Dagny, Olle & Rut

Nu flyttar vi!

2010-08-20T16:07:00.002+02:00

Nu flyttar vi igen här på nätet.

Den nya adressen är djurvett.blogspot.com

Tanken med den är bloggen ska vara knuten till mitt företag där jag i framtiden vill starta egen veterinärpraktik och så småningom även hundkurser. Så då kan man tolka djurvett lite som man vill=)

Det tar sig

2010-08-14T11:30:00.003+02:00

Söta rara lilla krut-Rut! Äntligen börjar hon växa upp lite. Kvällsnattningarna går nu relativt smärtfritt. Hon måste fortfarande visa sitt missnöje genom att kasta sig mot sängen och skrika men går faktiskt och lägger sig om man med lite allvarlig ton ber henne gå och lägga sig. Rätt bra jämfört med tidigare brottningsmatcher=)

Miljöträningen har gått över förväntan. Hon hälsar på allt fler folk och blir mindre försiktig för varje gång. Har känslan av att det bara är något övergående för jag upplever henne inte som en rädd och harig valp. Men man vet aldrig och det är väl egentligen det enda sida hos henne som inte är så positiv.

Hon skriker fortfarande väldigt mycket speciellt när det är mat, eller bara när hon tycker att hon ska ha mat. Ensamhetsträning ska vi inte prata om. Hon blir alltid lämnad med de stora hundarna lösa i huset några gånger om dagen när jag går ut för att göra små ärenden. När jag och Olle far ut och cyklar blir hon lämnad i en gigantisk bur den hon sover i om natten men Dagny instängd precis bredvid. Sist skrek hon i 5 min innan hon somnade. Glad i hågen över att hon tystnade for vi ut och cyklade en halvtimme för att komma hem till en skrikandes Rut. Suck! Ja,ja det var iallafall inte riktigt lika ihållande som gången innan...

Vi tränar absolut ingenting och jag är faktiskt inte det minsta sugen heller på ett positivt sätt. Kommer att ha all tid i världen till det och nu njuter jag bara av min dåraktiga lilla valp. Leker gör vi ibland men jag är i ärlighetens namn ganska lat och låter Olle roa henne. Men jag blev riktigt leksugen här om dagen då Rut plötsligt började komma tillbaka med leksakerna, härligt!

Ruts nya leksak, mammas löwchen, perfekt att dra i skägget hälsar hon=)

Rut helt oförstående i kattbajshålet...

Olle som blir lite väl ivrig ibland och ruskar den lilla lite för hårt

Bästisar!

Stor lär liten hyss

2010-08-06T10:37:00.003+02:00

Middag i paradiset! God mat och trevligt sällskap kan det bli bättre?

Jo visst kan det! Tänk bort en skrikande och sprattlande valp som vägrar sitta i famnen..... Suck vad den damen är bestämd. Släpper man ned henne så äter hon allt hon hittar. Olle har redan lärt henne allt han kan nämligen var kattbajset finns, att fårskit är gott och det går alldeles utmärkt att äta när matte inte ser och gräs ska man äta så mycket man orkar!

Träning har det blivit av. Dagny fick lära sig att rulla runt. Olle fick träna fotgående, kedja inkallning-fot och kunna släppa avståndsbelöningen. Lite dirigeringsapportering har det blivit till skålar vilket fungerar över förväntan! På kvällen var vi ute och pysslade på gården i två timmar och sedan fick Dagny och Olle dela på ett sökfält. Utrustar man sig men massor av köttbullar håller sig tanten någorlunda på mattan. Olle är het men duktig i passiviteten. Sista dummien hittade han inte men sökte jättefint så jag kastade ut en när han inte såg som jag sedan blåste stopp vid och närsökssignal. Gick kanonbra och jag måste säga att jag börjar gilla dirigeringsarbete!

Dagny och Olle var skittrötta på kvällen men lilla Rut fyllde minsann på med krut klockan 21 och då kommer man inte undan...=)

Värsting-Rut

2010-08-03T12:30:00.005+02:00

Rut är den klart värsta valp jag har haft! Samtidigt som hon är den med mest personlighet och helt oemotståndligt underbar. Hon har ett humör som heter duga och skriker i högan sky så fort hon inte får som hon vill. En egenskap som jag förut hade fasat över, men nu tilltalas jag skarpt av hennes uthållighet och envishet. Jag både bävar och längtar till vi kan börja träna men det kommer nog att dröja ett tag så som hon håller mig sysselsatt=)

Uthålligheten är det minsann inget fel på. När hon blev instängd i sin bur igår med Dagny i samma rum skrek hon nonstop i 40 min när Olle och jag var ute och cyklade. Inte av ångest men av ren och skär ilska (om man nu får gissa). Likadant är det om man stänger in dem alla tre i bilen då ylar hon i minst 5min innan hon somnar. Och äter man mat och inte hon får då hoppar hon som en vilding och tjuter. Häromdagen fick hon följa med på promenad med de stora hundarna och åka ryggsäck vilket har gått bra tidigare. Men från och med nu skriker hon bara trots att hon får gå ganska långa sträckor med dem och rimligtvis borde vara trött i benen.

Tänker inte beklaga mig mer om min ettriga jaktiller utan bilder och filmer får tala för sig själva=)

Lite grisfilm. Rond ett som var roligast är tyvärr inte med på film men rond två och tre är bandade. Numera är Rut och grisen bästisar=)

Farbror Olle är verkligen sååå himla underbar med Rut. Han verkar tycka att det är riktigt roligt att ha någon att pyssla med. Dagny däremot är grymt besviken att vi inte hade köpt en kattunge istället och går omkring och småmorrar åt den lilla som såklart behandlar henne totalt respektlöst.

Klipsk liten Rut!

2010-07-30T21:31:00.002+02:00

Idag fick jag verkligen bekräftat att jag har valt rätt valp. Vi är hos mina föräldrar och förutom att hon har lekt jättebra med mammas löwchen så började hon för en halvtimma sedan att cirkla runt deras köksö. Efter en stund stannade hon vid ena hörnet och studsade upp och ned skrikandes och ylandes. Och vad stod på bänken om inte hennes mat=)

Smartare valp har jag nog aldrig haft! Olle hade inte en susning om vart sin mat fanns vid den åldern. Igår fick hon också lukt på köttfärsen som jag rörde i för att göra köttbullar. Helt vansinnig blev hon! Förutom skrikandet gillar jag verkligen hennes envishet, uthållighet och klipskhet. Sedan att hon är rätt jobbig och att jag förmodligen fått den här hunden för mina synders skull får jag stå ut med för det här kan bli riktigt, riktigt bra=)

Olle är en superkille just nu då han inte har tränat på 2v. Pigg som en mört i träningen och jätteduktig i jaktdirigeringen som vi börjat med. Skickade honom på en boll, blåste stopp och pekade sedan åt höger eller vänster där han sett att jag kastat dummisar. När han tittade åt rätt håll fick han "ja" och det blev rätt varje gång eftersom han alltid var tvungen att fokusera åt det hållet han skulle. Härligt med en träningssugen hund!

Krut-Rut!

2010-07-26T13:26:00.003+02:00

Jahapp då var man valpägare igen lite tidigare än väntat=) Helt underbart är det!

För första gången hade jag jättesvårt med att välja valp. Valde tillslut mellan två valpar varav den ena var lugn men samtidigt pigg, välbalanserad och social. Den andra var pytteliten (3 kg jämfört med den största i kullen på 6 kg), pipig och ettrig men med något jag inte kunde motstå. Hon hade liksom det där lilla extra och hela tiden glimten i ögat=)

Efter valphämtning blev det jobb i lycksele i helgen innan vi fick åka hem till oss. Husse gjorde ett kanonjobb med Olle och liten valp på ett hotell mitt i stan medan jag var ute och jobbade. Som vanligt var det mina egna hundar som blev sjuka. Olle klämde svansen i dörren och Rut fick en urinvägsinfektion. Hon är väldigt tydlig damen om något är fel så det var inte svårt att upptäcka när hon formligen ylade och sprang runt och kissade frenetiskt. Stora sprutan med antibiotika var inte rolig hälsar Rut men mår nu bra igen.

Hon är väldigt dramatisk lilla Rut. När hon såg Olle första gången flydde hon för livet men andra gången var hon väldigt nära på att sätta tänderna i Olles kulor... Hon pratar väldigt mycket och är väldigt tydlig med exakt vad hon vill. Kampar gör hon som en malle och jagar leksakerna lika intensivt som en katt. Heeelt underbar med andra ord!

Olle har varit jätteduktig! Stackarn som helt plötsligt blev tvungen att bli vuxen klarar det med bravur. Är jätteförsiktig med den lilla men sätter gränser speciellt när hon smyger runt hans bakdel och funderar på om kulor smakar gott för bits det gör hon. Inga bithämningar där inte!

Fler bilder kommer och garanterat filmer! Skrattade så jag grät idag när hon fick träffa leksaksgrisen som låter....=)=)

Livet på en pinne

2010-07-12T12:46:00.007+02:00

Paradiset lever fortfarande upp till sitt namn trots värmen. Har premiärbadat och insett att labradorerna inte kan vara med i fortsättningen då man blir totalt dränkt av två svarta som febrilt försöker apportera in en till land igen. Prövade fiskelyckan igår och det blev två fina aborrar till middag och en 55cm lång gädda till hundträningsgodis, perfekt!

Det har varit mycket annat som upptagit min hjärnverksamhet de senaste veckorna men nu börjar fokuset återigen hamna på hundträningen. Jag börjar återfå energi och mod att träna Olle mer målinriktat. Det är faktiskt lite läskigt att träna mot ett mål när jag inte vet om jag har en chans att lyckas hur bra jag än tränar. Jag hatar att misslyckas men samtidigt kommer jag ju aldrig utvecklas om jag inte vågar misslyckas för det ingår ju tydligen i livet=)

Så nu har jag försökt lista vad som är viktigast att fokusera på med Olle:

Detaljträning fungerar bra att träna med honom då godis är en bra belöning som han gärna jobbar för och håller fint engagemang när det är täta belöningar. Här vill jag jobba mycket med fjärrdirigeringen för att lära mig till nästa hund.
Lek. Måste utveckla leken för att få flera riktigt bra belöningar som han är villig att jobba länge för. Dessutom är det bra för att få honom hetare. Har hittat en riktigt häftig grej och det är pinnar. Stadgan och lugnet har vi ju tränat mycket på så nu blir det mycket aktiva leksessioner och moment för att försöka höja honom. Kan bli svårt detta då kroppen kanske säger ifrån men det är värt ett försök!
Avståndsbelöning. Har insett att avständsbelöningar är nyckel till väldigt mycket. Han måste lära sig att jobba för att få avståndsbelöningen och verkligen släppa den med tanken. Han jobbar gärna för avståndsbelöningar men är på tok för fokuserad på den och har svårt att tänka ibland. Detta behövs verkligen till jaktträningen där han kan bli väldigt låst. Det här området är verkligen intressant även om avståndsbelöning inte är något nytt så börjar jag känna att detta kan man utveckla ännu mer och vinna oerhört mycket på!
Trygghet. Pyssling har faktiskt en tendens att bli osäker i vissa situationer. Inte så att han flyr eller blir panikslagen men man ser att han tex i platsliggningar kan se väldigt ynklig ut. Det ska vi försöka träna på med olika störningar i olika miljöer.

Problemet är att jag inte har så väl uttänkta planer för träningen. Får pröva mig fram och inte ge upp. Har liksom en tendens att hela tiden byta strategi om något inte fungerar. Iofs bra men ibland måste man ha lite tålamod och tro på det man gör då vissa saker tar tid. Har tappat lite tron på mig själv som tränare så nu är det hög tid att ta tillbaka den!!

Trött...

2010-07-10T13:48:00.002+02:00

Trött efter några futtiga jobbveckor. Trött efter en journatt med mina egna hundar som patienter. Trött på labradorer som ska äta allt hela tiden...

Jouren i tordags erbjöd inga resor men klockan 4 på natten behövde Dagny skita och klockan 6 på morgonen kräktes Olle allt sjögräs han stoppat i sig i sjön dagen innan. Man kan liksom inte lämna labradorer oövervakade för en liten stund...

Inatt hade jag sett framemot en lång och skön sömn istället fick jag vaka över Dagny och fundera på om hennes ballongmage var en begynnande magomvridning eller något annat. Hon svällde bara upp ute på kvällspromenaden efter att ha druckit vatten i älven. Blev riktigt rädd först men hon var tillsynes opåverkad av den otäckt stora spända magen. Mjälten och tarmarna tyckte nog att det var väldigt trångt och Dagny flåsade sig genom natten. Klockan ett på natten fick jag svaret då hon kräktes 10 torrfoderkulor som inte var hennes mat. Tidigare på eftermiddagen hittade vi nämligen Olle pysslandes i sin fodersäck som var uppbruten, konstigt nog inte ett dugg full i magen. Dagny var ju helt oskyldig och sov i sovrummet men man ska tydligen aldrig lita på en labbe. Hon måste ha satt i sig en gigantisk portion mat och när hon sedan drack vatten på promenaden så började maten svälla och likaså hon...

Nu har det lugnat sig lite och det är nog på väg åt rätt håll tack och lov! Dagny tjatar om att få mat men hon behöver nog svälta i en vecka minst innan den där magen försvinner=)

Olle roade oss igår trots ovissheten med Dagny. Jag gick ut för att hänga tvätt och sedan gick vi isäng och såg på cityakuten vakandes över Dagny. Efter en stund skällde en hund, konstigt tyckte vi då grannhunden inte var hemma. Såg vidare och en timme senare hör jag att någon går utanför huset tittar ut och ser.... Olle! Tog ett tag innan jag fattade att han måste ha smitit ut när jag hängde tvätt. Pinsamt att jag inte hade märkt att han var borta, antog att han låg i sin biaädd och var så upptagen med Dagny. Gissa om han blev glad efter en timme ute ensam! Förvisso var han alldeles brun i ansiktet och nog hade nog kunnat roa sig en stund till på egen hand.

Nåja nu går vi förhoppningsvis mot ljusare tider. Ledighet och liten valpis ska nog kunna pigga upp mig!

Bra dagar!

2010-06-28T20:05:00.007+02:00

Hussebus

Då var första veckan som veterinär avklarad. Susar runt i en röd bil på dagarna och kallar mig för veterinär i telefonen vilket är känns rätt märkligt så här efter 5 års plugg... Ena stunden är det så sjukt roligt medan man andra stunder helst vill springa och gömma sig.

Hundträningen går lysande bra på grund av att det föll en sten från mitt hjärta när det blev bestämt att en liten valp flyttar in här. Ja, Olle är kanonseg fortfarande, men skillnaden är att jag inte behöver bli totalt emotionellt knäckt utan kan istället vara en pedagogisk och strukturerad hundtränare i den mån han vill träna. All uthållighetsträning är nedlagd och istället pysslar vi med rutan, vittring och framförallt fjärren som jag ska börja grunda tidigt hos valpisen.

Paradiset är fortfarande lika härligt. Vad sägs om att sitta under ett träd i solen, helt insektsfritt och lagom varmt och äta sin middag med utsikt över älven och fåren med hundarna liggandes bredvid? Ja, jag kan inte komma på något bättre iallafall=)

Midsommar var mycket trevligt och det tyckte nog de fyrbenta också. De sprang och badade som dårar i Stöcksjö, åt ben och en hel del annan skit förstås och sov sedan 12 timmar i sträck... Olle gav mig dock lite ont i magen då jag hade tänkt att han skulle få sin andra vattenapportering någonsin. Med ögon större än tefat och smått okontaktbar fick han såklart inte hämta något men det spelade tydligen ingen roll för han kunde inte släppa vattnet med blicken och en stund senare simmade han runt ute bland näckrosorna i hopp om att hitta dummien. Kul att han kan bli så engegerad men lite jobbigt att det kom ett pip när han for ut i sjön jag som nästan får kväljningar när jag hör sånt...men, men med lite träning så kanske det ger sig.

Bollbus

Kraschlandning

Sötnosar

Galen Olle

Dagny njuter

Olle med

Dagny i ett nötskal, Olle undrar fortfarande vad som är så himla spännande i vattnet..

Träning med Mona och Niko

Obeskrivlig lycka!

2010-06-24T22:03:00.002+02:00

Ibland tar livet oväntade vändningar turligt nog. Vet inte riktigt hur det gick till men om 4 veckor flyttar en liten "ankling" hem till oss. Jag har nog inte riktigt insett det... Är så lycklig och fascinerad över hur otroligt snälla och omtänksamma människor det finns här i världen!

"Anklingen" som kommer är en tik efter Ringlets Rime "Rimma" en fantastiskt trevlig och duktig hund som är dotter till "Anki" (Olles mamma). Pappa är "Zorro" (Proletariat Aureole) som sägs vara detsamma.

Rimma i full fart

Lite smått

2010-06-20T16:56:00.002+02:00

Jobb och flytt tar den mesta tiden och när internet inte är lika snabbt som vi är vana vid så blir bloggandet lidande. Har inte heller så värst mycket intressant att berätta. Träningen blir när den blir. Ganska bra för Olle är ofta taggad då. Små korta pass utspridda över dagen. Hyresvärden bjöd på burkar med lammkött till hundarna vilket visade sig funka bra i fria följet. Rutan, snabba lägganden och platsliggning är projekten just nu. Tvåans fjärren har speedat upp sig förvånande mycket och han har verkligen börjat fatta hur man sätter sig bakåt.

Har lagt ned alla höga ambitioner med Olle. Klart vi siktar framåt och försöker utvecklas men han är inte helt fräsch, vill inte hoppa in i bilen och diffust off just nu så det blir mest lite lajande. Han har till och med varit seg i jakten men när apportkastaren kom fram sprang han så fort att hans ben knappt hängde med. Den stunden var ovärdelig för då var han precis hunden jag hade drömt om! Ynglingen har fått sitt livs första sök också. Rätt så djupt med många dummisar längst ut då jag misstänkte att han skulle vilja söka nära mig som han är van. Taggad var han och drog iväg åt helt fel håll men lät honom hållas och han jobbade sig ut riktigt fint. 3 st fick han hämta utan synretningar och även om han kom springandes till mig för att söka vid mig frågade han aldrig om hjälp utan kämpade vidare. Kanske lite mycket spring och lite näsa i början men det artar sig nog. Kul var det iallafall!

Pyssling på ett linjetag som helt plötsligt fick blackout och försöker apportera min arm... knasiga hund=)

Paradiset!

2010-06-12T15:16:00.005+02:00

Äntligen har det blivit lite ordning på internet! Flytten har gått bra och vi har bott här i snart en vecka. Vet inte om hundarna eller jag är lyckligast för stället är helt underbart! Häromkvällen kom det två personer från byn med en blomma för att hälsa oss välkomna, lite annorlunda när man bott i Uppsala i 5 år... Det finns så mycket positiva saker här så ni anar inte! För att nämna några är träningsskogarna oändliga och precis runt knuten, stor tomt där hundarna kan röja fritt, älven bara någon minut bort där de kan svalka sig utan några äckliga algblomningar, egen uteplats där man kan äta sin efterätt i solen och lyssna på storspovarna...

Listan kan göras hur lång som helst. Hundarna är speciallt lyckliga över all skit som finns här. Jag är inte riktigt lika glad. Fårskit är förvisso inte lika emotionellt upprörande som hund- och människobajs, men ändå blir man lite irriterad när de flinar åt en med sina brunglaserade tänder. Uttrycket hungrig som en labrador har nu även utvecklats till "bajsnödig som en labrador" då båda hundarna bajsar dubbelt så ofta som de brukar....

Olle har kurerat sig efter en rejäl diarréattack som konstigt nog kom när han hade som minst tillgång till bajs. Han bara låg och orkade inte ens kliva upp när det var matdags. Efter ett besök på stationen där jag ska jobba fick han lite smärtis, dropp och kärlek i ett dygn här hemma så kurerade han sig tack och lov!

På måndag börjar jobbet. Ska bli väldigt roligt men äckligt nervöst... Nåja, får se framemot semestern då det förhoppningsvis flyttar in lite höns på gården och om jag har tur även Boxa! Tänk att kunna se sin egen ko beta genom köksfönstret, det ni!

På väg ned till älven

Två söta lamm iakttar oss

Nöjd pyssling

Lite träning blir det då och då. Jobbar stenhårt på att höja attityden, går hyfsat, men det är tråkigt. Men det är faktiskt lite lättare här i paradiset...=)

Besök hos Maria H

2010-05-27T18:59:00.002+02:00

Vet inte en enda hundinstruktör som kan få mig så peppad och på så gott humör som Maria Hagström! Jag och Jenny delade på två timmars privatträning nu i eftermiddag och det var väl behövligt!

Jag har varit väldigt förlåtande med min hund över långsamma utföranden tex i läggande under gång vilket i och för sig har varit ett medvetet val. Men nu när jag känner att hans sinnesstämning i grunden är så pass stabil vill jag gärna snabba upp läggandena. När jag har försökt informera honom att vissa är för långsamma har han blivit lite tveksam och jag såklart emotionellt knäckt=)

Maria visade lite med Olle, helt självklara grejer egentligen men ibland behöver man få se hur det kan se ut. Olle fullkomligt lyste av iver och gillade skarpt Marias lek. Om det blev för långsamt utförande blev retade hon honom så lagom så att han nästa gång lade sig snabbare. Jag hade missat att min hund nog behöver ett extremt glatt felande i situationer där det handlar om bristande engagemang. Basic, basic men jag har aldrig behövt lyfta en hund förut så det tar lite tid att ställa om.

Fritt följ kikade vi också på och vi ska mest jobba vidare där. Samma sak här om han inte engagerar sig tillräckligt. Riktigt glad retsam felning och nolltolerans mot oengagemang. Härlig tröst är också att det inte alls är ovanligt att man får backa lite i träningen vid den här åldern och att unga hundar tenderar till att bli mer påverkade av värmen. Det är ingen ursäkt att inte träna men det gör det lite lättare för mig att orka jobba vidare!

Fjärren blev dagens höjdpunkt. Har på tidigare kurser jobbat lite utifrån handtecken och att fela de dåliga och belöna de som är bra. Problemet är att Olle sällan står med alla fyra tassarna i varsitt hörn och måste således nästan alltid flytta en tass för att det ska bli bekvämt. Jag har också upplevt att han inte riktigt är medveten om vad han gör bra och vad som är mindre bra. Hos Maria utgick vi från omvänt lockande i stå där jag sedan belönade minsta tendens till bakåtvikt. Viktigt att hunden är lugn, fokuserad och stadig i ståendet innan. Denna metod passar mig perfekt och redan nu när vi kom hem körde vi ett pass. Riktigt häftigt var det då han verkligen började luta sig bakåt men utan att direkt sätta sig och tappa fokus på vad som lönar sig. Jag tror att det här sättet gör det lättare att förmedla till honom vilken rörelse jag är ute efter istället för att "oops, en tass rörde sig".

Nu blir det flytt i helgen, och vem hjälper glatt till om inte världens goaste pyssling=)

Äntligen ett boende!

2010-05-25T13:32:00.004+02:00

Det blev ingen gård tyvärr, det var alldeles för mycket att göra. Men istället blev det av en händelse en lägenhet på landet med utsikt över älven. Får betande utanför köksfönstret och massa mark att träna jakt på. Det är ingen egen gård men jag är ändå i sjunde himlen=)

Tack för alla uppmuntrande kommentarer! Jag har grubblat över varför han har så orimligt svårt för hakan i backen och jag har nog kommit fram till att han nog är en mycket osäkrare hund än vad jag tror. För honom blir det väldigt jobbigt att ha hakan i backen när det händer saker runt omkring då han verkar bli tryggare av att få titta. Men, men bara en teori för att jag ska ge upp och helt enkelt köra en vanlig hederlig platsliggning. Det tar emot riktigt mycket att ge upp men jag får väl ta nya tag om några år...

Har upptäckt andra viktiga övningar för min splittrade unghund. Inta utgångsposition mot avståndsbelöning och fotgående med avståndsbelöning. Leken utvecklar sig men jag måste se till att jobba vidare med den.

På torsdag bär det av till Maria Hagström och det är väl behövligt!

Lyckost Dagny!

2010-05-22T08:53:00.002+02:00

Igår var det en stor dag! Dagny fick flytta hem till norrland för evigt! Husse åkte upp för att kika på en gård till oss och jag håller tummarna för att den blir vår. Om en vecka går flyttlasset och om två veckor slutar skolan och jag flyttar hem så Dagny fick flytta redan nu. Tanten har varit riktigt seg på sistone och det är svårt att veta vad som är värmen och vad som är lederna men om jag känner henne rätt så kommer hon att bli så galet lycklig!!!

Husse tränar med Dagny som tålmodigt gör vad som helst för lite mat...

Träningen igår gick så dåligt att jag var beredd att lägga ned. Platsliggning med hakan i backen är verkligen onormalt svårt för honom. Om han misslyckas så hamnar vi tillbaka på riktig bebisnivå på 10 sek om ens det. Dessutom kan han bara sätta sig och glo på mig när jag ger signalen, inte oförstående utan med uttrycket "äsch jag lägger ned". Jag tycker verkligen att jag har försökt att göra det lätt i början och gradvis öka svårigheterna men uppenbarligen inte. Känner mig så jäkla värdelös som inte ens lyckas lära min hund en platsliggning så som jag vill ha den.....

Pyssling försöker febrilt trösta mig med sina små hyss...

Vet inte om han lyckades men söt är han iallafall=)

Hopp-ligg?

2010-05-19T20:25:00.003+02:00

Ja, då Olles lägganden är allt annat än man kan önska sig har det varit hög tid att göra något åt dem. Det är högst självförvållat då jag köpte i princip alla utföranden medvetet. Jag ångrar inget men visst är det svårt att ändra på när den långsamma rörelsen satt sig i kroppen. Ett av mina problem med Olle är att lyckas kommunicera att något utförande var för långsamt utan att han blir osäker eller låg.

Så jag har försökt hitta en annan väg. Mitt experiment är hopp-ligg istället för hopp-stå. Tanken är att han genom hoppandet ska tycka att det är häftigt att slänga sig ned i backen från hopp till ligg och få mer fartiga lägganden. Jag började med att shejpa fram ett hoppande där jag belönade i upphoppet och inte när tassarna landade i marken. I början var jag alltid på en madrass för att det skulle vara mjukt att landa när jag sedan började belöna upphoppen genom att mata ned honom i liggande position för att skapa förväntan. Signalen för hoppet är "å" och vill jag att han ska lägga sig blir det "å-dekk". Ibland hoppar han nästan ingenting vilket är okej och lite mer åt det håll som jag vill att det ska se ut. Ibland hoppar han alldeles för högt men än så länge gör det inget. För min tanke är att om han lägger sig långsamt gör han det förmodligen utan att ha hoppat innan och jag kan då fela och "kräva" ett hopp innan ligget. Dvs det blir ett sätt att informera honom om vilken typ av läggande jag vill ha.

Här kommer en liten filmsnutt och det är inte helt solklart alla gånger men jag tror att det kan komma att vara användbart. Hur som helst är det vansinnigt roligt att träna en studsboll=)

Ringletsträff 2010

2010-05-16T13:09:00.004+02:00

Den alltid så vackra urmodern "Anki"

Nyss uppstigen efter några intensiva och väldigt roliga dagar i Värmland. Vi var runt 25 pers med varierande hundträningsbakgrund och på olika nivå. Träning i grupp varvades med olika inspel där vi fick ta del av andras sätt att tänka när de tränar hund. Jag pratade om tävlingslydnad och jag vet inte om jag lyckades omvända någon till lydnadsnörd men tror att ett litet intresse väcktes iallafall=) Alla små inspel var väldig intressanta och lärorika och det som fastnade mest i mitt huvud var Cathrines tankar om avlärning. När vi lär våra hundar olika saker finns risken att vi avlär något som hunden egentligen redan kunde och vi hade kunnat fånga i vardagen. Ganska abstrakt men absolut något att ta med sig i träningen!

Har fått med mig många bra övningar men framförallt en helhetsbild av jakten och en målbild av hur jag vill ha det. Ödmjuka människor som glatt delar med sig av sina tankar gör mig oerhört inspirerad, nästan så att jag överväger att bli jaktnörd istället....

Fick också se hur det går till på ett jaktprov i nybörjarklass och öppenklass. Några ringletshundar startade och imponerade stort!

Elithundarna har uppvisning

Fullt fokus utåt

Kennelmamman själv dirigerar Anki på imponerande avstånd!

Anki

Kicki ska skicka

Tigra som börjar bli till åren roar sig med en dummie

Diesel apporterar

Skakar sig utan att släppa dummien

Olle på sin livs andra vattenapportering som fick hans ögon att bli stora som tefat. Skott, vatten och vilt gillas skarpt av ynglingen.

Olle trodde nog att han hamnat i sjunde himlen, massor av labradorer att leka med på dagarna. Alla de andra svarta var inte fullt så lika roade av Olles barnsliga uppförande=)

Lille Hardy ur Ankis senaste kull. Har insett i helgen att det måste bli en till hund inom en snar framtid.... nästa sommar kanske=)

Tack alla som gjorde helgen till en oförglömlig upplevelse!!!!

Fler bilder finns här>> och om någon vill att jag ska mejla över bilder så meddela bara vilka.

På väg

2010-05-11T15:50:00.002+02:00

Fullt upp just nu. Snart är vi på väg till Värmland för en mycket spännande kennelträff i några dagar. Ska bli så roligt!

Träningen har faktiskt fått komma i andra den här veckan men det är många bollar i luften. Platsliggning med hakan på en handduk med snöre i för att kunna veta att han verkligen trycker ned den i backen. Hopp-ligg experiment för att se om hans lägganden kan bli snärtigare.

Tur att Olle har sina muskelknuttar till kompisar där han får träna på att springa fort och värna om sitt liv...=)

Olle, Heo, Caki

En hetsk debatt utbryter...

Den 3 mån gamla mallevalpen vinner såklart

Förutom en stor portion humör är man också sötast i världen!

Grattis tanten!

2010-05-06T08:26:00.000+02:00

Grattis tanten som fyller 6 år idag! Trodde inte att hon skulle hänga i så här länge och jag är så oerhört tacksam för varje dag jag får med denna underbara hund!!!

Foto: Malin Wijk

Pepp=)

2010-05-02T17:48:00.000+02:00

Vilken härlig dag! Skulle nästan kunna låta bilderna tala för sig själva...

...men jag tänkte faktiskt förklara lite. Innan tävlingen visste jag att jag skulle få jobba med bland annat uthållighet, snabbhet i vissa moment, att vara mindre splittrad mellan momenten etc. Oavsett hur det gick på tävlingen var jag sugen på att jobba mer långsiktigt och direkt efter tävlingen satte jag igång med att utveckla leken som belöning. Har varit ganska lat och mest belönat med godis för att det varit enkelt och en bra belöning.

Det var ganska hårt att känna att min hund inte alls var med mig när vi enbart lekte. Visst sprang han efter bollarna men kom inte tillbaka med attityden "så häftigt vi gör det igen, igen, igen". Utåt sett såg det nog inte så farligt ut men känslan var som bortblåst. Och känslan hade rätt för om vi shejpade något litet var leken inte en värdig belöning och han gick och betade gräs istället. Så jag har analyserat, deppat och peppat den senaste tiden och idag kom faktiskt en riktigt ljusglimt!

Min analys av hans bristande motivation har varit följande delar:

Mycket kvantitet och lite kvalitet i träningen inför tävlingen.
Ålder. Olle har växt mycket och är precis ett år fyllda.
Inte van att kampleka så mycket som jag helt plötsligt ville göra. Tidigare har det varit mest springa och hämta för att sedan pyssla lite med leksaken i mitt knä.
Smärta. Jag vet ju sedan tidigare att han inte är helt fräsch i sina bakben och att hans rörelsemönster med stor sannolikhet ger sekundära smärtor i ryggen och troligen även haserna.
Min attityd. Visst påverkar man hunden oerhört mycket med sin egen attityd men jag måste säga att det mest har känts som att jag har varit så träningssugen och motiverad men att min hund inte har velat lika mycket.

Jag blev enormt besviken för att jag var så redo att få utveckla mina tränarfärdigheter i klass3 och elitmoment, snabba upp vissa utföranden, utveckla leken till något alldeles speciellt och att få till koncentrationen mellan moment. Men så är det när man tränar med individer man får inte det man vill och det är bara att acceptera och göra det bästa av situationen även om det tar emot att backa tillbaka till valpstadiet och bara lekträna med sin hund.

Hur stor del som eventuellt smärtan spelar in i det hela vet jag inte vilket gör det lite jobbigt. Slet länge med Dagnys uthållighet utan resultat och klandrade mig själv som tränare när det egentligen var andra fysiska grundproblem som ställde till det. Det gör träningen med Olle lite mer komplicerad då det kan bli svårare att utvärdera.

Men vi får ta det dag för dag. Ska ju försöka leva i nuet så gott det går. Planen är att:

Utveckla leken. Shejpa med lek som belöning. Använd så mycket lek som möjligt i träningen. Här försöker jag komma på hur min hund vill leka och försöka få det till det häftigaste som finns. Riktigt valpstadieövning, men, men...
Attityd och uthållighet i fria följet. Har haft väldigt svårt att förmedla till Olle när han tappar fokus att då försvinner chansen till belöning utan att han blivit låg. Men Dagny får ställa upp för att om han släpper mig med blicken får hon jobba istället. Hittills har jag inte behövt byta hund en enda gång för han har aldrig släppt mig en millisekund utan istället varit mer på en någonsin! (Syns förhoppningsvis på bilderna=)
"Stolen". Jobba vidare med att han ska springa fort som attan ut och runda en stol och sedan ännu snabbare in igen. Kanonbra övning där man tränar både fart ut från sig, fart in och så småningom även signaler på avstånd och i fart.
Jobba mer med momentrutiner, förberedelser, koncentration mellan momenten och tävlingsträning. Ska anmäla till några tävlingar nu i vår där jag konsekvent kommer att bryta och belöna för att i förebyggande syfte öka på värdet för tävlingssituationen.

Tack för alla peppande kommentarer! Nu har vi som sagt hämtat oss lite och galopperar mot nya utmaningar!

Är det någon som inte fick nog av dagens bildkavalkad har Malin otroligt fina bilder på Olle med flera här>> (måste ses!!)

Blä!

2010-04-27T13:46:00.000+02:00

Leva i nuet är dötrist! Olle har lagt ned totalt. Kan inte gå en meter fritt följ i lydnaden. Vill inte mycket alls. Eller jo, lite vill han och en utomstående skulle kanske inte riktigt tro mig men han är inte med för fem öre, inte ens i jakten. Har känt av det ett bra tag, hoppas att det är någon slags period som går över. Sista tentan görs imorgon, halvdagar med massor av tid, våren är här och ingen hund har jag att träna med...

Det enda Olle åstadkommer är att göra mig arg och ledsen på promenaderna genom att konsekvent trycka i sig så mycket bajs det bara går när jag tittar bort. Suck! Ge mig styrka någon!

Roa sig med andra hundkompisar går minsann bra. Här leker han med Heo, Jennys lilla nyförvärv. Söt va!

Lev i nuet!

2010-04-23T21:18:00.000+02:00

Just nu vill jag mer än min hund. Det är en rätt tråkig känsla speciellt när man är hungrig och vill framåt!

Hade Olle varit liten valp hade jag haft lättare att acceptera att jag inte kan träna så mycket med honom just nu. Varför då? Jo, mina förväntningar hade inte varit högre än verkligheten. Jag hade levt i nuet och njutit av valptiden.

För att sikta framåt tänker jag mycket framåt. På gott och ont. Jag sätter upp mål, planerar, tränar och drömmer om den härliga känslan som jag och min hund ska ha på tränings/tävlingsbanorna. Men det gör också att jag är extremt dålig på att leva i nuet, speciellt när jag närmar mig ett mål.

När jag inte lever i nuet njuter jag inte lika mycket av hundträningen och blir en sämre hundtränare. Inför starten i tvåan brottades jag med många tankar. Jag ville så gärna göra bort tvåan för att jag hade fått för mig att jag då skulle känna mig mer motiverad att ta det lugnt i sommar bara njuta av att träna hund. Samtidigt som jag kände att själva tränandet inte var riktigt så roligt som det ska vara.

Jag är så glad att det inte gick vägen för nu har jag verkligen fått chansen att utvecklas! Utvecklas i att hitta balansen i att våga sikta mot sina mål utan att stundtals glömma bort att njuta av vägen dit.

Inte för att jag kan förstå hur jag kan glömma bort att njuta av denna underbara hund!

Foto:Malin Wijk

Jaktkick!

2010-04-18T20:15:00.000+02:00

Wow vilken energikick helgen har gett! Vi var på jaktkurs för Kerstin Andersson som är Olles uppfödare och jag insåg att Kerstin är jaktträningens Maria Hagström (lydnadsinstruktör). Så otroligt pedagogisk, entusiastisk, positiv, klok och samtidigt fenomenal på att läsa hund!

Kerstin har en härlig förmåga att ständigt inhämta och pröva nya idéer för att hela tiden utveckla sin träning. Hon är också en "tänkare" som analyserar, planerar och utvärderar sin träning. Det är väldigt likt mitt sätt att träna lydnad och en bättre start i jaktvärlden hade jag inte kunnat få. Likväl som Olles apportlust ökade, väcktes en kunskapstörstande träningsdjävul i mig... Lydnaden kan slänga sig i väggen!

Dag ett ägnades mycket åt markeringar. Vi fick hela tiden uppgifter att lösa. Att värma upp hundarna så att de var i rätt sinnesstämning för uppgiften, bestämma exakt vad i markeringen vi ville träna på. Det kunde vara att fokusera på markeringen, springa ut och söka i rätt område, ligga kvar tight och söka på nedslagsplatsen, springa rakt etc. Vi fick också fundera på hur vi ville att hund skulle vara i den aktiva passiviteten (tex fokuserad, på G, men balanserad) och i fotgåendet.

Förstod äntligen hur man ska använda referenspunkter i markeringar. Jag har nog tänkt att man inte ska kasta vid ett träd, en sten etc för att hunden inte ska börja dra mot punkter i miljön. Nu förstod jag att det ska vara just en referenspunkt för hunden och inte något där det alltid finns en apport. Referenspunkterna kan vara mitt mellan två träd eller 20m bortanför en sten dvs något som hunden kan använda för att lättare bedöma vart apporten landat.

Tidigare när jag sett folk träna jakt och de frenetiskt har blåst inkallningssignal så fort hunden plockat upp apporten har jag aldrig tyck om. Jag vill att min hund spontant ska skynda sig till mig för att den vill. Men Kerstin gav mig många bra anledningar till att göra inkallningssignalen till en riktigt reflexmässig handling. Med det inte sagt man ska blåsa varje gång men att det ibland kan vara värdefullt. Hundar med dåligt apportgrepp och de som gärna tar omvägar i terrängen kan det vara perfekt att blåsa in precis när de griper och kanske någon extra gång på väg in för att om signalen sitter som en reflex kommer hunden inte att hinna tänka "hur ska jag nu hålla dummien eller hur ska jag springa förbi snåret".

Häftigaste övningen på den dagen var då vi stod i en stor fyrkant och Kerstin sa vem som skulle kasta och vem som skulle hämta. Olle spanade väldigt intresserat på alla markeringar och for gladeligen iväg som ett skott när det var hans tur. Förutom den sista som han efter lite för mycket "lugnande" korv tittade på mig istället. Ska absolut inte göras för mycket med en sådan ung hund men jösses vad roligt det var!

Dag nummer två blev inte sämre den inte! Efter lite fotgående var det skjutdags. Olle som aldrig hört eller apporterat till en apportkastare fixade det galant! Balanserad och fin men visst väcktes det något alldeles speciellt i honom! Olle visade också vilken fin rapporthund han skulle kunna bli när han smet från husse halvvägs till bilen, "det kommer en hund" hörde jag innan min svarta raket kom som ett streck genom skogen=)

Kerstin pratade också mycket om att det är viktigt att tänkta på om jag och min hund tränar samma sak? Linjetag till synliga apporter, gamla legor kanske inte alls lär hunden att gå efter handens riktning? En hund som springer väldigt stort och inte hittar en apport på 10 minuter kanske belönade sig alldeles utmärkt genom att få springa medan vi nöjt står och tror att den iallafall inte fick belöning för springandet då den inte fann apporten.

Mycket tänkvärt fick vi med oss och skriver mer om hur jag ska jobba med Olle imorgon. Husse var nöjd då han fick lära sig skjuta och Dagny blev överlycklig när hon fick premiärspringa ikväll=)

Kerstin uppmanade oss att inte vara "kursdumma" utan fortsätta tänka och träna som vi brukar. Försökte verkligen men lyckades visst ändå se rätt kursdum ut=)=)

Olles syster Messi

Olles (hrm) vackra mamma Anki=)

Olle i full fart i sitt rätta jag!

Gör om och gör rätt!

2010-04-11T16:26:00.000+02:00

Då var det dags för ett mindre lyckat resultat i min korta tävlingskarriär. Absolut inte oväntat och väldigt nyttigt för mig. Jag har tvekat länge om vi skulle starta eller inte då jag har känt att vi skulle behöva träna mycket, mycket mer på vissa saker. Samtidigt är det många moment som känts bra så varför inte våga chansa lite?

Innan tävlingen har jag fått ta en del beslut både bra och dåliga. Vissa moment har pushats framåt i en rasande takt vilket har lärt mig om hur mycket man faktiskt kan trycka framåt i träningen. Vissa moment har fått utstå en del quickfix och därmed inte helt i linje med hur jag vill att det ska se ut. Största anledningen till att jag var tveksam till att starta var att han på sistone börjat tappa koncentrationen, framförallt mellan momenten. Han har blivit splittrat och tittig, vill liksom spana in rutan, hindret, avståndsbelöningen etc. Dessutom "dog" han i fria följet och satte sig på en platsliggning en vecka innan...

Planen blev kampanj på plats, fritt följ och fjärr medan alla andra momenten fick vila. Det var roligt på tävlingen att se att det hade gett resultat! Platsen gick fint, fria följet bättre än jag förväntat mig, fjärren gick ju trodde att nollan skulle vara ett faktum efter ett helt program.

Kvittot från tävlingen var ungefär det jag det jag hade förväntat mig, vi tar med oss det positiva och jobbar på bristerna. Hade redan innan bestämt mig att Olle ska hottas till en hel del i attityd och utmanas med alla tänkbara störningar. Jag måste klura ut hur jag vill ha transporterna mellan momenten och har en lärorik uppgift framför mig att faktiskt få höja en hund istället för att lugna!

Plats 10p (Låg såklart inte med hakan i men det blev ett kanonbra träningstillfälle!)

Fritt följ 8,5p (Höll mycket bättre än jag någonsin trott och tappade på slutet)

Läggande 7p (Matte är medveten om kroppsdk, ville inte ha favorit i repris)

Inkallning med ställande 10p (Åh jag blev alldeles varm i kroppen, så snyggt!!)

Rutan 0p (Olle flög iväg i full galopp mot rutan som är hans paradmoment och såg mäkta förvånad ut när han insåg att han tänkt lite fel. Har som sagt varit otroligt säker på rutan men tydligen inte tillräckligt när det står ett hinder snett till vänster)

Apportering 10p (Inte hans snyggaste men jag är otroligt nöjd med tanke på när vi började med momentet...)

Hopp över hinder 0p (Jahapp en klassisk kommentar kommer här; har aldrig hänt på träning. Vart full i skratt åt hans otroliga behov av att nosa i marken vilket han aldrig har gett sken av tidigare. Kan trösta mig med att han inte var den enda som hade problem).

Fjärr 8p (Segt jag vet men så himla glad jag är att han gjorde alla skiften!)

Helhet 7p (Domartoken började prata om anledningen till betyget, att han tappat koncentrationen. Jag ville inget hellre än att springa ut och belöna min hund så när jag till slut fick jag säga till att jag faktiskt ville gå, skrattade de gott=)

Klart att jag är lite besviken men samtidigt så otroligt nöjd med min skrutt! Sprudlande energi till rutan där han visar vilket moment som är hans favorit och en grym inkallning med ställande som jag är riktigt stolt över! Nu blir det ett låååångt tävlingsuppehåll med träning utan quickfixs. Så kommer vi tillbaka farligare än någonsin=)

Nästa helg väntar riktigt arbete hälsar Olle, ingen meslydnad tack=)

Foto: Malin Wiijk

Grattis till Malin med Filur som tog hem segern i Lk1 med hela 194,5p!!!

Mina skyddslingar

2010-04-10T10:54:00.001+02:00

Visst är de söta! Caki är hos oss ibland och lär Olle hur man springer fort, riktigt, riktigt fort...

Labradorerna kastar sig mot belöningen i gräset på varsågod medan mallen oförstående ligger kvar=)

Grattis pyssling!

2010-04-05T09:21:00.000+02:00

Min lilla pyssling fyller visst år idag! Tiden går så fort när man har roligt=) Olle firar med lite extra hundbajs, terrorera tanten och ett pass lydnad. Vi pysslar med en hel del just nu och många tankar florerar i bådas hjärnor kring hundträning. Nyttigt men lite jobbigt;) Återkommer när vi blivit klokare...

Foto: Malin Wijk

Konsekvent eller inte?

2010-04-01T08:28:00.000+02:00

Vi lever trots allt efter mängder av tentaplugg! Nu är det snart påsklov så det blir en liten andhämtning innan nästa race. Tränat har vi gjort massor, kanske lite för mycket faktiskt. Jag försöker trycka framåt så mycket det bara går vilket har både för och nackdelar. Det har varit kanonbra med vissa moment tex apportering, inkallning med ställande och hopp över hinder. Lite mindre bra med fjärren, fria följet och platsliggningen.

Sedan Lk1 bestämde jag mig för att fixa till platsliggningen så att han inte skulle lyfta alls på huvudet vilket han gjorde då och då. Det har gått kanonbra inomhus och han ligger lugnt 3 min dold dessutom. Jag har varit väldigt konsekvent i början av träningen och det gav bra förståelse för momentet. Nu däremot jobbar vi med att komma upp i 3 min utomhus. Det har ökat mängden huvudlyft men hittils har jag varit konsekvent och upprepat kommandot så fort han lyft hakan eller gjort om med bättre förutsättningar och anpassat tiden.

Igår var vi ute i mörkret och lade en plats på en blöt gräsmatta, i mörker, vi gömde oss i ett skumt skjul och liggtiden var 3 min. Alldeles på tok för svårt för Olle som avskyr blött underlag. Hakan åkte upp i samma stund som vi gömde oss och var väl i princip aldrig nere i backen igen förrän jag började gå tillbaka. Här valde jag att låta saken bero. Jag ville vänja honom att ligga 3 min trots att alla förutsättningar inte var de bästa. Såklart funderade jag över hur dumt eller bra det var att inte hålla på kriteriet?

Jag är inte säker på att han kommer att bli totalt förvirrad av detta. Han har visat på träningen inomhus att han vet mycket väl vad övningen går ut på och här tycker jag att det är enormt viktigt att vara konsekvent dvs när han (vad jag tror iallafall) lyfter av en annan anledning än att det är äckligt ute, eller för svåra störningar. Men hur viktigt är det att vara konsekvent när man vet att det för svårt. Det kanske förstör mer än låta det bero?

Man kan ju undra varför man inte bara anpassar övningarna så att man kan vara konsekvent i alla lägen. Tidigare var jag alltid mån om att alltid göra momenten helt klara innan de användes vilket också resulterade i år av träning och inga tävlingar. Nu ska ni inte heller tro att tävlingar är allt här i världen men jag har blivit förtjust i att se hur mycket man kan trycka framåt och i vilka lägen det är bra att ta det lite piano.

Vanans makt som Jenny skrivit om är en viktigt parameter som inte får glömmas bort. Det får absolut inte bli en vana att lyfta på hakan för då skapar det nog problem. Eller vad tro ni andra? Är jag ute och cyklar?

Träningstävling långfredag

2010-03-27T21:10:00.000+01:00

De som vill tävlingsträna på långfredagen är välkomna! Vi är några stycken som ska träffas på BroHåbos BHK under dagen. Tid är inte bestämt och ni som är intresserade kan gärna mejla mig på vendelaforsman @ gmail.com så kan jag återkomma när tid är bestämt.

Om det råkar vara någon som ska dit och har vägarna förbi ultuna åker jag gärna med=)

Pyssling

2010-03-19T08:21:00.000+01:00

Lek med mig, annars...!!

Tävlingsträning någon?

2010-03-18T12:22:00.000+01:00

Det är massor av plugg just nu! Olle gör tappra försök med skopysslandet, för kanske är det någon som vill leka?

Tränar gör vi och det går bakåt ibland men framåt för det mesta. Platsliggning dold inomhus 3 minuter, platsliggning utomhus dold 1min och hakan som klistrad i backen! Fjärren har kampanjats och ser riktigt hyfsad ut tycker jag. Hopp över hinder lattjar vi med inomhus. Skulle behöva komma igång ordenligt med tävlingsträning och kedjning av de fartiga momenten men det är näst intill hopplöst med tanke på underlaget. Det är tur att fjärrvärmen ligger ytligt nedgrävd på vissa ställen så att man åtminstonde får en 3x2m stor gräsplätt att träna fjärr på.

Är det någon som är intresserad av tävlingsträning v 13-14 så hör gärna av er!

Mina solstrålar!

2010-03-14T10:23:00.000+01:00

Finbesök

2010-03-09T07:43:00.001+01:00

I söndags fick vi besök av Ruffa med matte Carina. Olle och Ruffa är släkt genom att Ruffas mamma är dotter till Olles mamma. Ruffa är några månader äldre än Olle och mycket större. Vi tränade och pratade och hade riktigt trevligt! Hundarna fick busa och de bjöd på några galna miner var=)

Tack Carina för en jättetrevlig dag!

Olle tv, Ruffa th.

Olle bjuder på sitt fightingface

Och Ruffa på sitt..

Ruffa igen, galet söt!

Söta Ruffa!

Åter till tentaplugget...

Städhjälp

2010-03-07T10:53:00.001+01:00

Tänk om ens hundar var så här effektiva...

Apportering Lk2

2010-03-05T09:06:00.000+01:00

Kampanjträning är något jag nästan glömt bort på sistone. Men nu har vi kampanjat apporteringen i några dagar och det har gett fantastiska resultat! Han tuggar i princip aldrig nu, griper snyggt utan att flamsa med tassarna och gör ingångar på löpande band dock inte helt perfekta ännu.

Vi har tränat på många olika delar i apporteringen under kampanjen. Till att börja med har han fått gå baklängesmarsch och fot med apporten i munnen. Jag har varit hundra procent konsekvent och felat tugg oavsett om något annat var extra bra. Har sedan utökat till halter, svängar och tillslut ingångar. När han fick kläm på ingångarna med en inte så bred apportbock var de riktigt snygga men igår när vi körde den stora apporten så kan han inte använda sin vanliga teknik för då slår apporten i mitt ben.

Ute har vi nött gripandena. Har tränat på lunchen då han är extra pigg och på hugget. I början kom det en del tasstramp när han hade hög fart men de har faktiskt minskat. Har försökt fela med så bra timing som möjligt dvs precis när jag ser att han tänker/använder tassarna och inte när han griper. Men det är svårt och läskigt då jag absolut inte vill skapa osäkerhet i att hämta apporten. Nu börjar rörelsen sitta i kroppen och jag har gradvis börjat kasta mer och mer.

Farten in är inget jag har tränat på utan tror att den kommer sig ju säkrare och mer förväntan han får på att komma in vid sidan. På kursen hos Niina diskuterades det att klick/belöning för fart in kanske till och med stör hunden lite och jag tror faktiskt att det fungerar bättre på Olle att låta bli.

Har haft roligare än någonsin de senaste dagarna åt Olles otroligt koncentrerade miner. De gånger han tuggar är han lösare och ledigare i kroppen och inte alls lika koncentrerad. Men när han inte tuggar håller han apporten som om att den skulle explodera vid minsta lilla omtag. Så koncentrerad att han inte kan sätta sig mer än till hälften i utgångsposition=)

Min inspirationskälla till gripandena är Tina med Freddie. Kolla in detta kanonsnygga gripande på deras blogg här>>

Här en liten filmsnutt på hur det ser ut nu. Tyvärr var det snorhalt ute nu vilket bidrar till ett lite långsammare tempo.

Kursdagar för Niina Svartberg

2010-02-26T20:23:00.000+01:00

Då var man helt slut efter två dagars kurs! Niina Svartberg var instruktör och vi var ett kanontrevligt och duktigt gäng deltagare. Extra kul var det att vi övernattade på ett vandrarhem så torsdagskvällen bjöd på mer träning och en god middag med massa hundprat.

Olle var taggad ut i klospetsarna även om det inte märks när man börjar jobba då han liksom koncenterar sig så hårt. Vårat första pass ägnade vi helhjärtat åt fjärren, skiftena sitt från stå och ligg från stå. Vi har tränat på stå från sitt och ligg och i de övningarna har jag belönat ned honom i ligg eller sitt. De handrörelserna jag har använt utgick vi i från och tog bort belöningarna i den handen. Olle fattade förvånadsvärt snabbt medan jag var betydligt långsammare med att få ordning på allt tekniskt. Istället för att hasta igenom många olika moment blev det ett till pass fjärr idag. Väldigt bra då jag fick extra information om hur snabbt jag kan trycka framåt och vilken belöningsplacering som funkade bäst. Olles långa ben och konstiga sätt att ställa upp sig på ledde till en del tassflytt som jag fick fela men det var rätt häftigt att komma dit utan något alls och åka hem med ett rätt schysst skifte stå/sitt!

Farten ut till apporten gav inte med sig så fort som jag trodde. Vi experimenterade hemma med en apport i ett snöre för att få upp farten och att samtidigt kunna undvika att han fick gripa när han kladdat på den med tassarna innan. Farten blev mycket bättre men när vi körde på kursen gick det inte lika bra med tassarna. Niina kom fram till att jag absolut inte fick röra apportbocken förrän vi var helt färdiga med passet då apportbocken skulle vara "död" för Olle och inte "levande". Levande byten ska "tassas" på. Så en medhjälpare fick lägga ut den och sedan fick han gripa spontan och jag belönade bra gripanden. Vi började så hemma och då var det ingen vidare fart men nu var det klart bättre och utan en massa tassande. Han hade nog blivit säkrare på vad han skulle göra och så var underlaget inte lika halt som tidigare dagar. Mindre bra var väl att Olle imorse värmde upp med att flisa en apportbock medan vi åt frukost...

Fritt följ hann vi med en snabbis och där tyckte Niina att jag skulle gå fortare för att få lite mer attityd. Hopp över hinder konstaterade hon att jag är väl snabb med belöningarna. Då han har sprungit bredvid tidigare så har jag velat belöna att han väljer hindret men det har nog bidragit till hans livsfarliga avstamp då han tänker korv, korv, korv istället för på uppgiften.

På kvällen tog vi rutan till en ny nivå. Har först velat ha drivet till rutan och det har vi nu mer än tillräckligt för under apporteringsträningen försökte han smita till rutan så fort han fick chansen=) Den nya övningen går ut på att lära honom mer exakt vart i rutan han ska. Targeten ska absolut inte synas på håll men när hunden kommer in i rutan ska den vara väldigt tydlig så att hunden inte måste leta efter den. När jag jobbat med target i rutan med Dagny har jag missat den viktiga och avgörande detaljen om att den inte får synas på avstånd så det här kommer nog att bli ett bra komplement.

Inkallning med ställande har vi ändrat momentrutinen till att jag varslar om en utlagd avståndsbelöning redan innan uppställning då det inte finns så mycket tid till det när man väl ställt upp. Olle funkar verkligen kanonbra på avståndsbelöning och vi kör flera olika delar. Dels att han ska springa i fullt ös mot mig och på varsågod vända direkt (dvs reagera snabbt på en signal) och ta avståndsbelöningen som han inte sett läggas ut. Dels att han får se mig lägga ut avståndsbelöningen men ändå springa fullt ös hela vägen in till mig för att få varsågod. Sedan övar vi ibland på att han ska skilja på stanna och varsågod vilket han blivit riktigt duktig på. Det kanonfina underlaget idag fick mig också att inse att vi inte ska träna på plogade ytor då ställandet faktiskt inte kan bli lika snyggt.

Det är inte alltid jag tycker att kurser ger så mycket men det har varit väldigt inspirerande att se på otroligt flashiga hundar och utföranden, pipande schäfrar som måste koncentrera sig för att vara tysta dvs något helt annat än Dagnys förväntanspip. Det har analyserats mycket utifrån vad hundarna ser ut att tänka och känna vilket jag tycker är helt underbart! Kanske är det inte lämpligt att klicka för fart när hunden är på väg emot föraren för att det blir något som hunden fokuserar för mycket på? Hundträningen blir så otroligt mycket mer spännande när man ser mer till individen än att försöka passa in alla hundar i ett och samma system!

Ojdå vad långt det blev och kanske lite obegripligt men nu är det dags att sova lite, att dela säng med en svarthårig pyssling som ständigt hoppas på frukost är inte lätt=)

Stilstudie

2010-02-24T09:48:00.001+01:00

Helt underbart väder idag! Och så måste man sitta inne och plugga...
Här kommer några bilder från lite morgonlek i snön, för er som inte har sett rävhopp förut, se och njut=)

Filmer!

2010-02-21T17:55:00.000+01:00

Vi trotsade kylan idag, även husse, vilket resulterade i lite film=)

Vi tränar på gripandet där jag vill att han ska bromsa och gripa direkt. Perfekt att kila fast apporten mellan någons skor då de samtidigt måste ta i lite när de griper. Han har inte så bra fart ut ännu men jag är inte orolig för det när jag sedan börjar kasta.

Nästa pass blev en rak spontan inkallning med rätt bra fart trots att vi kört en del ställanden igår. Sedan några ställanden som kan bli mycket bättre men det positiva är att han glatt älgar på utan att stanna spontant. När vi sedan kör avståndsbelöning blir de grymt mycket bättre!

På eftermiddagen då det blåste betydligt mer körde jag och Jenny en rutankampanj. Hade två rutor och dessa flyttades mellan varje skick i början. Olle var sjukt taggad och smet till rutan flera gånger. Han har en tendens till att dra till den första högra konen vilket jag uppenbarligen försökte rädda genom att belöna på tok för tidigt. Men på slutet blir det bättre och kommer han lite fel eller vänder upp för tidigt belönar jag gärna att han söker sig utåt då Jenny så klokt påminde om att det är minst lika viktigt att de lär sig att rätta sig.

Lägesrapport

2010-02-21T11:40:00.000+01:00

Inför Niina dagarna nästa vecka har det inte varit läge att ligga på latsidan. Måste ju träna på flitigt för att upptäcka vad vi behöver hjälp med.

Platsliggning 3 min dold
Har valt att ta tag i hans huvudlyft och det går över förväntan. Lägger enbart inomhus på korta avstånd varvat med mycket omvänt lockande, utmaningar där jag rör mig, eller bara står helt stilla. Han har en hög lyckande procent vilket såklart är bra men samtidigt är det på längre avstånd han har svårt och då vill jag att han ska förstå vad han gör för fel dvs att han på kort avstånd fått en bra förståelse för felsignalen. Parallellt med detta kör vi dold platssittning där det är lätt att hålla på kriterierna och att han får vänja sig vid att jag försvinner. Här har vi nog en bra bit kvar innan det är tävlingsbart.

Fritt följ
Är ju i stort sett samma som ettan fast utan koppel. Försöker jobba mycket med svängar, tempoväxlingar och backande för att få ännu mer säkerhet i positionen. Skutten han börjat med ska såklart bli mindre, får se om jag tar bort dem helt lite sött är det ju faktiskt. Uthålligheten och attityden har han och det gäller nog att se upp för en för het lille skutt.

Läggande under gång
Inte favoritmomentet då han alltid varit lite seg i läggandet och ibland så som på tävlingen lägger han sig inte alls om han blir osäker. Ska jobba med att mina signaler kan låta väldigt olika och försöka jobba upp tempot.

Inkallning med ställande
Hade vi påbörjat tidigare och han gör det rätt bra. Kan såklart bli ännu snabbare och ska höra om Niina har några idéer.

Rutan
Har vi också tränat sedan han var liten plutt och det verkar ha gett resultat. Han har ett enormt drag till rutan, smiter dit när man tittar bort för en sekund=) Men han är inte helt hundra på vart i rutan han ska, funderar på att lägga till target (som inte syns på håll men när han kommer dit) för att få mer exakt position. Men än så länge jobbar vi med att generalisera och åter generalisera rutan på korta avstånd, från olika vinklar i olika miljöer. Än så länge är den väl utmärkt runt och vilket också måste fasas ut. Andra typer av markeringar så om sågspån och spray ska tränas på.

Apportering
Här har man skaffat sig värsta apportören och ändå är det momentet vi tränat absolut minst på. Då han har haft ett sådant kanongrepp när han håller apportbocken har jag helt enkelt inte vågat utmana än med rörelser och svängar. Känns ändå som ett bra beslut då vi har kunnat befästa det med många lyckanden en tid. Nu har vi börjat träna på att röra sig med föremål i munnen vilket går bra men det är svårt att fela med bra timing alltså! Något som verkar ligga ankungarna i släkten är små rävhopp när de ska hämta något, sött men kanske klokt att arbeta bort. Vi nöter gripanden där apporten ligger mot en vägg så att han får in tekniken att bromsa och gripa direkt istället för att går runt apporten innan gripandet. Fart med föremål i munnen, samma fart in och ut bli också något att fila på.

Hopp över hinder
Söta lilla skrutten sprang förbi hindret igen när vi tränade första gången efter tävlingen. Tillsammans med Jenny försökte vi klura ut det mest lämpade avståndet och det blev kort, väldigt kort. Men då hoppar han iallafall. Det är såklart ingen långsiktig lösning och vi ska jobba på hopptekniken då den är livsfarlig som man ser om man tittar på filmen från tävlingen. Det lustiga är att han glatt hoppar ut från mig över hindret men ogärna tillbaka...

Fjärrdirigering
Det här ska vi jobba med hos Niina. Jag måste ha någon slags fjärrskräck eftersom vi jobbat så lite med den. Han skiftar glatt mellan sitt och ligg på kommando dock inte så flashigt utförande. De gånger han gör det snabbt skuttar han även framåt vilket inte är så bra. Så här har vi en hel del att jobba med!

Så roligt att få jobba med detaljer igen även om det är en fantastisk känsla att uthållighetsträna och tävla. Det gav helt klart mersmak!

Tack för alla gratulationer!!!

Yes!! (Uppdaterat med film)

2010-02-13T16:21:00.000+01:00

Här kommer filmen! Jag ser buttrare ut än vad jag är=) Vi var startnummer fyra (helt perfekt) och elit kör samtidigt på andra halvan.

-------------------------------------------------------------------------

Vilken underbar liten hund jag har! Nyss fyllda 10 månader och väldigt mycket valp så höll han ihop så himla bra och presterade med en härlig attityd!

Platsen och tandvisningen gick lysande och domaren var väldigt bra då hon direkt såg till att de hundar som reste sig blev kopplade.

Linförigheten kändes kanonbra, han var rätt lagom förutom några små glädjeskutt=)

Läggandet sabbade jag då jag mer eller mindre röt ”dekk” då jag var så nervös och Olle blev väldigt fundersam med all rätt. Synd men nästa tävling ska han vara mer genomtränad på att samma kommandon kan låta olika och förhoppningsvis kan jag lugna ner min puls lite mer.

Inkallning kom ett litet skutt i ingången vilket han inte brukar göra men det går nog bra att fila bort och jag är oerhört glad över att han slår över åt det heta och glada hållet än det låga och tveksamma.

Ställandet var riktigt bra, inget tramp när jag gick tillbaka.

Apportering gick bra men han var lite tveksam och inte samma härliga klipp i gripandet som han haft tidigare.

Hopp över hinder gick ju kanon trots att det momentet började krångla för en vecka sedan. Men han har lärt mig att om det strular ett pass, låt det bara vara och ta nya tag nästa dag så är det inget problem alls! Men spana in tekniken på filmen som kommer imorgon så förstår ni kanske att jag är livrädd att han ska krascha...

Betyg
Plats 10
Tandvisning 10
Linförighet 9,5 (snyggt, studsar lite)
Läggande 0 (dk)
Inkallning 10
Ställande 10
Apportering 10
Hopp över hinder 10
Helhet 10 (imponerande uppvisning, härligt ekipage!)

Totalt 178p med en 2:a placering av 17 startande!

Jag är jätteglad att vi slipper tävla ettan mer, jätteglad över att all träning faktiskt har gett resultat och gladast över att Olle verkade tycka att det var riktigt roligt att tävla! Och det gjorde faktiskt jag med!

Men det var svårare än jag trodde att inte vara så nervös. De senaste två månaderna har vi tränat inför tävlingen och detaljer har fått stå åt sidan för uthållighet, störningsträning och säkerhet. Sista veckan blev jag riktigt nervös, för att inte tala om igår kväll... Jag kände att Olle kan det här så bra och vi har jobbat så hårt att det skulle kännas så surt om jag klantade till det. Dessutom är jag sjukt sugen på att träna annat än ettans moment så tanken på att ladda om i ettan var inte så peppande direkt. Men så kunde jag ju inte tänka så kvällen innan lästes det flitigt i Niina Svartbergs bok hur man lyckas på tävling och jag satte upp några mål att fokusera på.

Hålla mig lugn
Vara hundra procent fokuserad på min hund dvs inte släppa honom med blicken
Stötta och hjälpa min hund så mycket det bara går och vara den trygga punkten
Se till att han upplever tävlingen som något riktigt roligt

Det där med att hålla sig lugn gick ju sådär bra, men jag tyckte att jag fokuserade bra och gjorde allt jag kunde för att hjälpa honom trots ett bankande hjärta. Jag peppade och pratade med honom mellan momenten och belöningen efteråt (ett stort ben) verkade mer än godkänt!

Nu blir det vila för oss båda, resa till Uppsala imorgon (film kommer då) och sedan nya tag med tvåans moment och kurs för Niina Svartberg. Tack alla som ställt upp med träningshjälp, pepp och glada tillrop!

Ren-glädje

2010-02-06T19:51:00.000+01:00

Finns det något bättre ställe för uppladdning än i Norrland? Susar runt med distriktsveterinären på dagarna och njuter av vinterlandskapet!

Renarna har hälsat på och har ett favoritställe de alltid står på. Så himla fina djur!

Olle har känts kanonfin de senaste dagarna tills idag då han inte längre ville hoppa hindret. Han blev rejält osäker efter att jag felat honom (glatt såklart) när han sprang förbi en gång och nu har det hakat upp sig rejält. Jag tror inte att det är hela förklaringen då jag misstänker att han inte gillar att hoppa hinder rent fysiskt, han hugger ju en del mot ryggpartiet och jag vet inte vad det kommer utvecklas till...

Men jag har en vecka på mig att försöka lösa upp knuten och det är inte hela världen om vi nollar det momentet. För min del är det mental träning som gäller. Att hitta balansen mellan önskan att uppnå högt satta mål och att ta det för vad det är. Ska verkligen försöka att följa min kloka kompis Jennys råd nämligen att jag måste strunta i vad jag känner och fokusera på att ta hand om Olle och se till att han får en härlig upplevelse av att tävla!

Hemma!

2010-02-01T10:40:00.000+01:00

Äntligen hemma i Umeå igen efter en lång natt i bilen. Här är det såklart närmare minus 30 och Olle går bärsäkar gång här hemma. Men snart blir det återförening med Dagny som fått stanna kvar i norrland för lite extra semester och jag vet nog redan vem av dem som kommer att bli gladast...

Min söta lilla pyssling fick sova i sängen inatt men väcktes av en duns när han rullade ner från sängen i sömnen=)

Nu blir det en kort promenad i kylan och sedan garageträning!

Liten lymmel!

2010-01-28T17:19:00.000+01:00

Olle har hotat med sitt liv häromdagen för att få upp mig ur sängen. Efter ett flertal försök med ansiktsslick och tasskrafs gick han och hämtade en liten present som jag sömnigt bad honom spotta ut. Gissa om det blev fart på mig när han spottade ut ett rakblad!

Träningen går lite på halvfart, var nog mer taggad och förberedd för tävlingen för två veckor sedan. Men det får bli nya friska tag i underbara norrland!

Pyssling

2010-01-19T14:09:00.000+01:00

Olle är så mycket mer än min träningshund. En helt underbar och energigivande liten krabat!

Hans stora hobby är att pyssla. Senast hemma i Umeå låg det små fina högar på bord runt om i huset med lite bark, barr och kvistar som kommit ur Olles mun på kommandot "spott ut". På morgnarna blir han så ofantligt glad när man vaknar och kommer med diverse presenter tex försvarets lypsyl, blad från en julstjärna, tofflor, ja allt som går att stoppa i munnen.

Det är inte bara på morgnarna det ska bäras saker, en typisk lunch kan se ut så här:

Ska vi leka?

Snälla?

Med den här då?

Slutar med en stor hög av "fynd"...=)

Han är fortfarande mycket valp, blir sprudlande glad när man kommer hem och man tror nästan att han ska bryta ryggen i sina glädje skutt. Blir han glad över att se en spelar det ingen roll om det är en hal trappa i vägen utan han kastar sig rakt ut glatt ovetande om hur det kan sluta... Sådär härligt obekymrad som man var som ung!

Även om han kan vara sjukt dryg med sitt bärätande (förövrigt så har rönnbären kommit tillbaka, de har nämligen fallit ned ovanpå snön....) så är det inget som slår när han obrytt klampar upp i soffan och bestämt klämmer in sig i famnen eller bara sitter bredvid en och njuter.

Saker och ting ska gärna tryckas upp i ansiktet och han går nog oftare på två ben än fyra min söta lilla skrutt!

Blä för tandvisning

2010-01-17T12:57:00.000+01:00

Igår var det tema uthållighet igen. 5 moment i rad som började med en tandvisning och avslutades med ställande under gång. Han höll ihop otroligt fint trots kommendering och ny plats. Men jag insåg vad som gör mig mest nervös nämligen att läggande och ställande under gång ska strula. Det i sin tur gör att mitt röstläge och sättet att säga signalen förändras. Han gör dem helt okej men jag ska prioritera framöver att verkligen nöta in de två momenten så att de blir 100% säkra!

Nu på morgonen gick vi till ett bostadsområde vi inte brukar träna i. Det resulterade i bra träning! Läggande under gång mitt under ett hundmöte. Ställande under gång med folk runt omkring samtidigt som jag varierade lite hur jag sa signalen.

På vägen till träningsplatsen passade jag på att stanna till på cykelbanan när vi fick möte så att han skulle tro att den mötande personen skulle göra en tandvisning och det var inga problem me sedan kom bakslaget. Ett barn i 10 års åldern hejade när vi tränade och frågade om han fick hälsa på Olle som såklart genast började morra. Fick inte ordning på det och det stackars barnet gav upp och gick därifrån...

Min värsta mardröm är helt klart tandvisningen. Är det någon som vet vad som händer om hunden morrar på domaren men sedan tillåter en tandvisning? Blir man utslängd direkt eller?Svårt när det inte är något träningstekniskt utan mer hundens emotionella upplevelse och sätt att vara. Det blir hårdträning framöver helt enkelt!

Film

2010-01-15T17:08:00.000+01:00

Här kommer lite film från den senaste ridhusträningen. Värmde upp med bara en godbit utanför för att se hur han fungerar på olika typer av uppvärmning. Höll sedan en hög belöningsfrekvens då han var så off gången innan. Många belöningar hamnar i slutet av momenten trots att jag sagt att jag inte gillar att bygga för mycket värde där men eftersom jag sällan belönar dem så var det faktiskt exakt de ställena där belöningarna behövdes.

Jag belönar också väldigt ofta läggandena och ibland ställandena för att där vill jag gärna ha högt värde men jag försöker också se till att jag fullföljer momentet så att hunden inte får förväntan på att övningen är slut med risk att om den blir osäker på tävling bryter positionen.

Överlag är han lite försiktigt och sävlig i sina rörelser men som sagt det var inte mitt primära mål (vilket jag absolut inte ångrar!). Jag tänker mig att till nästa klass ska han bli lite snabbare och flashigare och det verkar inte omöjligt då han fortfarande känns väldigt formbar även om det blir svårare än om jag skulle ha gjort det perfekt från att han var liten.

Det finns hopp!

2010-01-10T20:35:00.001+01:00

Igår var vi i Vännäs ridhus och tränade. Det kändes inte alls bra. Visst hade Olle fint fokus och engegemang stundtals men var överlag lite osäker och försiktig i momenten. Det som framförallt kändes dåligt var läggande under gång där han gick en mil innan han lade sig, ingången i inkallningen som var segare än sirap och ställande där han försiktigt tog något steg. Den gemensamma platsliggningen var svår då det låg hästbajs precis bredvid hans huvud. Hakan i backen fungerar inte så bra när jag står 20 meter bort, det är liksom bortanför hans komfortzon och jag är absolut inte rädd att han ska kliva upp men han börjar gärna pyssla med något vilket kan leda till att han flyttar sig lite med framdelen.

Jag har medvetet nött mycket moment med Olle på gott och ont. Han är väldigt säker på vad han ska göra då jag nästan alltid kör momenten i rätt ordning och har momentrutiner som talar om vilket moment det är. Men detaljer och fart har fått stå tillbaka vilket blev väldigt kännbart när han var lite ur form. Så min plan efter igår var att retirera och köra lite mer spontana lägganden, ingångar med fokus på fart och att absolut inte ligga på latsidan med platsliggningen bara för att han ligger kvar.

Tack och lov kändes han lite mer som vanligt idag när vi för första gången var i Nordmalings ridhus. Värmde inte upp utan gjorde direkt en ingång på planen och linförighet med relativt hög belöningsfrekvens. Det gick kanon trots en hel del hundar och ganska stökig miljö. Läggande under gång var nog det snyggaste han gjort på länge och jag hade tur nog vett att belöna ordentligt. Inkallningen var farten helt okej och ingången samlad och snygg. Ställandet var snyggt och han rörde inte en fena efteråt. Apporteringen är alltid lika rolig då han har en sådan skön stil. Hugger som en piraya och håller den blixtstilla=)

Platsliggningen där den ena hunden låg 2 meter bredvid gick bra men han har tendens att som sagt börja pyssla lite. När ettan förhoppningsvis är över blir det till att ta tag i platsen ordentligt och fundera över hur jag vill ha den i framtiden men just nu så bryr jag mig inte.

Det blir minst sagt spännande att tävla med en så ung hund för det märks att han saknar rutin. Så det kan gå kanonbra eller käpprätt åt skogen och den svåraste uppgiften för mig är helt klart att värma upp oss på rätt sätt...

Då vi har haft minus 33 grader och där i kring har det blivit mest korta träningspass, faktiskt en del lägganden för Olle som verkar ha härdats av den ständiga kylan. Efter ett par riktigt kalla dagar började hundarna klättra lite på väggarna och nu i helgen blev det äntligen varmt igen och vi kunde ägna oss åt våran nya hobby. Det är faktiskt inte bara hundträning som är roligt, draghundar är klart underskattat!

Lite bilder på dårarna som njuter av norrlandsvistelsen!

En fundering

2010-01-05T22:01:00.000+01:00

Nu i veckan har jag börjat på distriktsstationen för lite praktik. Det har varit väldigt intressant att se på hur många olika sätt man kan lösa samma problem utan att något är mer rätt än det andra. Olika sätt passar olika veterinärer olika bra. Samma insikt fick jag efter kursen med Niina då jag upptäckte att två framgångsrika hundtränare hade väldigt olika sätt att lära in olika moment rent tekniskt. Det tror jag kan vara klokt att ta med sig i hundträningen. Man vinner nog mycket på att vara ödmjuk inför olika människors sätt att träna och våga pröva sig fram för att utvecklas.

Jag är ganska obrydd över hur jag ska få till detaljer just nu, istället lockar uthålligheten och tävlingsträningen. Vi prövar oss fram och Olle är ständigt på hugget men ibland blir det såklart fel vilket jag tycker är lika underbart varje gång speciellt när det är oväntade fel som är typiska på en tävling. Ju fler sådana vi löser nu desto tryggare känns det att tävla.

Häromdagen bommade han ställandet under kommenderingsträning och lade sig istället vilket inte har hänt på flera månader. Han fastnade lite i samma fel men när han väl redde ut det så kändes det som om han blev ännu säkrare.

När vi tränar är jag väldigt noga med att allt jag tränar kommer i ordningen det gör på tävling. Ju mer ledtrådar jag kan ge honom desto säkrare blir förhoppningsvis utförandena.

Tvåans fjärr är högst experimentiell då jag lär in den med signal och handtecken på en gång. Han gör rätt men är lite slow och det ska bli spännande att se hur mycket jag kan utveckla det trots att det är på signal.

Olle 9 månader idag faktiskt, har det lite tufft hemma då mammas hund löper. Han blir ständigt uppvaktad och förstår inte riktigt vad som förväntas (tack och lov!) Imorgon blir det ridhusträning igen och får det nog bli fokus på lugn och sansad attityd med tanke på hur taggad han var sist...

Ridhusinsikter

2010-01-02T22:00:00.000+01:00

Ikväll var det återigen dags för ridhusträning. Efter en kort uppvärmning utanför ridbanan passade jag på att göra en ingång in i ridhuset vilket en mycket speedad Olle tyckte var lite svårt. Han studsade fram emellanåt och hade svårt att hålla ihop. Så kontentan blev mycket mer uppvärmning innan en tävling!

Platsliggningen med andra hundar gick relativt bra. Han ville inte riktigt lägga ned hakan som han brukar och såg lite obekväm ut men låg trots det stadigt. Jag gick ut på lite väl långt avstånd jämfört med vad jag brukar så massor av mer platsliggningsträning med och utan störning och framförallt på 20 meters avstånd!

Sedan var Mona snäll och kommenderade oss i linförighet där jag belönade lugnare attityd då han har gått upp ett snäpp vilket ibland resulterar i små glädjeskutt. Gulligt men inte så bra på tävling. Gick bra med kommenderingen och han brydde sig inte lika mycket som han brukar. Läggande under gång gick också det bra, inkallningen satt han som en fura och kom skuttandes som en yster älgkalv och hade lite väl hög förväntan i utgångsposition så då gick vi vidare och ställde upp för ställande under gång vilket jag sedan belönade.

På det hela taget kändes det riktigt bra men det är mycket jobb innan det känns stabilt. Uthållighetsmässigt är jag inte orolig, i morse körde vi linförighet, läggande, inkallning och ställande innan en megabelöning. Allt är långt i från perfekt, men nu för tiden går jag mer igång på den härliga känslan att kunna köra fler moment i rad. Jag har insett att det är en stor konst att få hunden att prestera på tävling jämfört med träning och jag njuter verkligen av allt Olle lär mig!

Nostalgi

2009-12-31T22:54:00.000+01:00

Årets sista dag och timme. Har tyvärr för dåligt minne för att prestera någon slags årsrapport. Men två ting som jag inte glömmer i första taget som har förgyllt 2009 lite extra. Tanten som tack och lov fick livsgnistan tillbaka och dessutom gjorde entré på lydnadsplanen. I juni dök en svart liten skrutt upp i familjen som på sistone mer och mer börjat likna en älgkalv både i utseendet och beteendet...

Nästa år blir ett hektiskt år i skolan och för att inte tala om sommaren då jag ska ut och "kvacka" för första gången... Däremellan tänkte jag påbörja min och Olles tävlingskarriär. Ja vi får väl se vad det blir, Olle är väldigt ung och allt kan hända men jag är så vansinnigt sugen att tävla tillsammans med min underbara hund oavsett vad resultatet blir!

Ridhusträningen gick riktigt bra och jag ska nog våga anmäla mig. Olle tyckte såklart att underlaget som bestod av en viss procent hästbajs var intressant men när vi jobbade tog han ingen notis om läckerbitarna. Men det är mycket kvar att jobba på, tandvisningen kan bli riktigt pinsam om han inte slutar morra på folk som kommer mot oss. Det är som sagt inga problem alls när de väl är framme och ska titta på tänderna men just sträckan innan knorrar lite. Sedan är det stor skillnad att kliva in i ridhuset och köra en hel tävling utan att kunna värma upp på samma underlag, massor av stökigt folk på läktaren och tydligen är det även svårt att hoppa hinder. Igår trodde jag inte att han skulle hoppa mer när han stampade av typ 3 meter innan hindret (som bara var 3 plankor högt) vilket såklart resulterade i en kraschlandning... Så hoppteknik är tydligen något vi måste fila på lite=)

Nyårsraketer verkar då inte bekomma Olle. De båda röjde runt på gatan i nysnön när det smällde alldeles i närheten utan att bry sig de minsta, skönt!

Så Gott Nytt År!!!

Tänk att min skrutt varit så liten...

Olle aningens mer rund i formen än nu, endast 8 veckor gammal

Tryggt att ha en vän!

Glöm inte..

2009-12-29T18:55:00.000+01:00

... att träna på inför tävlingen:

Massor av kommendering då Olle gärna sneglar på tävlingsledaren.
Kommendering med långa sträckor/pauser emellan. Det är ju så lätt att alltid göra momenten så snabbt och snärtigt.
Platsliggning med andra hundar samt längre avstånd.
Inmarsch på "ny" plan där man inte fått chansen att värma upp.
Tandvisning med nya människor, inte så käckt när Olle gruffar och morrar när han får syn på en okänd person. Inte så illa som det låter då han utan problem tolererar hanteringen men det har liksom fastnat i hans hälsningsfras. Som sagt kanske inte så himla uppskattat på en tävling...
Störningar från enstaka personer på planen. Om det blir i ridhus kanske man blir helt själv med domare och tävlingsledare.
Ljud och buller från läktare.
Läggande under gång i svåra miljöer samt avslutet på läggandet som jag lätt glömmer bort nu när jag försöker få dem snabbare.
Halter i linförigheten. Verkar vara en grej man lätt förlorar poäng på om hunden sätter sig långsamt.
Avslutet på ställande under gång med avståndsbelöning för att minimera tassflytt efter ställandet.

Imorgon ska vi till ett ridhus och träna. Då får jag se om det ens kommer att vara möjligt att tävla ettan i ridhus på grund av allt bajs... Det får gå som det går, det ska iallafall bli väldigt varmt och skönt!

Vi ser det snöar....

2009-12-27T10:48:00.000+01:00

Imorse fick vi en glad överraskning, typ en halvmeter snö!! Hundarna blev som tokiga och höll nästan på att dränka varandra i snön. I skogen försvann de nästan då snön var högre än dem. Och det snöar fortfarande, vet inte hur det ska sluta....

Observera att alla bilderna är tagna på vägen utanför huset......

Olle finns någonstans där under....

Det har varit lite väl kallt för platsliggning i stan men med lite fantasi kan man hitta bra störningar ändå. Det blev en hiss vilket var bra träning då Olle tyckte det var väldigt svårt när den rörde sig men han kom över det rätt snabbt iallafall.

Julträning

2009-12-25T20:21:00.000+01:00

Min lilla pyssling låter oss inte få någon sovmorgon inte. Pigg som en mört är han och det spritter i hela hans kropp av energi. Inte så roligt alla gånger men det positiva är att om man orkar masa sig ur sängen och träna läggande under gång så blir de faktiskt rätt bra.

Läggandena har oväntat nog blivit lite utav ett problemmoment. Dels är de aningens långsamma men det har också vuxit in en ovilja att lägga ned hela kroppen i äckliga underlag och ligga kvar. Spontant lägger han sig jättefint framför mig om det är lite avstånd, blir det för nära så vill han inte riktigt slänga ned framdelen lika fort som bakdelen, han har liksom för mycket drag till mitt ansikte. Kan vara en faktor till att de inte är lika bra framläges som baklänges. Men vi experimenterar på och om man taggar upp honom lite när han är som piggast så blir de bra sen om det håller i ett helt program återstår att se.

Stadsträning har det blivit. Platsliggning dagen före julafton på torget bland massor av folk. En människa ställde sig en halvmeter framför Olle och började vifta och ropa åt någon. Olle såg lite blyg ut men låg fint med hakan i backen mellan 10-40 sekunder. Fritt följ var inga problem så länge vi inte gick nära en julgran då var han tvungen att sniffa lite. Läggande under gång var ingte direkt någon hit i den stökiga miljön.

Inkallningen har börjat arta sig. Har jobbat med djupet igen och i kombination med vänstersvängsträningen så blir det rätt okej. Han springer i full fart och tänker djupt när han kommer in vid sidan och det känns tillräckligt än så länge.

Idag blev det uthållighetsträning på hemmaplan i en decimeter nysnö. Först en tandvisning, sedan ett helt perfekt fritt följ, därefter en inkallning där jag kunde maxbelöna en snygg ingång. Sedan blev vi kommerade även i läggande och ställande under gång, apportering och här blev det lite småbelöningar där det behövdes. Efter det blev det en timmes skidåkning off road så då blev Olle faktiskt trött=)

Nu ikväll jobbade vi med läggandena utan större framgång men däremot gick vittringen lysande. Husse lade ut pinnarna och jag jagade upp honom ganska mycket i intensitet men han valde inte fel en enda gång trots väldigt intensivt letande!

Julafton var trevlig. Köpte lite nya leksaker till Olle och så fick de varsitt ben inslaget. Dagny fattade direkt och öppnade sitt paket med stor effektivitet medan Olle sprang runt med paketet i munnen lika glad över det.

Är det någon som är träningssugen så här i mellandagarna så är jag och den svarta på hugget!

Jullov

2009-12-21T11:34:00.001+01:00

Imorgon bär det av till Norrland! Underbart!!!!

Fjärrfilm

2009-12-19T20:33:00.000+01:00

Jahapp då har man äntligen börjat våga experimentera med fjärren! Inspirerad av Niina kursen så försöker jag använda hjälper i inlärningen som sedan blir signalen för beteendet. Ställandena är nog mycket lättare än bakåt-sitt och bakåt-ligg när det gäller Olle. Han satte sig bakåt av sig självt när han var liten men det har hans fega matte missat att utnyttja!

Signalen för stå från sitt "fram" ska vara en snabb utåtrörelse med vänsterhanden vilket jag har lärt in med omvänt lockande i just vänster handen. Till en början har jag godisar i den så att när han ställer sig blir han stillastående av omvänt lockande men sedan försöker jag variera med att belöna från annat håll. Stå från ligg "stå" blir då motsvarande fast med högerhanden.

Vi har inte gjort så många pass ännu och jag håller fortfarande på att lära mig hur jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt. Jag har valt att belöna ställandet genom att mata ned honom i den andra positionen för att få in rörelsemönstret och inte så mycket drag mot mig. Han gör det absolut inte perfekt än men jag tycker att han blev bättre och bättre under passets gång.

Jag använder gärna signal så snabbt det bara går och det kanske inte hörs men det är muntlig signal i kombination med handsignal. Insåg av filmen att jag kör på i ett hejdundrandes tempo vilket inverkar negativt på hans bakben som inte är helt stilla när han matas ned i position sitt eller ligg. Så jag ska bli betydligt lugnare och dessutom försöka placera handen längre ned när jag belönar för det verkade som att han då håller bakbenen mer stilla.

En väldigt bra tanke som jag fick med mig från Niina var att handsignalen för bakåtsitt inte bör vara en hand som åker uppåt då hunden lätt får för mycket tanke just uppåt och då gärna sätter sig mer rakt ned och inte bakåt. Så mina tänkta signaler för bakåtligg och bakåtsitt är en hand som kommer underifrån och framåt dvs liknande rörelse som jag använder när jag belönar ned honom i dessa positioner.

Här kommer en början till fjärr hela passet oredigerat... (tips mottages tacksamt!)

Verktyg för oförutsägbar belöning

2009-12-14T19:54:00.001+01:00

Nyss hemkommen från Maria Hagström blev jag ännu mer peppad att göra klart min mall för tävlings/uthållighetsträning. Det är svårt att vara oförutsägbar och min tanke med detta verktyg är att man lättare ska kunna hålla reda på vart man har lagt belöningarna, stora som små. Jag använder ett blad per månad för att det inte ska bli så kladdigt och ritar in vart jag har lagt mindre belöningar och stora maxbelöningar när jag har kedjat.

Foto på mig och Olle: Malin Wijk

Om någon vill ladda hem ett ex går det bra att göra här

Som vanligt blir jag lika glad och träningspeppead när jag har varit hos Maria! Olle fick träna på störningar med hakan i backen, ingångar som funkar på nära håll men inte lika bra på långt håll. Där fick vi ett bra tips kring hans kontrollbehov av belöningen. Jag håller den nämligen i höger handen och när jag belönar tar jag med vänster hand en belöning som jag sedan belöningsplacerar till vänster om honom. Men Maria trodde att det skulle bli bättre om jag tar belöningen från höger handen bakom ryggen istället för framför så att han inte behöver hålla koll på den. Smart!

Läggande under gång gick bra ända tills Olle tyckte att det faktiskt var alldeles för kallt om bröstvårtorna... Shit vad kallt sa han och satte sig=) Bara bra tyckte jag för då fick jag min teori bekräftad om varför han ibland inte lagt sig. Han gillar inte äckliga underlag vilket är bra jämfört med att det skulle vara signalkontrollen som havererat.

Lite mer tempo i läggandet ska vi fila på och kunskapen att kunna lägga sig oavsett vart jag är placerad. Han vill liksom gärna springa hela vägen fram till mig och lägga sig vid mina fötter.

Olydig matte, duktig Olle!

2009-12-12T12:56:00.001+01:00

Så då har man gjort det igen, ägnat sig åt hundträning när man egentligen borde sitta hemma och tentaplugga.... Men det var helt klart värt det!

Vi åkte till Uppsala bhk där vi inte varit sedan Olle var liten. Började med en platsliggning som blev ganska talande för hur han brukar göra. Jag har valt att inte fela när han lyfter hakan då det snarare ökade i frekvens jämfört med nu när jag fokuserar på att belöna när han ligger stadigt med hakan. Visst hade jag och Olle säkert lärt oss en hel del på att jobba igenom det men jag har inte en perfekt platsliggning som min huvudsakliga målsättning. Så ni ser att han är lite orolig från början men ligger sedan stabilt resterande tid. Med lite mer störningsträning så kommer det nog att bli rätt hyfsat.

Här nedan är några klipp från 2 min platsliggning.

I torsdags experimenterade jag lite med att köra linförighet, läggande under gång, inkallning i sträck för att sedan belöna i starten för ställande under gång. Uthållighetsmässigt var det inga problem alls och jag känner att min målsättning med att han inte ska ha förutfattade meningar om vart belöningarna kommer har gett resultat!

Så idag pressade jag på lite till. Ställande under gång, apportering och hopp över hinder på ett helt nytt ställe. I ställandet tog han ett steg och har små tix för sig när jag är på väg tillbaka, apporteringen gjorde han världens snyggaste gripande då han innan signalen satt och glodde på en annan hund och fick nog lite bråttom. I hopp över hinder kom belöningen, tror ni att den blev godkänd=)

Uthållighetsträning är riktigt kul och det är egentligen nu som utmaningarna börjar. Tänk att få hunden stensäker på momenten och hålla ett helt elitprogram med attityd!

Jag tenderar att prioritera säkerhet för detaljer med Olle men några detaljer som vi borde fila på under julen:

Snabbare och signalsäkrare lägganden under gång (har bommat några gånger på sistone..)
Säkrare ingångar
Inga steg efter ställande
Störningar under platsliggning
Tandvisning

Uthållighetsträning:

Moment efter störande saker som tex en tandvisning
Hela ettan i sträck
Kommenderingsträning
Massor av olika miljöer (passar bra till jul då vi bor mitt inne i stan...)
Rutiner mellan momenten, utvärdera vilket som är bäst. Tyst eller peppande?
Belöna transporter med godis
Stora belöningar så som att springa till ryggsäcken lägges med fördel i moment eller i precis i uppställning inför moment

Hussebus...

2009-12-09T20:40:00.000+01:00

Älskade byrackor!

2009-12-08T07:40:00.000+01:00

Foto: Malin Wijk

Att göra rätt när det blir det fel...

2009-12-05T20:12:00.000+01:00

...är verkligen en konst! Så länge Olle gör mer eller mindre rätt så är det tacksamt att vara hundtränare. Men när det blir fel och jag inte lyckas hantera det på bästa sätt så kan det helt plötsligt bli ett problem som måste lösas.

I teorin låter det så lätt, bryt när det blir fel och gör om. Visst det fungerar utmärkt i vissa situationer tex hunden tjuvstartar från inkallningen, det är hyfsat lätt att markera vad som blev fel och naturligt att gå tillbaka och göra om.

Men hur gör man med små tasslyft i stadgan i stå som hunden verkar göra halvt omedvetet?
Olle fick häromdagen göra ett ställande under baklängesmarsch som jag belönade och fortsatte utifrån det med stadgan. Det gick bra tills han flyttade en tass och vi skulle göra om. Då var det som om han blev helt övertygad om att "stanna" inte betydde stanna för att jag felat honom i stadgan. Efter mycket om och men kom den fina signalkontrollen tillbaka igen. Testade på nytt och efter några repetitioner blev det återigen fel och vi gjorde om. Samma intressanta fenomen uppträdde och ordet "stanna" verkade som grekiska för Olle...

Andra faktorer kan också göra det svårt att fela. Tex att hunden blir väldigt låg trots ett helt neutralt och till och med glatt sätt att bryta hunden på. Frustration är inte heller ovanligt. Speciellt tycker jag att det lätt skapas i fotposition då hunden ska arbeta med bakdelen. Våra ingångar är inte riktigt klara än och mycket handlar om att jag tycker det är så galet jobbigt att fela i dessa situationer. Felar jag genom att kliva ur min tävlingsposition så slutar det med att utförandet blir sämre och sämre då han verkar tro att det var fel att komma in i position överhuvudtaget. Jag har alltid gillat Jennys tankar om informativt felande (mycket läsvärt!) bara lite trög på att våga pröva, men nu försöker jag ge en felsignal och sedan fortsätta svängen för att försöka "tala om" att det var just snedheten som var fel.

Har ingen aning om vad som är mest rätt och det finns säkert inte något sådant heller för tänk vad lätt det skulle vara att träna hund då!

(Om Lena med Diesel läser så får du gärna mejla till mig på vendelaforsman at gmail.com så kan jag berätta mer om rutan=)

Frostbilder

2009-12-02T13:06:00.000+01:00

Äntligen har vi fått lite dagsljus! Riktigt bra tajmat faktiskt till den enda dagen jag slutar vid lunch. Första frosten kom idag och nu håller jag tummarna för att snön ska börja falla snart.

Blir inte så mycket mer än lite bilder idag då det är tentaplugg som gäller. Men på hemmaplan kedjar vi friskt och i mer tävlingslika situationer ligger fokus på lugn och koncentration med tätare belöningar. Igår låg Olle sin första platsliggning bland okända hundar. Lite läskigt tyckte han och satte sig direkt men sedan låg han kanonfint med hakan i backen 3 meter bredvid en stor schäferhanne.

Fryst dregel från den eviga jakten på rönnbären...

Den lömska jägaren siktar högt och slår till när man minst anar...

Vittringsfilm

2009-11-29T15:25:00.000+01:00

Usch vad jag är dålig på att inte träna för mycket! Råkade visst bli lite vittring också. Vittring tränar vi inte så ofta och inte så många repetitioner i rad och jag tror att det är bra för att undvika att det blir fel i början. Det är så roligt att se hans självförtroende öka för varje gång!

Rutfixerad

2009-11-29T12:32:00.000+01:00

Äntligen en ledig dag efter veckans äventyr. En natt på jouren med feber och muskelvärk efter vaccineringen ute hos en kolikhäst och en stackare med brutet ben så känns det rätt skönt att få sovmorgon. En som däremot inte uppskattar att sova på morgnarna är Olle. Pigg som en mört efter frukosten och tycker förfärligt synd om sig själv om han tvingas somna om.

Ja, ja det är iallafall trevligt med energi när man ska träna. Var ute här på morgonen och ställde ut en ruta med gröna strimlor som markering runt rutan som jag fått låna av Jenny. Sedan förflyttade vi oss till ett annat ställe och lade en platsliggning. Knepigt sa Olle som suktade efter rutan men fixade det ändå. Efter lite uppvärmning så körde vi uthållighet i linförighet och han släppte inte fokus en endaste gång och hade helt lagom attityd, härligt!

Tränade en gång vardera på avsluten i ställande och läggande under gång och visst det funkar bra men det dröjer innan jag känner mig säker på att han verkligen kommer att stå stilla när jag kommer tillbaka.

Tillslut släppte han faktiskt tanken på rutan och då avslutade jag med att han fick springa dit och det var lycka hälsar Olle! Det är så kul att han har sådan glädje för rutan, när vi var hos Niina och Jenny ställde upp rutan kastade han sig i kopplet för att få komma till rutan=) Men det är till att vara noga med att han inte får springa dit så länge den finns i hans tankar.

Foto: Malin Wijk

Nu är det dags att börja kedja fler moment, tävlingsträna och nöta plats bland andra hundar för i februari smäller det. Olle blir då tio månader och det är en etta på BroHåbos BHK som vi siktar på. Jag ser absolut inget självändamål i att tävla när hunden är så ung men mitt stora mål nu är att hela tiden ta mig framåt och inte fastna och behöver då sikta högt för att hela tiden pressa framåt. Men allt kan hända när de är så unga och jag är såklart beredd på att retirera om det behövs!

Bonusdag hos Niina!

2009-11-28T17:01:00.000+01:00

På grund av ett sent avhopp fick jag möjligheten att med Jenny och Sandra dela på 4 timmars träningstid hos Niina Svartberg. Som de flesta vet är jag väldigt nöjd med Maria Hagström och trodde väl att de två som tävlar på samma nivå också skulle träna väldigt lika. Men tji fick jag, det finns verkligen många vägar till Rom!

Första passet blev lite knasigt. Fritt följ utan uppvärmning och i kombination med att jag nog blev lite blyg och inte var lika tydlig med uppstart, belöning och felsignal. Tänk att trots att jag inte kände mig speciellt nervös så fungerade inte hjärnan...

Nåväl, till nästa pass kändes det som det brukade och Olle gick kanonfint. Niina tyckte nog att jag släppte igenom för många tapp men jag känner fortfarande att jag inte vill bry mig om de där små tappen just nu för jag tror inte att det kommer att bli ett problem. Men man kan alltid ändra sig!

Det där med att ändra åsikt är ju faktiskt väldigt bra att göra ibland. Ingångarna har jag hela tiden tränat utifrån Dagnys svagheter, dvs att få mer djupa ingångar. Men med Olle har det inte riktigt samma effekt. Jag tänker fortfarande inte sudda bort tanken på en punkt men kommer nog att flytta den längre fram då jag inte vill har benkrascher. Niina verkade inte alls vilja ha djupa ingångar för att de inte blir lika snygga och i Olles fall kan jag faktiskt hålla med. Så vi jobbade med vänstersvängar där jag stod helt stilla på en punkt och vred mig runt till skillnad från klossen som kloka Jenny påpekade att den uppmuntrar till att man själv går runt hunden. Jag är fortfarande inte helt säker på hur detta ska sluta, lite rädd att han ska börja vända in för snabbt och bli sned av denna träning men å andra sidan måste jag väl våga pröva för annars får jag ju aldrig veta;)

Fjärren ägnade vi oss åt det sista passet och jag fick bassning för att jag inte vågat börja. Lite annorlunda tips fick vi som jag inte riktigt kände mig bekväm med då jag skulle börja med att pröva mig fram och se om jag kunde få honom att lägga sig bakåt med hjälp av att föra handen på ett speciellt sett och att den rörelsen sedan minskas ned till handsignalen. Vill nog köra lite annorlunda men tror nog att jag kan tänka mig att lägga på handsignaler tidigt i träningen. Mycket i fjärren verkar handla om att nöta rörelsemönster och det är bra att inte blanda skiften för tidigt. Niina tränade skiftena sitt/ligg, stå/sitt och ligg/stå separat länge innan hon blandade och det låter klokt i mina öron.

Hos Maria Hagström har vi pratat och jobbat mycket med attityd och sinnesstämning. Jag har på sistone känt av att Olle blivit hetare och frustat till ibland så jag ville gärna höra Niinas tankar då hennes hund Skoj ser extremt taggad ut. Hon tyckte nog att jag var överdrivet rädd för att få ljud då Olle satt som ett ljus mellan passen och visade inte upp sin hetare sida. Men jag tänker ändå fortsätta att få ont i magen när han känns för het för det är inte bara pipen jag är rädd för utan också för att förlora tankeverksamhet vilket jag tyckte Dagny gjorde.

Vi fick ett bra tips kring vad man ska fela och inte när man tränar kedjor och uthållighet var att om man tex har problem med vänstersvängar i fria följet då ska man inte släppa igenom en sned sådan men om det inte är ett stort problem så kan man köra på. För om allt ska vara perfekt kommer man ju aldrig att komma någonstans...

Jag är väldigt nöjd med dagen, nöjd med Olle som satt snällt och kikade fram under min jacka i fyra timmar och nöjd med att jag bara tar med mig de tips som jag tror kan passa mig och min hund. Även om jag inte tävlar SM så är det jag som känner min hund och mig själv som tränare bäst!

Tryck framåt!

2009-11-22T19:41:00.000+01:00

Tack vare min underbara träningskompis Jenny har jag vågat trycka framåt i inlärningen, vågat sikta högt utan att fastna i detaljer. Det är märkligt men jag upplever nästan att vissa saker blir bättre utan specifik träning. Tex halterna i fria följet har jag inte tränat specifikt på men när han har gjort en riktigt fin halt har jag såklart belönat den och de har faktiskt blivit bättre. Det är väldigt skönt att våga använda delar som ännu inte är helt perfekta.

Idag tränade vi massor. Började med en platsittning följt av en platsliggning. Platsen är absolut inte perfekt då han inte kan koncentrera sig vilket resulterar i en hel del tittande. Men han ligger stadigt kvar och större delen av tiden med hakan i backen.

Linförighet/fritt följ är något jag sällan ägnar separata pass åt. Brukar ofta försöka förstärka det i transporterna mellan moment då jag tycker att han lätt blir för het med flera belöningar efter varandra. Idag valde jag att belöna relativt ofta och då blev han för het och frustade lite. Men å andra sidan är jag väldigt nöjd med hans fokus och stil=) Fotgåendet helt klart svårt då det kräver stor koncentration och uthållighet men utan för hög sinnesstämning.

Vittringen är ett moment som bara har tuffat på i en härlig takt. Jag hade egentligen bara tänkt börja lite smått och såg framför mig en lång period av tragglande med detta moment. Men nu när jag vågat pröva mig fram mer så har vi helt plötsligt kunnat jobba med riktiga pinnar. Börjar med att gömma rätt pinne i gräset (var lite för kort gräs idag) för att sedan närma mig de andra pinnarna. Han felmarkerar en gång men inser det själv innan jag hunnit reagera. Frysmarkeringarna hade kunnat vara längre men det får vi jobba på senare.

Inkallning med ställande är jag ännu mer glad över att jag vågade testa och se hur vi låg till. Avståndsbelöning funkar väldigt bra på honom, fast han är usel på vilken signal som betyder varsågod då han på första repetitionen tog leksaken när jag ropade Olle=) Så nu är det bara till att snabbt jobba bort avståndsbelöningen!

Rutan har blivit träningspassens höjdpunkt. Ställer alltid ut den och sedan får han helt spontant rusa dit för sin belöning.

Apportering Lk1 är inget jag hade särskild lust att lägga ned mycket tid på. Att hålla stilla är viktigt och det har vi jobbat med men inlärning av signal och att vänta på signal har vi knappt jobbat med alls. Misstolka inte detta nu för jag säger det inte för att skryta utan för att jag har insett hur mycket man faktiskt kan trycka framåt speciellt på unga hundar som inte har några förutfattade meningar. Träna inte för mycket på sådant som inte ingår i de högre klasserna utan lägg det riktiga krutet på elitmomenten. Idag var det första gången vi gjorde det utomhus med en helt ny apportbock. Jag var beredd att backa om det skulle skita sig men gjorde det inte det så, våga tryck framåt!

Ställande och läggande under gång har vi tragglat en del under baklängesmarsch och alltid på signal. Ja, numera kör jag aldrig frivilliga beteenden när jag väl lagt på signal då målet har varit signalsäkerhet för det är vad som verkar lönar sig på tävling. Hans lägganden är lite långsamma men det kommer sig nog med lite vana.

Hoppas verkligen inte att jag med detta inlägg uppfattas som en skrytmåns. Träningen går absolut inte alltid bra för oss ska gudarna veta och jag har många svagheter som tränare. Men jag vill dela med mig av insikten jag fått om att just våga trycka framåt i inlärningen. Man ska såklart inte göra saker som hunden inte kan eller klarar av men ganska ofta klarar den mer än vad man själv tror!

Momentrutiner

2009-11-15T20:38:00.001+01:00

De senaste dagarnas lyckade hundträningspass har gjort att min hundhjärna gått i spinn, kanske inte helt optimalt så här inför reproduktionstentan. Momentrutiner är något jag inte hade hört talas om förrän jag började träna för Maria Hagström. Förut var mitt mål snarare att hunden skulle utföra momenten med så lite hjälp och förvarningar från mig som möjligt. Jag vill såklart fortfarande att hunden ska klara svåra störningar men förstå vad bra det är att kunna dubbelsäkra momenten genom att förbereda hunden i tanken på vad som komma skall.

När man inte haft momentrutiner för ut var det lite svårt att få fantasin att räcka till. Det var heller inte helt lätt att hitta på rutiner som är naturliga och bekväma så det kan tänkas att jag får ändra lite om det inte känns bra.

Så här hade jag tänkt med klass ett momenten:

Platsliggning- smeka lugnt på bringan och tala lite lugnande.
Tandvisning- vardagssignal för att sätta sig, gärna lite snett framför mig.
Linförighet- Säger hans namn på ett speciellt sätt.
Läggande under gång- ta på hans högra framben.
Inkallning- ta på nosryggen och prata lite om att "vänta".
Ställande under gång- trycka med handen på hans in och utsida. (Kommer från utmaningarna jag tänkt göra för att han ska stå kvar när man kommer tillbaka till hunden.) Tack Jenny=)
Apportering- omvänt lockande rörelse med apportbocken när jag får den från tävlingsledaren.
Hopp över hinder- Ta några steg mot hindret innan uppställning.

För övrigt har jag blivit riktigt taggad på lite klass två moment. Inkallning med ställande prövade vi på igår. Satte honom och kallade in, belönade farten med att kasta en fresbee mot honom. Gjorde om och sa stanna istället för att kasta fresebeen direkt. Gick förvånande bra och tror att det var åtminstone en 8. Imorse prövade jag igen men lät honom leta godisar på marken och springa spontant mot mig. Denna gång gick det inte alls och inte gången därefter heller. Gjorde istället så att jag satte honom med en leksak bakom på ett kortare avstånd, friade ut och sa "stanna", blev kanonfint och belönade med godis. Gjorde en till likadan som belönades med godis. Sista gången gick jag iväg betydligt längre och jösses vilket fint ställande! Är så glad att jag vågade prova och se vad vi hade innan jag började krångla till det. Avståndsbelöning verkar ju fungera alldeles utmärkt på honom!

Imorgon bär det av till Maria Hagström för lite privatträning tillsammans med Malin. Klurar lite på vad vi ska träna på och jag tror att det blir fokus under platsliggning då han är lite om sig och kring sig den unge mannen med huvudet, linförighet har Maria alltid bra åsikter om och jag vill gärna ha extra tips om attityden då det är en balansgång på en ganska smal lina. Sedan blir det nog till att be om en spark i arslet för att komma igång med fjärren....

Nöjd matte!

2009-11-15T15:45:00.000+01:00

Jag är så himla nöjd med Olle idag! Det var uselt väder men det var många som trotsade vätan och åkte till Bro Håbos träningsdag. Olle fick börja med att komma ut och mingla lite. Ligga och sitta plats lite här och var för att jag vill betinga lite lugn i stökiga miljöer. När man fick kommendering körde vi en tandvisning och sedan uppstart linförighet där jag belönade efter några steg. Har insett att jag verkligen måste bygga mycket värde i att komma i bra attityd igen efter en tandvisning då de kan bli hur ingående som helst, sist inspekterade ju domaren Dagnys tonsiller...

Efter lite vila i bilen fick vi en inkallning kommenderad och här valde jag att gå tillbaka upprepade gånger och belöna stadgan. Kallade in och fortsatte ett kort fritt följ innan belöningen kom. Eftermiddagen var helt klart höjdpunkten. Jenny och jag tränade lite för oss själva och hon coachade oss i vittringen. För första gången lade jag ut andra pinnar bredvid den rätta pinnen. Först blev han lite förbryllad och provade markera fel pinnar men jag valde att inte fela och vips fattade han galoppen. Duktiga, duktiga Olle!!

Rutan med plastband längs marken hade vi ställt upp innan vi tog ut hundarna. På väg mot den släppte jag honom och "woho" sa Olle och galopperade 20 meter rakt in i rutan!

Ibland älskar man sin hund mer än någonsin och idag är definitivt en sådan dag=)

Foto: Malin Wijk

Äntligen hemma!

2009-11-14T13:33:00.000+01:00

Tack för alla fina kommentarer som vi fått!! Känns riktigt bra att ha tävlat och nu längtar jag tills februari då Olle blir 10 mån och vi får inta tävlingsplanen=)

Nu är slakteriveckan i Skara över och den var minst sagt speciell. Känner mig riktigt på hugget med hundträningen och imorgon är det träningsdag i Bro Håbo. Har startat projekt platsliggning utan haka i backen. Lägger honom överallt i vardagen och det är inga problem. Hakan i backen började krångla så oerhört mycket utomhus att jag har valt att lägga ned det tills vi tävlat ettan så att vi då kan börja om från början. Med den nya platsliggningen känns det väldigt ljust inför klass ett då de flesta momenten börjar se riktigt fina ut. Allt är såklart inte färdigt men igår gjorde vi en kedja med inkallning, förflyttning till en punkt, låtsades vänta på tävlingsledarens instruktioner och gjorde sedan ett ställande under gång som jag belönade direkt. Signalerna fungerar fortfarande klockrent, men fråga mig inte varför=)

Malin Wijk har återigen tagit kanonbilder på skrutten! Tack så himla mycket Malin!!!

Full fart till rutan!

Wow vilken hund!

2009-11-08T12:28:00.000+01:00

Ja, då var det gjort! Tävlat lydnad för första gången i mitt liv. Dagny fick ställa upp för att ge sin matte lite tävlingserfarenhet och vilken uppvisning det blev=)

Mitt mål med starten var som sagt att få erfarenhet, men också att visa upp en hund som verkligen älskar att träna lydnad! Några förhoppningar på bra poäng med piplisan hade jag inga som helst förhoppningar på.

Ni som känner underbara tant Dagny vet hur ljudlig hon är och hur mycket vi har kämpat med detta under den tid vi kunde vara aktiva inom lydnadsträningen. Jag lärde mig enormt mycket om sinnesstämning men inför tävlingen har jag inte brytt mig alls om ljuden och jag var aningens orolig över platsliggningen. Men min strategi med att vara så vardaglig som möjligt in på plan och kommendera med vardagskommandot "lägg dig" och sedan stå på 20m och titta i det blå funkade kanon! Visst det kom ett litet ljud men vi fick en 10!!!

Vi hade startnummer två och i uppvärmningen åkte köttbullarna fram. Kanske inte helt smart för hon blev som besatt. Veckorna innan tävlingen har jag förstått att hon kan pipa mycket men det här var något i hästväg. Fria följet dansade hon glatt på sniskan, läggandet undrade hon nog efter ett tag vart köttbullen tog vägen, inkallningen slog en överdriven stadga till, ställande blev ett sättande...

118 poäng och en 7 plats. Men jag är så himla stolt och nöjd. Faktiskt rätt stolt över mig själv som tävlade med en hund jag visste skulle skrika så högt att ingen skulle kunna undgå det. Jättenöjd med Dagnys attityd. Ja, för het var den, men vilken glädje hon utstrålade! Precis sån glädje som det faktiskt är att träna hund!

För den som fortfarande undrar om jag är riktigt klok så, nej Olle kommer inte att pipa, har ju faktiskt lärt mig av mina misstag med Dagny. Och efter idag har jag lärt mig ännu mer som jag ska ta med mig till träningen med plutten. Nu bär det av till Skara slakteri en vecka, får väl se om de släpper in mig, hostar och kraxar alldeles för mycket...

Så perfektionister kan blund och hålla för öronen, ni andra njut av den gladaste och lyckligaste labben=)

Mycket bra och lite dåligt

2009-11-06T16:09:00.000+01:00

Ibland går det plötsligt dåligt i hundträningen på många fronter men ibland förskonas man med ett enstaka moment. Platsliggningen krånglar som bara den utomhus. Har fått en del bra tips av mina underbara träningskompisar och det känns som att vi är på väg i rätt riktning.

I övrigt är han helt underbar! Fria följet som vi tränar väldigt sällan blir bara bättre och bättre. Uthållig är han och hänger flashigt med i svängar och språng marsch. Signalerna går klart framåt och alldeles nyss hade vi 100% rätt i ett pass med sitt, ligg och stå. Har insett att momentet inte slutar där och har därför kört igång med stadgedelen samt avslutet vid sidan.

Fjärren ligger vi lågt med då jag måste lära honom att jobba på avstånd från mig. Buga-stå är jättefint på nära håll men så fort jag ökar avståndet tenderar han att buga genom att sätta fram tassarna och det var ju inte riktigt tanken.

Rutan och vittringen är mina absoluta favoriter! I går fick han springa till en redan utställd ruta med plastband på marken utan någon som helst retning. Han har ett sådant otroligt härligt sug dit och har till och med börjat göra sina roliga rävhopp med framtassarna in i rutan=)

I går spred jag ut massor av värmeljus på golvet och lade vittringspinnen mitt ibland dem för att sedan låta honom leta när han kom in från kvällspromenaden. Näsan slog igång direkt och han använde överhuvudtaget inte synen för då hade han hittat den direkt. Är sugen på att ta med övningen ut i gräset för att göra det lite svårare.

Nästa vecka ska jag till Skaraslakteri och jag vet inte hur det ska gå utan hundträning. Men först ska jag göra något helt galet som jag hoppas att jag inte behöver ångra...

Foto Malin Wijk

Jaktfilm med nya insikter

2009-11-01T14:27:00.000+01:00

Imorse tyckte Olle att det var hög tid för ett jaktpass. Har legat lågt med jakten i några veckor då han inte behöver bli hetare om man säger så;) Har passat på att fila på avlämningar lite för att nu när vi körde igång igen kunna använda dem.

Tidigare trodde jag att det skulle bli bra avlämningar genom att han lärde sig frysa nosen i min hand. Och det funkade bra med mindre föremål men när det blev normalstora dummiesar så landade den inte i min hand när han fick lossignal. Så nu har jag istället tränat mycket i leksessioner att jag utmanar och försöker ta den genom att dra och peta på föremålet. Det har gett bra resultat och han verkar tycka att det är en rätt spännande grej.

Efter en långpromenad gick jag och snälla husse och förberedde olika stationer. Innan vi började knatade jag och Olle runt i skogen och belönade jaktfot och några sessioner passivitet. Första stationen kastade husse en tuss gräs över området där några bollar var gömda. Han har nämligen stora tendenser till att vilja springa och ringa ett stort område. Sedan blev det ett linjetag till samma plats men då låg där en synlig dummie så att han skulle få snabb belöning för att springa rakt.

Generellt sett har jag börjat mer och mer inse vikten av bra momentrutiner och har idag justerat dem lite. Inför närsöket går jag ut en liten bit och tar lite i gräset närmast innan jag skickar. Tanken är att inte behöva vara så övertydlig i framtiden men det behövs nu då han lätt drar iväg på ett för stort område.

Linjetagen är något jag experimenterar vilt med då jag tycker de är sjukt svåra. Idag ändrade jag vår rutin innan till att gå framåt några meter i rätt riktning, gå tillbaka och sedan rikta med handen och kasta en dummie. Rutinen kändes helt rätt men övningen med att kasta dummien vet jag inte vad den gav men den skadar iallafall inte.

Är jättenöjd med dagens träning! Som sagt nya tydligare rutiner innan momenten, varierade belöningar vid avlämningarna som fungerade förvånansvärt bra. Underbara lilla hunden hade perfekt attityd och att sedan få njuta av hans stolta uppsyn när han fick bära hem den nya 2,75kg dummien var oslagbart=)

Lydnadsdag i solskenet

2009-10-30T21:37:00.001+01:00

Äntligen var det dags igen för en dag ägnad helt åt hundträning och hundprat tillsammans med Malin och Jenny (Kolla in deras bloggar med filmer!). Filur imponerade med sina lydnadsskills enbart 4,5 månad gammal! Sötare blir han också för varje gång jag ser honom!

Olle fick träna moment som jag verkligen vill ska bli bra tränade. Jag tenderar ju att skärpa mig en del med publik och det är ju alltid tryggt att ha support om det börjar krångla=)

Rutan blev dagens första projekt. Han har fått smaka på rutan två gånger tidigare. Jag har gjort likadant båda gångerna dvs haft en medhjälpare som ställt ut min specialruta (koner med ett band runt om i höjd med konerna) och som sett lite extra intresserad ut av rutans mitt. Sedan har jag helt enkelt släppt honom och han har inte varit sen att springa dit för att undersöka. Idag behövdes knappt någon retning alls. Han har fått precis det intresset för rutan jag ville ha, sådär riktigt sugen på att få "smita" till rutan. Första passet med rutan där jag använde min ruta som bara är 2x2m har jag inte ännu på film men det kommer snart. Andra passet prövade vi en fullstor ruta för att det skulle bli lättare att belöningsplacera vilket var nog svårt än då som ni ser på filmen.

Vi fortsatte förmiddagen med ett pass springa mot mig för att få varsågodsignal till godisskål. Syftet är att lära honom konceptet att reagera snabbt på en signal i full fart. Det var hög tid för detta då det gick väldigt långsamt till en början men det ska nog bli ordning här med=)

Efter lunchen tog vi steget vidare i vittringen. Jenny lade ut många värmeljus på golvet och jag lät Olle markera en vittringspinne längre ifrån dem och flyttade gradvis närmare. Lade tillslut pinnen bland värmeljusen så att han fick leta efter den och visst det blev inte klockrent på något sätt men näsan var på och jag fick några fina markeringar där det kändes som att budskapet gick fram. Ska bli spännande att fortsätta med detta men det gäller nog att hålla honom väldigt, väldigt lugn så att han klarar av att koncentrera sig på att leta.

Mörkret föll över vårt sista träningspass som blev signalkontroll och var nog vårat intressantaste pass. Började med ett läggande som var klockrent men sedan var det mer eller mindre omöjligt att få honom att ställa sig. Försökte belöna mycket baklängesmarsch för att "rensa" bort tankarna på "ligg". Mina underbara coacher kom fram till att varken Olle eller jag blir klokare på att bara fela/göra om i den situationen. Så när vi bestämde oss för att jag skulle hjälpa honom till ett ställande om han gjorde fel så gjorde han såklart rätt. Efter några ställanden var det dags att pröva ett läggande. Nix pix sa repetitionskloka Olle och stannade. Jag hjälpte honom med en extra signal. Sedan ett klockrent läggande och faktiskt fungerade ställandet därefter!! Tänk om man alltid hade haft med sig en sådan positiv hejarklack när man skulle träna signalkontroll, då skulle det ju vara riktigt kul med signaler=)

Att inte lära hunden när momentet slutar

2009-10-28T17:24:00.001+01:00

En lydnadsklass är som bekant indelad i moment som är väldigt tydliga för hundföraren när de börjar och slutar. Men hur bra är det egentligen att lära hunden när momentet tar slut?

När jag började med lydnadsträning var baklängeskedjning det allra heligaste för att få hunden uthållig. Sista ledet i kedjan skulle alltid repeteras 3-6 ggr och sedan näst sista ledet+ sista repteras 3-6ggr etc. Att baklängeskedja momenten och varför inte hela lydnadsprogrammet ansågs av en del och även mig som det "enda" rätta. Med Dagny kedjade jag en del och eftersom momenten "skulle" baklängeskedjas fick jag en enorm belöningsförväntan i momentens slut. Om jag någon gång försökte kedja två moment blev Dagny alltid frustrerad efter den uteblivna belöningen efter första momentet.

Finns det då någon vits med att baklängeskedja? Jag gillar och använder verkligen grundtanken i baklängeskedjningen med att hunden ska kunna de sista delarna i kedjan bäst så att det hela tiden blir lättare och lättare, men jag tror absolut inte att man behöver reptera si och så många gånger för att det ska funka.

Framlängeskedjning är klart underskattat. Med Olle försöker jag att inte lägga allt för mycket belöningar där momenten i verkligheten tar slut och kedjar gärna små "bryggor". Några exempel på bryggor:

Inkallning-förflyttning och uppställning för ställande under gång-belöning
Lägg hunden framför-gör sista delen på läggande under gång-ställ upp för en inkallning och belöna för farten.
Tandvisning-uppställning för fritt följ- belöning i tex en sväng eller något annat man specifikt vill bygga mer värde för.

Listan kan göras lång och jag måste säga att det är överraskande lätt att öka uthålligheten med Olle som inte har några förutfattade meningar om vart belöningen brukar komma. Så slentrianbelöna inte alltid där momentet slutar bara för att det är så på tävling, tänk igenom och belöna istället där det faktiskt behövs.

Calcinosis circumscripta

2009-10-28T15:21:00.000+01:00

Olle ligger hemma och sover ruset av sig. Som blivande veterinär upptäcker man hur duktiga ens djur är på att ständigt lära en nya saker.

Från att Olle var liten har han rör sig mycket skumt med bakbenen och för några veckor sedan valde jag att gå till ortopeden. Diagnosen blev fibros/ärrvävnad i några muskler på insidan av båda låren. Ingen vet om det kommer att bli värre men fibrosen är irreversibel och påverkar hans rörelsemönster. Än så länge är han inte så besvärad förutom lite sekundär muskelömhet i området.

Så idag var det dags för nästa ovanliga upptäckt. Såg något som skymtade förbi under tungan för några dagar sedan. Vitt, ganska hårt och lobulerat på ena sidan av tungans undersida. Han fick lite lugnande och vi tog en biposi på förändringen som veterinären trodde var "idiopatisk calcinosis circumscripta". Tyckte nog att jag läste på ordentligt i årskurs fyra när vi var på kliniken men det där hade jag aldrig hört talas om. Det är iallafall en godartad kalkbildande tumör som i ovanliga fall kan ses under tungan. Det är unga djur som drabbas och däribland labrador retrievers. Han är inte besvärad av den och så länge han fortsätter med det behöver man inte göra något. Rätt skönt jag trodde att det hade fastnat en främmande kropp som skulle kräva narkos och hela baletten. Nu lär vi väl få reparera en del tandvisning framöver kan jag tänka mig...

Trött liten skrutt

Ögonen går i kors...

Teknik för bättre utförande

2009-10-24T14:57:00.000+02:00

Det var verkligen lyckat när Olle plötsligt bjöd ett bugande häromdagen när vi skulle träna. Idag tränade vi att buga för tredje gången och jag är riktigt imponerad över vilken förståelse han fått.

Tanken med detta är att det ska bli ligg från stå i fjärren så småningom. Jag kommer att låta honom själv inta bugpositionen, belöna och sedan fria upp i ett stående med godis men bara såpass att han ställer sig utan att flytta några tassar. Ganska snart tänker jag lägga på signal på bugandet och senare när han fått in rörelsen byta ut fri mot en ståsignal. Målet är att signalen verkligen ska syfta till en speciell rörelse och inte själva slutmålet "att lägga sig". Längre fram tror jag att det blir ganska lätt att ändra signalens innebörd till att "buga och lägg ned rumpan".

Här kommer en liten film. Från början blir det lite fel men i slutet gör han precis så som jag vill; bugar-hämtar belöning i stå-bugar-hämtar belöning i stå etc.

Jag har mer och mer insett hur viktigt det är att lära hunden en teknik som ger störst sannolikhet för ett perfekt utförande. Ett exempel är ingångarna som lätt blir sneda eller att hunden kraschar in i benet om de inte är tillräckligt djupa. Med Dagny lade jag ned jättemycket tid på ingångar på nära håll och först när de blev bra utökade jag avståndet. Det luriga var bara att den teknik hon använde på nära håll fungerade typ aldrig på avstånd. Ganska dåligt då alla ingångar på tävling sker från avstånd... Olle har inte alls några flashiga ingångar och vet knappt vad det är. Däremot är han riktigt bra på att söka upp en punkt bakom mitt vänstra lår trots att han kommer i hög fart och får han ingen belöning sätter han sig vid sidan i fotposition. Ja inte alltid så snabbt och inte helt spikrakt än men han får gärna fortsätta vara oflashig ett tag till för jag vill inpränta vissa tankar i honom innan det börjar gå för fort, för tempot kommer definitivt att bli högre vare sig jag vill eller inte=)

Mina andra planer för fjärren är ungefär såhär:

"Ner" signal för buga och blir sedan ligg från stå.
Stå från ligg vet jag inte vilken signal jag vill ha. Tanken är att signalerna inom ett moment ska vara så olika som möjligt. Förslag mottages tacksamt!
"Fram" signal för stå från sitt. Här är tanken att signalen ska betyda gå fram två steg med framtassarna.
"Bak" signal för sitt från stå. Ska försöka få signalen att betyda "flytta två steg bakåt med framtassarna" och sedan belöna ned honom i sitt när han förstått konceptet.
"Upp" signal för sitt från ligg. Här blir det nog inget speciellt. Om det behövs får vi träna sitt vackert för att få upp styrkan i ryggen och då förhoppnings även utförandet.
"Dekk" signal för ligg från sitt. Även min signal för läggande under gång. Tror att det bli enklast så då detta skifte inte brukar vara så problematiskt.

Retrieveranpassad träning

2009-10-22T20:19:00.000+02:00

Med en träningskompis som har malle får man helt enkelt inse att man inte kan träna "likadant". Mina retrievers är ganska lika varandra när det kommer till träning och man får tänka på vissa saker:

Om man vill höja belöningskvaliten till något riktigt gott är tex potatismos mycket bättre än korv och köttbullar då det verkar bli en smakupplevelse och inte bara en godsak som ska slukas fortast möjligt. Det märks även i vardagen, kattbajs är klart godare än harpluttar. För att inte tala om en hel klase rönnbär...
Man får lov att leka mer för att undvika en nästintill sjuklig fixering vid mat.
Avståndsbelöning har jag aldrig förstått mig på då matskålen liksom flyttar in i hjärnan på de svarta och tankeverksamheten försvinner totalt.
Att träna inom de två närmsta timmarna innan ett mål mat är dömt att misslyckas...

Matfixering...

Dregel på platsliggningen får man räkna med=)

Billig i drift...

2009-10-20T18:03:00.001+02:00

Behöver snart inte köpa någon hundmat, bara att släppa vilddjuret lös i skogen...

För er som vill veta har han såhär på eftermiddagen bajsat för sjätte gången mestadels bär då=)

Sår små frön

2009-10-19T19:55:00.000+02:00

Har många tankar kring attityd just nu och ändrar en del i min träning som hitills har gett positiv effekt. Vi jobbar också med att så små frön förhoppningsvis inför starter i högre klasser.

I vittringen har vi tränat på att frysa nosen på pinnen. Känns extra viktigt med en apportör där apporteringstanken lätt slår över. Vill också komma igång med någon övning där han lär sig konceptet att leta efter en speciell doft. Har inte bestämt mig än men blev helt klart inspirerad av andra halvan i denna film

Olle jobbar på bra men börjar helt plötsligt med att även trampa med tassen så jag gör ett tappert försök att sålla bort de värsta

Rutan började vi med för en vecka sedan då Jenny fick ställa ut rutan och se mäkta intresserad ut av mitten. Olle drog som ett skott och jag fick chans att klicka och belöna. På filmen är det andra gången och det positiva är att han har stort sug till rutan men det tråkiga var att jag alldeles för långsam att justera min belöningsplacering då han drar till en kon lite för mycket för min smak.

Inkallning med ställande och läggande har vi inte förberett så mycket för men det ska bli mer av signaler under fartiga förhållanden tex när man lär hunden att pendla mellan utkastade godbitar för att få chansen att ge signal i farten. Den andra övningen som syftar till att lära hunden att reagera snabbt på signal även på avstånd genom att träna på varsågod till en belöning bakom hunden när den springer fort mot föraren. Bra övning som jag kan ha nytta av även i jakten.

När jag idag skulle börja experimentera med en viss fjärr-rörelse stå-sitt bugade Olle det första han gjorde och jag belönade såklart rikligt då jag tänkt lära in buga som förstadiet till ligg från stå. Lite klurigare var det att få honom att upprepa beteendet utan att lägga sig men med en del belöningar för stå med nosen nära marken så gjorde han en hel del fina buganden där han stannade kvar i position länge!

Ljud eller inte?

2009-10-18T11:23:00.000+02:00

Pipande hundar kan man nog säga är ett ganska utbrett problem. Själv lyckades jag förvandla en tyst träningsglad labrador till ett pipande monster på ett år. Men det är faktiskt inget jag ångrar för att mer kunskap om detta område hade jag aldrig fått om jag inte bestämt mig för att få ordning på problemet.

Innan jag skriver mer kring mina erfarenheter vill jag bara förtydliga det faktum att man aldrig säkert kan veta vad hundar tänker. Men för att kunna lägga upp en träningsplan måste man arbeta efter en hypotes. Även om hunden svarar bra på träningen är det inte säkert att det är just den hypotesen som är den rätta.

Ljud (syftar här på pip) är för det mesta inte en medveten handling enligt min uppfattning. När Dagny började pipa tyckte jag att det var konstigt att det ökade i frekvens trots att jag alltid bröt när hon pep. Problemet var att oavsett hur bra timing jag hade med att bryta var hon kvar i exakt samma sinnnesstämnig i nästa repetition.

Ska man bryta hunden för att den är i fel sinnesstämning måste man lära sig de små tecknen så att man kan göra det i tid. Frustanden är hos många hundar ett förstadie till pip och svansviftande kan skvallra om en allt för hög förväntan. Jag fick hjälp med Dagny hos Maria Hagström och från ingen platsliggning till en plats på 3 minuter efter tre veckors hårt arbete lärde mig enormt mycket.

Arbetet gick ut på följande:

Bryta direkt när hon var på väg att bli för het. Om svansen viftade eller att hon frustade gick vi en promenad på planen tills hon lugnat sig eller det som också fungerade väldigt bra på henne var att ställa sig och prata med någon.
Skapa värde i att vara passiv genom att fånga lugna sessioner. Tex gick jag ut på lydnadsplanen med henne och började prata med någon eller stod och tittade upp i det blå för att verkligen dra ned förväntan. Om hon satt lugnt kunde jag ställa mig vid henne och låta henne sitta i utgångsposition och ibland få en godbit.
Skapa förutsättningar för bra sinnesstämning inför nästa repetition. Här var belöningarna viktiga. Om hon fick godis var det alltid i stadgebeteenden och med omvänt lockande alternativt ett godissök i gräset. Men för en matglad hund var inte alltid mat den lugnaste belöningen. Lek kunde fungera väldigt bra för att få henne mer samlad.

Det jag upplevde som svårast var de aktiva momenten som tex fria följet där hon tappade i position om vi gick för långt men blev å andra sidan lugn och fin i attityd. I platsliggningen hade jag inga andra precisionskrav förutom att hon skulle ligga kvar vilket innebar att vi snabbt kunde öka durationen och få en positiv effekt på hennes förväntan som gick ned.

Olle har än så länge haft en väldigt fin attityd och jag har medvetet lagt ned mycket tid på att göra stadgebeteendena värdefulla. Nästan så att jag ibland tyckt att han varit för slö. Men på sista tiden har det hänt något som är både bra och dåligt. Han har fått mycket mer attityd. I fria följet går han väldigt flashigt och har någon enstaka gång frustat till i början av ett pass. I och med det har vi börjat balansera på en mycket smalare lina och det kräver mycket mer planering och snabba beslut i träningen även om jag har svårt att tro att han skulle börja pipa i samma utsträckning som Dagny.

Olle har inte heller visat några tendenser till att vara den ljudliga typen. Men i jakten har jag märkt att han blir stel, darrar lite och sväljer oftare än vanligt. Även om han inte piper så har jag ansett att hans sinnesstämning varit för het. Och häromdagen fick jag bekräftelse på att jag tänkt rätt. Vi hade lagt ut några linjetag och jag gjorde misstaget att vi gick iväg och satte oss i skogen. Efter en stund kom ett mycket svagt ljud, men ändå ett ljud! Från den hund som absolut inte skulle pipa i min ägo! Ve och fasa, jag trodde jag skulle kräkas!

Efter lite depp insåg jag att det kanske inte var så farligt än då och började fundera över vad som gått fel. Jag trodde att jag gjorde en god gärning i att vi skulle sitta och lugna oss lite men istället tror jag att det blev på tok för svårt för honom. Frustration är en faktor som spelar stor roll, lite olika mycket för olika hundar, men kan absolut få bägaren att rinna över.

Här måste man lära sig vilka förberedelser som fungerar för just sin hund. Ut och springa en mil innan? Leka ordentligt? Se till att den ätit och är relativt mätt? Minska på synretningarna?

Individen är också en viktig faktor. Vissa hundar har väldigt lätt att pipa andra inte. Vissa piper i början av inlärning men inte när de kan momenten. Andra piper inte i inlärningen men istället när de kan momenten och vet vilken underbar belöning som väntar...

Ljud eller inte? Ska man tävla har man inte så mycket att välja på. Det är väldigt svårt att jobba med ljud för att man lätt blir så besviken. Det finns inte heller något enkelt recept för alla hundar är så olika. Sedan är det något man alltid måste jobba med. Även om Dagny slutade pipa under en period är hon tillbaka på ruta ett igen då vi numera bara tränar helt kriterielöst. Men det mesta går om man bara ger tusan på det!

Vild och galen...

..eller lugn och sansad?

Träningsdag

2009-10-17T18:34:00.000+02:00

En riktig hundnörd är man nog ändå. Knappt sovit inatt pga ryggont och regnet öste ned. Och vad gör man då, jo åker till BroHåbosbk för en hel dag med hundträning...

Det blev en riktigt lyckad dag! Både Dagny och Olle har de senaste dagarna gett mig nya insikter om sinnestämning som jag ska försöka sammanfatta lite senare. På eftermiddagen var det en skojtävling där man fick skicka hundarna på upplet efter leksaker och maximalt kunde man få med sig hem 3 föremål. Dagny fick äran och hade otroligt nog näsan med sig trots att det gick fort ut. 3 föremål blev det varav en pytteliten mjukisleksak som jag inte vågar ha framme för då kommer den garanterat att hamna i någons stora mage....

Olle är mycket nöjd över Dagnys fångst!

Frisbee blir nog en bra leksak

Så här ren och fin blev bilen...

Caki och Arja, Dagny och Olle matchar varandra rätt bra=)

Bästa instruktören!

2009-10-16T10:50:00.000+02:00

I onsdags var det dags igen för ett besök i Skogsborg. Jag blir aldrig besviken hos Maria oavsett hur stora eller små problem vi behöver hjälp med. Denna gång skavde det rätt rejält inombords på morgonen samma dag då Olle misslyckades totalt med en platsliggning...

Platsen är ett moment jag har haft höga tankar om. Det skulle bli rena repetitioner, lite hjärntvättning över det hela, men ändå ganska snabbt komma upp i duration. Det gick inte riktigt som jag tänkt mig då han efter ett tag testade att lyfta på huvudet, jag felade neutralt och sedan var karusellen igång med att lyfta på huvudet tidigare och tidigare för att sedan till och med bli lite osäker på att lägga ned huvudet över huvudtaget... Vissa moment tar hårdare än andra speciellt när man tycker att man gjort "rätt", dvs ökat tiden gradvis etc.

Efter ett tag tog jag mitt förnuft till fånga och tänkte om lite. Det blev projekt nedläggande i olika miljöer för att bygga mycket värde och generalisera. Inne minskade jag tiderna han skulle ligga och belönande mer varierat än vad jag tidigare trott varit nödvändigt. Lyckades reparera rätt bra men det kändes fortfarande skitläskigt att lägga plats för vad skulle jag göra om han lyfte på huvudet? När jag sedan prövade med avståndsbelöning dröjde det tre gånger innan korven intog hans hjärna på morgonen innan vi skulle till Maria...

Väl hos Maria fick jag lite perspektiv och insåg att det inte alls var så katastrofalt som jag trott. Olle lade sig ju jättefint och låg i 50 sekunder i kurslokalen. Det vi kom fram till var bla:

Attityden är helt perfekt! Han ligger lugnt och stilla med rumpan och det enda är att han ligger och sväljer saliven med jämna mellanrum vilket gör att huvudet rör sig men ytterst lite vilket jag ska strunta i.
Fortsätta belöna nedläggandet ganska lång tid framöver.
Börja lägga på signal och då säga signalen ett bra tag samtidigt för att undvika att han blir osäker.
1,5 minut är länge för en 6 månaders valp! När man inte har så stor erfarenhet av valpars koncentrationsförmåga är det inte helt lätt att inse det.
Börja mer utomhus men såklart anpassa tid och störningar.
Mer störningsträning och här sa Maria något väldigt viktigt nämligen att inte alltid belöna direkt i en störning för att undvika belöningsförväntan. Tex kan man försöka störa hunden med omvänt lockande men sedan gå tillbaka och ställa sig i 5 sekunder och gärna längre innan man belönar.
Fortsätta med lämplig duration inomhus och faktiskt strunta i att han ibland lyfter på huvudet men att vara noga med att belöna när hakan varit i backen en tid. Maria upplyste mig om att det inte var helt självklart att ha en platsliggning med hakan i backen redan i ettan...

När det blir fel har alltid varit ett stort dilemma för mig. Erfarenhet är något oerhört värdefullt som Maria besitter. Hon berättade om en av sina hundar som konsekvent klistrade in felen i nästa repetition. Så att fela den hunden vid tex skall i inkallningen gjorde saken bara värre. Medan en annan av hennes hundar fattade direkt vad som blev fel. Att komma till en instruktör som påminner en om att alla hundar är individer och uppmuntrar en till att anta utmaningen att anpassa sig till sin hund är så himla roligt!!

Problem nummer två vi pratade om var att Olle som nyligen börjat få kläm på att sätta sig spontant vid sidan när jag stannar hamnar för långt bak då han sätter sig bakåt. När vi visade hur det såg ut var det såklart bättre än någonsin och vi enades om att det förmodligen kommer att lösa sig med belöningsplacering så småningom.

Signalkontroll är ytterligare något som stressar mig lite då det ofta blir en ond spiral när det blir fel. Maria kom med ett enkelt tips som jag egentligen vet om, nämligen att belöna mer i baklängesmarschen mellan olika signaler för att "rensa" bort tanken på senaste beteendet. Tänk att ett enkelt tips men med en annan tanke bakom kan göra så stor skillnad!

Har tänkt försöka blogga lite mer i olika teman framöver och inte alltid beklaga mig över mitt matvrak till valp. Det är faktiskt inte alltid en dålig egenskap att vilja äta allt, nu till exempel städar han hallen på leran från mina skor....

Mat är det ständiga temat!

2009-10-13T13:04:00.000+02:00

Tur för Olle att han är så underbar att träna med! Tog en annan väg imorse för att slippa bären, men det slutade med apelsinskal, kattbajs och äpplen istället....

Kanske ska man skaffa en sådan här till promenaderna

Eller ska man profylaxa med lite medicinskt kol i maten kanske...

Hungrigare hund har jag aldrig stött på tidigare, och jag som tänkte att en jaktlabbe kanske inte är lika hungrig som en utställningslabbe...

Problemlösning

2009-10-12T16:27:00.000+02:00

Alltså han är ju rätt rolig Olle. Bär kan jag köpa att de smakar gott men håret i duschavloppet? Toavatten? Höll på att borsta tänderna när jag hörde klunk, klunk....

Det har varit mycket problemlösning i träningen på sistone. Hur får man till bra halter när hunden har stått upp vid sidan sedan den var liten? Platsliggning där huvudet guppar lite lätt upp och ned när han sväljer sitt dregel? Och återigen hur hanterar man när det blir, fel igen och igen och igen...

Ibland får jag fortfarande lätt panik när vi stöter på problem då jag är rädd att det inte ska lösa sig utan att jag sedan måste reparera en massa. Samtidigt är det väldigt utvecklande att spåna på pedagogiska sätt att lära sin hund. Har tänkt så det knakar denna vecka så det känns rätt skönt att vi åker till Maria Hagström på onsdag för inspiration. Ibland behöver ens egen hjärna lite avlastning=)

All träning har inte bara varit knepig. Fria följet artar sig och han är så duktig på "ingångar på plan" vart vi än är och vi har haft väldigt roligt med att så små frön inför högre klasser nämligen lite ruta och vittring. En film på det utlovas framöver.

Äta bör man, annars dör man!

2009-10-05T16:03:00.000+02:00

Borde definitivt tentaplugga nu men Olle blir ju faktiskt 6 månader idag så något måste jag ju skriva.

Han är verkligen allt jag önskat mig men det kanske ska nämnas att även solen har fläckar. Ganska stora fläckar ibland...

Han är nämligen ständigt på jakt efter mat, eller ja inte bara mat utan precis allt som går att stoppa i munnen. På morgonpromenaden kan jag antingen välja att gå där det finns massor av äpplen och kockor av klippt gräs eller i skogen där det finns massor av bär. Hade det inte varit för Olle hade jag trott att bärsäsongen varit över för längesedan.

Röda bär som inte är lingon går ned, likaså nypon tuggas friskt så att klipulvret flyger...

Rönnbär kan man hoppa högt för, det är bara att ta rejäl sats och hoppa rakt upp i luften för att få sig en munfull...

Finns tydligen många blåa bär i skogen som inte är blåbär men verkar smaka väldigt gott, kanske skulle man prova alla dessa läckerheter själv någon dag?

Bärtjuvar är snabba och minsann inte så lätta att fånga på bild

Så, ja vi har en del meningsskiljaktigheter på våra promenader, då Olles motto verkar vara att "äta bör man annars dör man"=)

Dagen till ära blev han stor på riktigt då han helt obekymrat lyfte på benet för första gången. Men tyvärr blir det inte ens ett ben som present då han utan problem sväljer 15cm hela med hull och hår utan att ens tugga...

Mina goaste svartingar!

Blöt träning med film

2009-10-04T17:26:00.000+02:00

Regnet formligen öste ned imorse. Åkte iväg för att gå en promenad och vilka lyckas vi stöta på igen om inte frisbeegolfarna... Husse var snäll och filmade lite fritt följ och spontana lägganden under gång.

Jag börjar riktigt nöjd med fria följet där han är väldigt lagom i attityd. Går bra att gå längre sträckor och svänga lite och det enda jag inte gillar är att han överarbetar i vänstersvängarna för i en framtida vänster om halt kommer han att bli sned inåt.

Läggadena har jag väntat med alldeles för länge då jag inte riktigt vetat hur jag skulle få honom att skilja det från platsliggningen med hakan i backen. Han la sig jättefint under gång ända tills jag började säga signalen, vips så blev han osäker och halvsatte sig. Så det blev lite reparation i slutet av filmen. Måste ta mig i kragen och få honom mer signalsäker, hur nu det ska gå till....

Duktig skrutt!

2009-10-03T19:48:00.000+02:00

Regnet öste ned idag på våran träningstävling och vi var bara 5 tappra ekipage på plats. Plastband hade införskaffats och förutom den störningen så var det tävling i frisbeegolf...

Olle var på hugget då han inte fått träna på två dagar. Fick vara med på platsliggningen fast sittandes i först 30 sek och sedan 10 sek på längre avstånd. Platsliggningen krånglar lite så jag vill inte börja med den ute än men det är viktigt att inte glömma bort stadgan för det. Inmarsch på plan för att sedan göra en tandvisning. Det hade vi aldrig prövat så vi nöjde oss med att tävlingsledaren kom fram och tog i hand. Lite fritt följ, ställande under baklängesmarsch samt inkallning med kommendering gick samtliga bra och det blev såklart en del belöningar emellanåt.

Känns riktigt bra att vara igång tidigt med tävlingsträningen och har svårt att tro att han ska tycka att tävlingar är tråkigt i framtiden. I övrigt är det signalerna som krånglar lite ibland. Det är just när det blir fel som det är svårt att komma tillrätta igen. Blir smått frustrerad då jag sett precis samma mönster hos Dagny och vem är den minsta gemensamma nämnaren? Jo, jag såklart...

Men hoppet finns kvar, ska ju till Maria Hagström 14 oktober=)

Tävlingsträning

2009-09-30T17:31:00.001+02:00

På lördag klockan 14.00 är vi några som ska samlas vid syltavallen (Ultuna) för att tävlingsträna.
Vi hjälps åt att kommendera och blir vi många kör vi flera ringar samtidigt precis som på tävling.
Så alla som vill komma är välkomna!!

Foto: Malin Wijk

Min finaste apportör!!

2009-09-27T20:33:00.011+02:00

Malin är verkligen bäst på att fota! Kolla in de här bilderna alltså!

Foto: Malin Wijk

Ikväll efter jobbet blev det några linjetag med anden mest för bara för att jag skulle slänga bort den. Första fick han se David ta två steg ut i skogen med anden innan vi gick bort och david kastade den när han inte såg. Den hamnade ca 10 meter in i det höga gräset och var inga problem. Andra blev en markering kastad ner för en slänt men då det var helt mörkt ute riktade jag och skickade som ett linjetag. Allra sista gången fick han se att vi lade ned anden på baksidan av ett bostadslänga innan vi gick runt byggnaden så att det inte skulle vara spår fram till den. Avståndet var ca 60-70 meter och spikrakt gick det inte men fort som tusan=)

Har verkligen insett i helgen hur mycket han brinner för sin uppgift och vi har kommit till en punkt där jag måste satsa stenhårt på passiviteten om vi inte ska få problem i framtiden. Min plan är att inte kasta någonting alls på ett tag men träna linjetag med godisskål samt lite mer seriösa avlämningar. Kan även tänka mig att gå ut i skogen och köra fotgående samt kasta enstaka dummisar som han inte få hämta utan bara sitta passiv. Känner att han har fått en grund i de olika momenten inom jakten så vi kan gott ta det lugnt ett bra tag framöver, hur nu jag ska klara det återstår att se....

Pippijakt

2009-09-26T19:01:00.001+02:00

Hur mycket droger finns det inom hundvärlden egentligen? Börjar tro att det till och med finns roligare saker än tävlingslydnad....

Var nämligen och kikade på ett Working Test idag och det riktigt kliade i fingrarna. Olle fick sitta i bilen första timmarna och sedan komma med ut och höra lite skott vid en markeringsstation. Vi tittade på nybörjarklassen och det känns faktiskt inte alls omöjligt. Men jag blev förvånad över hur hård bedömningen var för hundar som knappt pep till en enda gång. Jag är ju medveten om att pip inte alls är önskvärt på jaktprov men jag hade ingen aning om att det direkt resulterade i en nolla för så lite ljud...

Hade köpt pippifågel till idag och efter provet blev det träning. Malin med ursöta Filur och Angie samt Camilla med Gin tränade först och Olle fick vara passiv. Det märktes idag att han har börjat tända till ordentligt men trots apporter som kastades satt han tyst och fint vilket belönades med godisar på marken eller omvänt lockande, allt för att dämpa. Vill inte utsätta honom för allt för många sådana situationer där dummiesar flyger och andra hundar jobbar men någon gång ibland känns helt okej.

Nu till saken, började med ett dolt närsök, dvs han fick inte se när de gömde en skata några meter in i skogen. Skickade med handsignalen och blåste närsökssignal när han var i det heta området. Drog en chansning på att han glatt skulle komma med fågeln trots att han bara smakat pippi en gång tidigare. Visst sa Olle, pippi är ju roligt!!

Nästa övning blev en markering 15-20m med en and. Kopplade loss och belönade rikligt hans spontana fotgående. Har varit lite orolig på sistone då han försökt äta så mycket från marken i vardagsfotet men det var som bortblåst nu när det var på "riktigt". Satt fint vid sidan med allt fokus på markeringen för att sedan pocka in den utan problem.

Stort tack Malin och Camilla för en kanondag!! Jag vet att Malin har fångat spektaklet på bild så det kommer så småningom. Tillsvidare får ni hålla till godo med en liten filmsnutt på närsöket även om man mest ser min rygg=)

Riktigt roligt var det också att jag träffade på en halvbror till Olle, Ringlets Shine (Diesel) med matte Lena som turligt nog bor i stockholmstrakten. Fick se honom jobba och vilken härlig hund det är! Börjar ana hur Olle kommer att bli, ännu större, ännu snabbare och ännu mera arbetsglad, härligt!

Att hitta punkten

2009-09-25T19:21:00.000+02:00

Efter att ha sysslat närmare ett år med att reparera Dagnys ingångar är jag betydligt mer försiktig med Olles. En del i träningen är att förebygga att hunden kraschar in i ens ben vid en inkallning eller hamnar snett. En stor anledning till att Dagny väldigt ofta hamnade snett vid sidan efter en inkallning var hennes teknik att kasta sig in och nästan backa in i luften. Det är ju sedan ganska svårt att förmedla att en position är fel om tekniken hunden använder gör det svårt att göra rätt. Så Olle får mycket träning i att hitta en punkt strax bakom mitt vänstra ben för att göra ingångarna tillräckligt djupa vilket underlättar för hunden att göra rätt. Jag har medvetet mina armar något tillbaka dragna för att det ska vara extra tydligt vad vi jobbar med. Först har vi jobbat på korta sträckor inomhus tills jag häromdagen blev lite orolig att han inte skulle springa tillräckligt snabbt. "Haha", sa Olle, vet du inte vem som är min mamma?

Supersnabba mamma Anki (Justlike Queen Elisabeth)

Det är inte bara Olle som har hittat punkten här i livet. Just nu är det så sjukt roligt att träna hund! Blir alldeles hög även om det inte alltid går bra. Titta bara på sista sekvensen i filmen så förstår ni nog vart lyckopillret kommer ifrån....

Första tävlingsträningen

2009-09-23T21:40:00.000+02:00

Ikväll var det kommenderingsträning på BroHåboBHK. Fick nummer 8 så det blev lite väntan som det kan bli på tävling. Värmde upp med lite fritt följ och ett perfekt ställande under gång. Sedan vilade vi en stund och precis innan det var vår tur fick han lekmysa i mitt knä. Olle gick jättefint fritt följ in på planen och vi fortsatte direkt med lite kommendering. Belönade ofta med korv och han var så duktig på att hålla den fina attityden han fått på sistone. Sedan satte jag honom framför mig och medan tävlingsledaren kommenderade "kalla in" gick jag tillbaka och belönade en del. Avslutade med att kalla in och han kom i världens fart men saktade duktigt av strax innan för att söka punkten. Sprang av planen och lekte och han var så på hugget!!!

Så tävlingsträningen blev riktigt lyckad, positiv känsla inne på planen för både mig och Olle!

Obligatorisk filmvisning=)

2009-09-20T19:16:00.000+02:00

Vilken helg! Igår åkte jag och Jenny ut i skogen med hundarna. Olle fick ett pass med fritt följ och det artar sig riktigt bra faktiskt. Positionen är inte hundra procent då jag uteslutande fokuserat på attityden. Ändrade strategi från att enbart belöna aktivt till att även släppa belöning på marken (efter fartig belöning i position) så att han fick jaga ikapp mig och lättare hamna i rätt attityd redan från starten. Gick lika bra idag och här nedan finns en liten filmsnutt.

Jaktträningen igår gick rätt bra. Linjetaget blev inte hundra procent rakt men det var ganska svårt då jag klantade mig och skickade i lite fel vinkel. En enkelmarkering med stor dummie uppför en slänt med berg och stenar löste han jättefint genom att söka länge på nedslagsplatsen. En mycket kort markering där dummien landade i ett dike med högt gräs letade han också fint efter även om han började med att kasta sig över diket med en tendens till att börja flänga.

Dagens roligaste övning var dubbelmarkeringen. Det var alldeles nytt för Olle så Jenny stod på bara några meters avstånd och kastade den första nära sig själv (så att hon skulle kunna ta den om han ville byta) och den andra lite längre bort då det är den sist kastade de brukar välja först. Olle väntade fint på signal, drog i väg snabbt och tog dummien, halvvägs in såg han aningens tveksam ut så jag stöttade lite genom att ropa på honom. När vi sedan ställde upp andra gången och jag gav signalen när han tittade mot området satt han kvar och fattade ingenting. Upprepade signalen "ja" lite mer intensivt och han sprang ut, vänder halvvägs som på en femöring som om att han trodde att jag hade ropat på honom men jag hann inte mer än att tänka ajdå innan ett ljus gick upp för honom och han vänder igen och springer i full fart ut och hämtar den andra dummien!

Idag blev det enbart lydnadsträning. Signalkontroll stod på schemat och det är verkligen frustrerande när det blir fel om och om igen. Hur lär man egentligen in signaler på bästa sätt? Vi ska till Maria Hagström i oktober så det ska bli intressant att dyka djupare ner i det ämnet.
Liten film på sitt och stanna där min plan var att köra några sättanden först då det har varit svårare. Tji fick jag när vi skulle köra ställanden vilket resulterade i en del filmredigering... Löste sig ganska bra tillslut men det måste finnas effektivare sätt!

Caki på språng

Olle börjar växa om tanten...

Litet jaktpass mitt i veckan

2009-09-16T18:35:00.000+02:00

Borde egentligen plugga men måste bara slänga in några söta bilder från dagens lilla jaktpass. Gick ned till en arbetsplats med gigantiska sandhögar där vi kastade några markeringar som landade nedanför en slänt, på en topp eller halvvägs för att sedan glida ned i en grop. Olle (och jag!) tyckte det var skitkul men fick hårt erfara hur det känns när man inte styr sina ben ordentligt. Innan markeringarna placerade vi ut ett linjetag som han efteråt fick hämta. 25 meter i full fart fram till den osynliga skålen, duktig Olle!

Olle som skjuten ur en kanon på väg tillbaka med en dummie, matte hann inte riktigt med...

Öka förutsättningarna

2009-09-14T16:56:00.000+02:00

Signalkontrollen går mirakulöst nog framåt! Igår prövade jag ställande efter ett pass med snygga sättanden vilket resulterade i kaos. Suck, tänkte jag och rev mig i håret över dessa signaler. Idag började jag med ett pass ställande och efter ett tag började jag blanda. Inga problem sa Olle och skiljde bra på sitt och stå. Lika väl som man bör fundera över varför det går dåligt kan man ju ställa sig frågan varför det gick så bra? Det blir ju bara teorier men det är ju så med hundträningen att vi aldrig kommer att få reda på hur hunden tänker utan måste jobba med hypoteser som ständigt ändras. Min teori var att när jag började växla hade jag jobbat upp värdet för ställandet och han hade ungefär 50-50 sannolikhet att ställa sig eller sätta sig vilket gjorde det hela mycket enklare. Igår däremot låg sättandet väldigt högt på repertoaren och det blev väldigt svårt att stanna. Så för att öka förutsättningarna för signalkontrollen bör jag alltså se till att beteendena är lika sannolika. Egentligen ganska självklart men det är lätt att glömma bort...

Rutan är jag riktigt sugen på att börja med då jag klurat ut hur jag ska öka förutsättningarna. Vill absolut inte ställa mig framför rutan och hoppas på det bästa. Min plan är att använda det en del gör nämligen att rama in rutan med rör. Jag tänker däremot inte börja med att shejpa in hunden i ramen utan helt enkelt placera en matskål där inne. Tänker mig att vi går ut på "promenad" och låter hunden få vittring på den goda, lite osynliga maten som finns i rutan. Vad jag hoppas på är att hunden ska få ett stort värde av att vara i rutan och ta hjälp av konerna för att hitta dit. Med Dagny tränade jag mycket target och shejping vilket resulterat både i ignorans av konerna och en viss fixering. Jag vill som sagt att konerna ska vara en ledtråd till vart den inramade rutan är. Om det går som jag planerat tänker jag utveckla detta till en rolig lek där det helt enkelt går ut på att hitta rutan när vi är ute och går. Sedan börjar vi träna rutan, då hunden förhoppningsvis redan har stor dragning till rutan och tycker att det är den bästa leken i världen!

Foto: Malin Wijk

Jaktfilm

2009-09-13T16:09:00.000+02:00

Jaktträning är verkligen beroendeframkallande! Olle var riktigt på hugget idag vilket han ibland kan luras med. Han kan se supertaggad ut, slänga sig ut efter bollen för att sedan abrupt ställa sig och käka blåbär. När vi gick en vända i skogen för att reka lite strosade han runt och åt bär vilket inte kändes så hoppfullt. Men han överraskade på första övningen som gick ut på att husse gömde bollar som Olle inte fick se. Sedan gick vi ut och husse kastade en grästuss över området. Han letade riktigt fint och höll sig kvar på nedslagsplatsen vilket är tanken med övningen.

Två linjetag blev det varav den första fick han vara med och placera ut skålen. Sedan gick vi bort en bra bit och han fick en jättelätt markering. Det gladde mig att han var fullt fokuserad på markeringen för att sedan springa med god fart ut till skålen. Andra skicket ställde vi skålen på samma ställe men gick runt och skickade från ett annat håll.

Har inte alls kastat så många markeringar på slutet och nästan aldrig med dummiesar. Men idag blev det 3 stycken varav en bortanför en grop, den andra i gropen och den tredje som var helt oplanerad längre ut i skogen. Försöker verkligen tänka på att generalisera markeringarna till olika miljöer och att apporterna ska landa på så olika platser som möjligt.

Liten bonusfilm med lite fritt följ mest för att jag hoppas på en rejäl utveckling framöver. Attityden idag var inte den bästa då han inte har fattat skillnaden på jaktfot och lydnadsfot än. En kort session med träning på att hitta punkten bakom mig är med men han är sååå seg. Jag står medvetet med händerna lite bakom ryggen då jag vill att det ska bara tydligt vad vi jobbar med. Svängar gör han jättefint men det är samma mönster där att han är väldigt långsam så vi måste helt enkelt få upp lite tempo på de långa benen=)

Lite av varje

2009-09-12T19:40:00.000+02:00

Olle börjar bli världsvan på tävlingsplatser och idag var vi i Bro centrum och tittade på lydnad. Den unge herrn som fortfarande blir misstagen för en flatcoated retriever satt mest och filosoferade men så fort det landade en apport i backen så blev han 110% fokuserad!

Han fick ett pass med fritt följ på parkeringen och attityden blir klart bättre och bättre. Gissa om man blir tävlingssugen när man tittar på Lk1, bara 5 månader kvar tills vi också får vara med=)

Skämt å sido, tänker självklart inte stressa men just nu känns det inte orimligt alls. Idag filmade vi lite sättande under gång. Han sätter sig fint när jag står stilla men har svårare när jag rör mig. Inte så konstigt då vi bara kört några få pass och dessutom tränade vi ställande under gång igår kväll, vilket för övrigt har blivit mycket snabbare.

Imorgon blir det tävlingsträning samt en tur till skogen för lite jakt. Ikväll har hundarna fått varsitt pass och kunde inte låta bli att låta Olle hämta några dummiesar. De små har han prövat förr och nu fick han även en stor dummie. Skitkul sa Olle som gjorde sitt obligatoriska rävhopp innan han snabbt levererade in den till mig. Lekte gjorde vi också och det känns betydligt bättre nu än tidigare för nu har han tappat alla hörntänder.

Experimenterade lite med att låta honom strosa i sin egen värld för att plötsligt kasta en stor dummie åt ett annat håll som han inte såg men hörde. Vill att han ska bli uppmärksam på när något faller då han inte alltid kommer att se fågeln/apporten falla. Öronen var det inga som helst fel på utan han apporterade som skjuten ur en kanon!

Dagny!

2009-09-11T20:19:00.001+02:00

Är inte bortglömd, även om jag faktiskt glömde att hon har namnsdag idag. Tur att gammelmatte har koll! Tanten har firat namnsdagen med rutanträning och massa blodpudding och det blir nog ett bonusben ikväll=)

Duktig Olle!

2009-09-10T17:52:00.000+02:00

Olle försöker ständigt utmana sin mattes svaga nerver. Alldeles nyss sprang han upp för trappen och hoppade rakt ut in i min famn när jag var halvvägs upp, men benen höll.... Häromdagen fick han ett 15cm långt tuggben som han glatt lekte med i några minuter innan han helt plötsligt svalde det!

Just nu står han verkligen högt i kurs! Sköter sig som en ängel när vi är ute även om det kommer lite skall ibland. Lydnadsträningen idag inne Bro centrum gick som smort. Tänkte börja med sitt i grupp men ändrade snabbt min plan till fritt följ då han bjöd det med en helt underbar attityd. Har ju haft lite problem med att få honom att hålla kontakten och bli mer flashig. Några pass inomhus med fartig godisbelöning verkar ha gjort susen.

Sedan blev det början till sitt i grupp, inkallning, linjetag och dirigering åt höger och vänster. Linjetaget som han inte fick se gick åt skogen men det var fascinerande att se hur tänd han har blivit på dem. När jag tar i halsbandet, riktar och sedan tar några steg fram så hänger han i halsbandet med frambenen i luften. Det i sig har gjort det lite svårare att se om han faktiskt tänker springa rakt ut...

Vi påtar på i många olika moment vilket både Olle och jag tycker är roligt. Små pass utspridda över dagen passar oss perfekt. Platsliggningen går framåt, nu ligger han 50 sekunder inomhus. Vi hade lite att reparera från i somras då han började lyfta på huvudet så nu har vi kört på säkerhet utan att för den delen fastna vid en viss tid. Jag är inte så stort fan av loggföring men det har varit till stor hjälp just för platsliggningen.

Ingångarna är på gång och fria följet lika så. Signalerna experimeterar jag vidare med. Känner att utifrån tidigare erfarenheter så har jag inte så mycket att förlora. Tränade ett pass med spontant sättande under gång för att sedan använda signalen. Gick riktigt bra och på skoj slängde jag in ett stanna och han stannade faktiskt! Nu har jag ingen tro på att han redan har fattat det här men vad jag vill är att jobba mycket med signaler samt utnyttja tiden då hunden är lite osäker på vad den ska göra dvs ganska tidigt i inlärningen. Så klart måste beteendet se hyfsat ut men jag inbillar mig att farten och flashigheten kan man lika gärna jobba med under signal.

En rolig upptäckt i veckan var hur mycket förväntan han har fått på stoppsignalen. Prövade blåsa under en promenad och jisses vilket stopp! Nyfiken som man är blåste jag även en gång när han sprang mot en boll bara för att pröva och han stannade så sjukt snyggt! Så nu klurar jag bara på hur man ska få samma effekt i inkallning med ställande...

Foto: Malin Wijk

Veckorapport med film

2009-09-05T14:56:00.000+02:00

Första veckan avklarad! Olle sköter sig så snällt på dagarna och verkar klara de långa ensamma timmarna alldeles utmärkt! Vi har dessutom haft några helt skallfria dagar då vi mött hundar helt utan problem. Såklart faller han tillbaka i skällandet ibland men för varje lyckat hundmöte blir jag mer och mer övertygad om att det kommer att försvinna. Tre besök på olika brukshundsklubbar har vi också hunnit med och även det har gått utmärkt!

På jaktfronten har vi ökat svårigheten på linjetagen genom att placera ut skålen när han inte ser. Allra första vi gjorde i skogen placerade jag ut medan jag belönade jaktfotet. Vände sedan om och skickade. Han sprang ut så fort att han klev i skålen och insåg det inte förrän någon meter senare, så lite koll vart han skulle hade han minsann. Har ökat sträckorna men försöker då se till att skålen blir synlig ungefär halvvägs. Idag på filmen vart det inte spikrakt men ändå i hyfsat rätt riktning så jag lät honom springa. Måste ju släppa lite på detaljerna ibland;)

Stoppsignalen har vi äntligen kommit igång med tack vare Jenny. Prövade i somras lite Eva Bodfält stuket att blåsa i pipan så fort hunden ätit upp maten i en skål och kasta belöningen. Blev liksom inte alls bra då han rörde sig och blev väldigt förvirrad av signalen. Har grubblat ända tills Jenny upplyste mig om att det finns något som heter koppel;) Ett pass med husse hållandes kopplet, Olle fick äta några smulor ur en skål, jag blåste och kastade korv. Kul sa Olle som redan har fått en hög förväntan på signalen och kul sa jag som äntligen kan börja generalisera detta i olika miljöer!

När jag skickar på linjetag riktar jag med handen och när han låser säger jag "där" för att sedan ta några steg framåt och skicka på "ut". "Där" vill jag sedan kunna använda till att kunna låsa hans blick i en önskad riktning och stegen framåt är bra då jag känner om han verkligen tänker springa rakt fram.

Signalkontroll som jag också har grubblat och grämt mig över har vi börjat med lite smått. I platsliggningen säger jag signalen innan jag ställer mig som jag brukar (armarna lite i kors och lite lutad framåt). Jag ser ingen anledning att vänta utan snarare intressant att börja tidigt i det stadiet då hunden är osäker på när den ska utföra beteendet. Har tänkt precis likadant i ställandet under gång så när han utförde beteendet hyfsat snyggt spontant men fortfarande var tveksam på när han skulle stanna slängde jag på signalen. För det mesta stannar han och än så länge är det inte de snabbaste och snyggaste ställandena men jag tror inte att det blir några problem när han blir säkrare på vad han ska göra. Mitt mål med Olle är att få en signalsäker hund och det kommer jag (försöka..) att prioritera framför detaljer. Måste ju jobba med mina dåliga sidor istället för sånt jag redan kan!

Några saker jag vill jobba med nästa vecka är:

Dirigering åt höger och vänster
Stoppsignal i vardagen
Leklusten (har dalat kraftigt då tänderna flyger åt höger och vänster)
Ställande under gång
Platsliggning
Ingångar (måste träna mer på att söka upp punkten bakom mig)
Fritt följ (måste få upp huvudet som lätt faller ned i jaktfotsposition)

Oj vad långt det blev, men så går det när man inte har tid att blogga på vardagarna. Kan lika gärna fortsätta lite till och berätta om att lite skit rensar faktiskt magen. Igår gick Olle på promenad i en kohage full med bajs och på kvällen formligen kastade han upp en stor koblaffa mitt på mattan... Idag har han hittils bajsat 6ggr, fascinerande nog fast och fint men med en väldigt mörkbrun nyans=)

Jaktrapport

2009-08-31T18:34:00.000+02:00

I Söndags var vi som sagt i Värmland hos Olles uppfödare. Det tar ca 4 timmar enkel väg men det var helt klart värt det! Olle fick först leka med sin syster Mezzi som var väldigt lik i sättet, lika kelig och "viftade" härligt med frambenen. Efter två timmars bus och hundprat fick Olle göra en övning som syftade till att lära honom att leta noga i området där en markering landat då Kerstin påpekade att det är lätt att dessa typer av hundar börjar springa istället för att leta noga. Olle var nog ganska slut i kolan vid det laget för det var precis vad han gjorde, nämligen sprang. Jag fick till och med ropa tillbaka honom när han hittat bollen och det har inte hänt ofta. Men det var en bra insikt att springa är väldigt roligt och ligger nära tillhands för honom.

Markeringsövningen vi gjorde gick till så att man vittrar in ett litet område med händerna och gömmer några bollar ordentligt. De första gångerna kan hunden få se på när man gömmer dem. Sedan tar man en lite tuss gräs som man kastar precis som en markering som då ska landa i det område där bollarna finns. Fler bra tips jag fick om markeringar var att inte stressa med att pressa avstånden utan istället generalisera till många olika miljöer. Kasta över diken, stigar, helt enkelt använda sin fantasi. Ytterligare en bra tanke var att inte stå och vifta med dummien som om hunden inte ser den utan faktiskt utmana lite så att de övar upp sin förmåga att detektera en markering.

Linjetagen har jag länge försökt angripa från olika håll och fick bekräftelse i hur viktigt det är även här att generalisera. Jag har aldrig skickat Olle längs en stig eller mot en ensam sten, däremot har jag skickat i tät skog, diagonalt över en väg etc, allt för att han faktiskt ska ta hjälp av min handriktning och inget annat. Kerstin och Bengt visade en bra kompletterande övning som gick ut på att en person gömmer sig på ett lämpligt ställe och ser till att det inte är motvind. Första gången riktar man bara hunden med handen och precis då hunden låser i rätt riktning kastar den gömda personen dummien som hunden får hämta. Tanken är sedan att hunden ska springa längre och längre innan man kastar.

Då vi tränat mycket lydnad på sistone har Olles "fokustanke" slagit över alldeles för mycket vilket jag märkte när vi gjorde övningen. Jag insåg hur viktigt det faktiskt är att de har fokus utåt och verkligen kan fixera blicken på tex en markering så att de kan memorera den ordentligt. Så det blir bakläxa och mycket mer träning på det!

Man hinner prata mycket hund på tre timmar och jag fick mer klarhet i närsöket och blev varse om mängderna av olika dirigeringstecken (trodde att det bara fanns linjetag, höger, vänster och ut), vikten av att kunna vara aktivt passiv och mycket mera. Men jag blev också påmind om att min plan var att inte fastna i detaljer i jakten utan slappna av lite och lära mig av min fantastiska hund som faktiskt är född till att apportera.

Foto: Malin Wijk

Stort tack till Kerstin och Bengt som är så oerhört duktiga och tränar på ett sådant inspirerande sätt!!!

Måste bara flika in goda nyheter angående Olles gruffande. Jag har aldrig belönat honom när han skällt och fortfarande varit i fel sinnesstämning vilket lönade sig idag. Vi möter många hundar och idag råkade han vara kanonlugn vid ett möte vilket jag givetvis belönade rikligt. Efter det så var det som att han insåg att "jaså, är det så här man gör när man möter andra hundar". Jätteskönt att det är på väg åt rätt håll!

Bilder

2009-08-31T11:30:00.000+02:00

Malin Wijk har tagit kanonfina bilder på Olle med flera och samtliga finns här>>>
Tack Malin!!!

Olle och Arja

Tanten

Igår var vi i Värmland hos Olles uppfödare och fick massor med bra tips och tankar. Ska försöka skriva om det senare idag så att jag inte glömmer bort allt;)