tisdagen den 3:e augusti 2010

Värsting-Rut

Rut är den klart värsta valp jag har haft! Samtidigt som hon är den med mest personlighet och helt oemotståndligt underbar. Hon har ett humör som heter duga och skriker i högan sky så fort hon inte får som hon vill. En egenskap som jag förut hade fasat över, men nu tilltalas jag skarpt av hennes uthållighet och envishet. Jag både bävar och längtar till vi kan börja träna men det kommer nog att dröja ett tag så som hon håller mig sysselsatt=)

Uthålligheten är det minsann inget fel på. När hon blev instängd i sin bur igår med Dagny i samma rum skrek hon nonstop i 40 min när Olle och jag var ute och cyklade. Inte av ångest men av ren och skär ilska (om man nu får gissa). Likadant är det om man stänger in dem alla tre i bilen då ylar hon i minst 5min innan hon somnar. Och äter man mat och inte hon får då hoppar hon som en vilding och tjuter. Häromdagen fick hon följa med på promenad med de stora hundarna och åka ryggsäck vilket har gått bra tidigare. Men från och med nu skriker hon bara trots att hon får gå ganska långa sträckor med dem och rimligtvis borde vara trött i benen.

Tänker inte beklaga mig mer om min ettriga jaktiller utan bilder och filmer får tala för sig själva=)

Lite grisfilm. Rond ett som var roligast är tyvärr inte med på film men rond två och tre är bandade. Numera är Rut och grisen bästisar=)





Farbror Olle är verkligen sååå himla underbar med Rut. Han verkar tycka att det är riktigt roligt att ha någon att pyssla med. Dagny däremot är grymt besviken att vi inte hade köpt en kattunge istället och går omkring och småmorrar åt den lilla som såklart behandlar henne totalt respektlöst.




5 kommentarer:

Anonym sa...

hahahahahahahaaha! Lilla Rut är uuuuuuunderbar! De där filmerna gjorde min dag. Sitter och fånflinar framför datorn:-)) Fantastiska bilder också.
Kram på er!
Mari & Nypon

Kerstin sa...

Du låter som en sliten småbarnsförälder, Vendela.....en så´n där som trött tar hand om en förbannad och vilt skrikande unge i ryggsäcken.... och som sen på kvällen tar upp den lilla i famnen och ser på henne med stolthet och kärlek.... eller? ;-)

Anonym sa...

Hihi...känner igen det där med envisheten. Ser helt klart likheter med Torres, han gillar INTE att bli instängd, blir riktig förbaskad, igår klättrade han över kompostnätet och landa så fint på andra sidan. I bilen vrålar han så högt han kan SAMTIDIGT som han tuggar på ben, inte rädd bara "vill inte sitta där själv", haha!!! Men sååå go..:-) Helena

Michelle sa...

Nämen så gullig :D
gillar dina berättelser om Ruts personlighet , hon blir nog ett saftigt äpple att bita i :) Lycka till med henne!
Tack för grattis i min blogg dessutom! :)

Malin sa...

Rut är ju bara den sötaste!!!! När kommer du till Stockholm igen..? :)