre förutsättningar och anpassat tiden.

Igår var vi ute i mörkret och lade en plats på en blöt gräsmatta, i mörker, vi gömde oss i ett skumt skjul och liggtiden var 3 min. Alldeles på tok för svårt för Olle som avskyr blött underlag. Hakan åkte upp i samma stund som vi gömde oss och var väl i princip aldrig nere i backen igen förrän jag började gå tillbaka. Här valde jag att låta saken bero. Jag ville vänja honom att ligga 3 min trots att alla förutsättningar inte var de bästa. Såklart funderade jag över hur dumt eller bra det var att inte hålla på kriteriet?

Jag är inte säker på att han kommer att bli totalt förvirrad av detta. Han har visat på träningen inomhus att han vet mycket väl vad övningen går ut på och här tycker jag att det är enormt viktigt att vara konsekvent dvs när han (vad jag tror iallafall) lyfter av en annan anledning än att det är äckligt ute, eller för svåra störningar. Men hur viktigt är det att vara konsekvent när man vet att det för svårt. Det kanske förstör mer än låta det bero?

Man kan ju undra varför man inte bara anpassar övningarna så att man kan vara konsekvent i alla lägen. Tidigare var jag alltid mån om att alltid göra momenten helt klara innan de användes vilket också resulterade i år av träning och inga tävlingar. Nu ska ni inte heller tro att tävlingar är allt här i världen men jag har blivit förtjust i att se hur mycket man kan trycka framåt och i vilka lägen det är bra att ta det lite piano.

Vanans makt som Jenny skrivit om är en viktigt parameter som inte får glömmas bort. Det får absolut inte bli en vana att lyfta på hakan för då skapar det nog problem. Eller vad tro ni andra? Är jag ute och cyklar?