Kerstin har en härlig förmåga att ständigt inhämta och pröva nya idéer för att hela tiden utveckla sin träning. Hon är också en "tänkare" som analyserar, planerar och utvärderar sin träning. Det är väldigt likt mitt sätt att träna lydnad och en bättre start i jaktvärlden hade jag inte kunnat få. Likväl som Olles apportlust ökade, väcktes en kunskapstörstande träningsdjävul i mig... Lydnaden kan slänga sig i väggen!
Dag ett ägnades mycket åt markeringar. Vi fick hela tiden uppgifter att lösa. Att värma upp hundarna så att de var i rätt sinnesstämning för uppgiften, bestämma exakt vad i markeringen vi ville träna på. Det kunde vara att fokusera på markeringen, springa ut och söka i rätt område, ligga kvar tight och söka på nedslagsplatsen, springa rakt etc. Vi fick också fundera på hur vi ville att hund skulle vara i den aktiva passiviteten (tex fokuserad, på G, men balanserad) och i fotgåendet.
Förstod äntligen hur man ska använda referenspunkter i markeringar. Jag har nog tänkt att man inte ska kasta vid ett träd, en sten etc för att hunden inte ska börja dra mot punkter i miljön. Nu förstod jag att det ska vara just en referenspunkt för hunden och inte något där det alltid finns en apport. Referenspunkterna kan vara mitt mellan två träd eller 20m bortanför en sten dvs något som hunden kan använda för att lättare bedöma vart apporten landat.
Tidigare när jag sett folk träna jakt och de frenetiskt har blåst inkallningssignal så fort hunden plockat upp apporten har jag aldrig tyck om. Jag vill att min hund spontant ska skynda sig till mig för att den vill. Men Kerstin gav mig många bra anledningar till att göra inkallningssignalen till en riktigt reflexmässig handling. Med det inte sagt man ska blåsa varje gång men att det ibland kan vara värdefullt. Hundar med dåligt apportgrepp och de som gärna tar omvägar i terrängen kan det vara perfekt att blåsa in precis när de griper och kanske någon extra gång på väg in för att om signalen sitter som en reflex kommer hunden inte att hinna tänka "hur ska jag nu hålla dummien eller hur ska jag springa förbi snåret".
Häftigaste övningen på den dagen var då vi stod i en stor fyrkant och Kerstin sa vem som skulle kasta och vem som skulle hämta. Olle spanade väldigt intresserat på alla markeringar och for gladeligen iväg som ett skott när det var hans tur. Förutom den sista som han efter lite för mycket "lugnande" korv tittade på mig istället. Ska absolut inte göras för mycket med en sådan ung hund men jösses vad roligt det var!
Dag nummer två blev inte sämre den inte! Efter lite fotgående var det skjutdags. Olle som aldrig hört eller apporterat till en apportkastare fixade det galant! Balanserad och fin men visst väcktes det något alldeles speciellt i honom! Olle visade också vilken fin rapporthund han skulle kunna bli när han smet från husse halvvägs till bilen, "det kommer en hund" hörde jag innan min svarta raket kom som ett streck genom skogen=)
Kerstin pratade också mycket om att det är viktigt att tänkta på om jag och min hund tränar samma sak? Linjetag till synliga apporter, gamla legor kanske inte alls lär hunden att gå efter handens riktning? En hund som springer väldigt stort och inte hittar en apport på 10 minuter kanske belönade sig alldeles utmärkt genom att få springa medan vi nöjt står och tror att den iallafall inte fick belöning för springandet då den inte fann apporten.
Mycket tänkvärt fick vi med oss och skriver mer om hur jag ska jobba med Olle imorgon. Husse var nöjd då han fick lära sig skjuta och Dagny blev överlycklig när hon fick premiärspringa ikväll=)
Kerstin uppmanade oss att inte vara "kursdumma" utan fortsätta tänka och träna som vi brukar. Försökte verkligen men lyckades visst ändå se rätt kursdum ut=)=)
Olle i full fart i sitt rätta jag!
6 kommentarer:
Åh va kul! Visst är Kerstin superbra som instruktör:-))
Ja jakten är verkligen jättekul. Vi har tränat jättemycktet jakt med Extra och hon är ofta med på praktiskt jakt vilket hon tycker är det bästa som finns!
Nej men.... jag blir ju alldeles röd om kinderna..... :-) Tack så väldigt mycket för de supersnälla orden, Vendela! Jag bugar och bockar och tar dem till mitt hjärta.
Olle var bara så härlig att se! Lugn och balanserad med full fokus och sedan iväg med tryck och målmedvetenhet. Man blir alldeles varm inombords!
Och du... ähum... ser väl helt normal och skärpt ut på bilden? "Kursdum"? Du? Nääää (Host, host....)
Kram på dig och Olle!
Va kul att du fått upp ögonen för jaktträningen. Det är verkligen superkul. Kerstin verkar vara toppen som instruktör. Lycko dig som har en så bra uppfödare.
Kerstin är bäst=) Och Anki är den finaste ankmamman i heela väärlden;)
Ska bli riktigt roligt att träffa dej och Olle nu till helgen. Jag har Doj, syster till Olle, och jag tycker det är spännande att följa era funderingar och framgångar. Ses till helgen.
Kicki
Skicka en kommentar