Jouren i tordags erbjöd inga resor men klockan 4 på natten behövde Dagny skita och klockan 6 på morgonen kräktes Olle allt sjögräs han stoppat i sig i sjön dagen innan. Man kan liksom inte lämna labradorer oövervakade för en liten stund...
Inatt hade jag sett framemot en lång och skön sömn istället fick jag vaka över Dagny och fundera på om hennes ballongmage var en begynnande magomvridning eller något annat. Hon svällde bara upp ute på kvällspromenaden efter att ha druckit vatten i älven. Blev riktigt rädd först men hon var tillsynes opåverkad av den otäckt stora spända magen. Mjälten och tarmarna tyckte nog att det var väldigt trångt och Dagny flåsade sig genom natten. Klockan ett på natten fick jag svaret då hon kräktes 10 torrfoderkulor som inte var hennes mat. Tidigare på eftermiddagen hittade vi nämligen Olle pysslandes i sin fodersäck som var uppbruten, konstigt nog inte ett dugg full i magen. Dagny var ju helt oskyldig och sov i sovrummet men man ska tydligen aldrig lita på en labbe. Hon måste ha satt i sig en gigantisk portion mat och när hon sedan drack vatten på promenaden så började maten svälla och likaså hon...
Nu har det lugnat sig lite och det är nog på väg åt rätt håll tack och lov! Dagny tjatar om att få mat men hon behöver nog svälta i en vecka minst innan den där magen försvinner=)
Olle roade oss igår trots ovissheten med Dagny. Jag gick ut för att hänga tvätt och sedan gick vi isäng och såg på cityakuten vakandes över Dagny. Efter en stund skällde en hund, konstigt tyckte vi då grannhunden inte var hemma. Såg vidare och en timme senare hör jag att någon går utanför huset tittar ut och ser.... Olle! Tog ett tag innan jag fattade att han måste ha smitit ut när jag hängde tvätt. Pinsamt att jag inte hade märkt att han var borta, antog att han låg i sin biaädd och var så upptagen med Dagny. Gissa om han blev glad efter en timme ute ensam! Förvisso var han alldeles brun i ansiktet och nog hade nog kunnat roa sig en stund till på egen hand.
Nåja nu går vi förhoppningsvis mot ljusare tider. Ledighet och liten valpis ska nog kunna pigga upp mig!
3 kommentarer:
Haha, känner igen det där sista, fast här var det värre... Måste ha lyckats glömma Filur ute när jag skulle kissa innan jag gick och la mig. Tack och lov kom min morbror hem till huset vid midnatt, och hittar då Filur sovandes på yttertrappen... Snacka om att jag kände mig elak! :)
Hej Vendela!
Gud va roligt med en valp!!! det kommer bli såå bra tror jag:D sen så är det ju en väldigt intressant kombination!:) Vilket paradis ni flyttat till, blir såå avundsjuk! Tråkigt att inte Olle är så fräcsh då är det skönt med en valpis som ger så mycket glädje och man behöver inte bara tänka på den sjuka hunden och vad man inte kan göra med den...även fast det är en sorg i sig. Jag tror du förstår va jag menar:) Jag hoppas att vi ses snart igen goa Vendela! pussa vovvarna! kram Sandra!
Oj, det var inte lite som du varit med om nu. Kommer ihåg min mammas berner som åt ur fodersäcken och såg ut som en tunna efteråt. Sicka hundar, matvrak!
Skicka en kommentar