Pepp=)

Vilken härlig dag! Skulle nästan kunna låta bilderna tala för sig själva...





...men jag tänkte faktiskt förklara lite. Innan tävlingen visste jag att jag skulle få jobba med bland annat uthållighet, snabbhet i vissa moment, att vara mindre splittrad mellan momenten etc. Oavsett hur det gick på tävlingen var jag sugen på att jobba mer långsiktigt och direkt efter tävlingen satte jag igång med att utveckla leken som belöning. Har varit ganska lat och mest belönat med godis för att det varit enkelt och en bra belöning.

Det var ganska hårt att känna att min hund inte alls var med mig när vi enbart lekte. Visst sprang han efter bollarna men kom inte tillbaka med attityden "så häftigt vi gör det igen, igen, igen". Utåt sett såg det nog inte så farligt ut men känslan var som bortblåst. Och känslan hade rätt för om vi shejpade något litet var leken inte en värdig belöning och han gick och betade gräs istället. Så jag har analyserat, deppat och peppat den senaste tiden och idag kom faktiskt en riktigt ljusglimt!

Min analys av hans bristande motivation har varit följande delar:

• Mycket kvantitet och lite kvalitet i träningen inför tävlingen.
• Ålder. Olle har växt mycket och är precis ett år fyllda.
• Inte van att kampleka så mycket som jag helt plötsligt ville göra. Tidigare har det varit mest springa och hämta för att sedan pyssla lite med leksaken i mitt knä.
• Smärta. Jag vet ju sedan tidigare att han inte är helt fräsch i sina bakben och att hans rörelsemönster med stor sannolikhet ger sekundära smärtor i ryggen och troligen även haserna.
• Min attityd. Visst påverkar man hunden oerhört mycket med sin egen attityd men jag måste säga att det mest har känts som att jag har varit så träningssugen och motiverad men att min hund inte har velat lika mycket.
  

Jag blev enormt besviken för att jag var så redo att få utveckla mina tränarfärdigheter i klass3 och elitmoment, snabba upp vissa utföranden, utveckla leken till något alldeles speciellt och att få till koncentrationen mellan moment. Men så är det när man tränar med individer man får inte det man vill och det är bara att acceptera och göra det bästa av situationen även om det tar emot att backa tillbaka till valpstadiet och bara lekträna med sin hund.

Hur stor del som eventuellt smärtan spelar in i det hela vet jag inte vilket gör det lite jobbigt. Slet länge med Dagnys uthållighet utan resultat och klandrade mig själv som tränare när det egentligen var andra fysiska grundproblem som ställde till det. Det gör träningen med Olle lite mer komplicerad då det kan bli svårare att utvärdera.

Men vi får ta det dag för dag. Ska ju försöka leva i nuet så gott det går. Planen är att:

• Utveckla leken. Shejpa med lek som belöning. Använd så mycket lek som möjligt i träningen. Här försöker jag komma på hur min hund vill leka och försöka få det till det häftigaste som finns. Riktigt valpstadieövning, men, men...
• Attityd och uthållighet i fria följet. Har haft väldigt svårt att förmedla till Olle när han tappar fokus att då försvinner chansen till belöning utan att han blivit låg. Men Dagny får ställa upp för att om han släpper mig med blicken får hon jobba istället. Hittills har jag inte behövt byta hund en enda gång för han har aldrig släppt mig en millisekund utan istället varit mer på en någonsin! (Syns förhoppningsvis på bilderna=)
• "Stolen". Jobba vidare med att han ska springa fort som attan ut och runda en stol och sedan ännu snabbare in igen. Kanonbra övning där man tränar både fart ut från sig, fart in och så småningom även signaler på avstånd och i fart.
  
• Jobba mer med momentrutiner, förberedelser, koncentration mellan momenten och tävlingsträning. Ska anmäla till några tävlingar nu i vår där jag konsekvent kommer att bryta och belöna för att i förebyggande syfte öka på värdet för tävlingssituationen.
  

Tack för alla peppande kommentarer! Nu har vi som sagt hämtat oss lite och galopperar mot nya utmaningar!

Är det någon som inte fick nog av dagens bildkavalkad har Malin otroligt fina bilder på Olle med flera här>> (måste ses!!)