Det tar sig

Söta rara lilla krut-Rut! Äntligen börjar hon växa upp lite. Kvällsnattningarna går nu relativt smärtfritt. Hon måste fortfarande visa sitt missnöje genom att kasta sig mot sängen och skrika men går faktiskt och lägger sig om man med lite allvarlig ton ber henne gå och lägga sig. Rätt bra jämfört med tidigare brottningsmatcher=)

Miljöträningen har gått över förväntan. Hon hälsar på allt fler folk och blir mindre försiktig för varje gång. Har känslan av att det bara är något övergående för jag upplever henne inte som en rädd och harig valp. Men man vet aldrig och det är väl egentligen det enda sida hos henne som inte är så positiv.

Hon skriker fortfarande väldigt mycket speciellt när det är mat, eller bara när hon tycker att hon ska ha mat. Ensamhetsträning ska vi inte prata om. Hon blir alltid lämnad med de stora hundarna lösa i huset några gånger om dagen när jag går ut för att göra små ärenden. När jag och Olle far ut och cyklar blir hon lämnad i en gigantisk bur den hon sover i om natten men Dagny instängd precis bredvid. Sist skrek hon i 5 min innan hon somnade. Glad i hågen över att hon tystnade for vi ut och cyklade en halvtimme för att komma hem till en skrikandes Rut. Suck! Ja,ja det var iallafall inte riktigt lika ihållande som gången innan...

Vi tränar absolut ingenting och jag är faktiskt inte det minsta sugen heller på ett positivt sätt. Kommer att ha all tid i världen till det och nu njuter jag bara av min dåraktiga lilla valp. Leker gör vi ibland men jag är i ärlighetens namn ganska lat och låter Olle roa henne. Men jag blev riktigt leksugen här om dagen då Rut plötsligt började komma tillbaka med leksakerna, härligt!

Ruts nya leksak, mammas löwchen, perfekt att dra i skägget hälsar hon=)

Rut helt oförstående i kattbajshålet...

Olle som blir lite väl ivrig ibland och ruskar den lilla lite för hårt

Bästisar!